Rally i Norge

Efter 13 timmar i bilen och 85 mil snaskande på godis och lyssnande på poddar (tack utvecklingen för detta!!) så var jag äntligen framme hos mormor. Det var en lång resa att köra helt själv (hussen kommer senare i veckan) så vi fick pausa mycket. Till Nässlas glädje.

Snö i maj gör Nässla glad ;)

Det var bara att landa på kvällen, och direkt på lördag morgon tog jag en promenad för att kolla in tävlingsplatsen så jag visste jag skulle hitta samt hämta ut pengar till startavgiften. Sedan var det dags att åka dit efter en liten snabb genomgång av reglerna. 

Planen klar för lördagens tävling

Man får ingen banskiss och inte heller sker banvandringen med domaren, så det var ju bara att utnyttja de tio minuterna man hade till förfogande. Nu var banan rätt rak och skyltarna är exakt som de vi har hemma. Däremot är det ju betydligt lättare att diska sig.. Vi hade rätt tidig start, fast å andra sidan var det typ 18 stycken startande i varje klass så man dog ju inte av väntan oavsett. Detta trots att det kom folk från både Bergen och Stavanger, vilket innebär flera timmars resväg inklusive färjor.. Vi är ruskigt bortskämda hemma i Sverige när det kommer till tillgängliga tävlingar. Vi gjorde en bra runda, det var ju bara nybörjarskyltar och inga konstigheter. Några dubbelkommandon och jag glömde bort att vara lite glad, onödigt, när man borde passa på. Kände mig inte jättenervös utan tog det för ett test bara. På prisutdelningen visade det sig att vi kom femma och fick ett förstapris (dvs får flytta upp till nästa klass) så jag var väldigt nöjd med vår prestation :)

Protokollet med våra avdrag. Notera anledningarna man kan diskas för.
(Domaren skrev själv, kan inte vara helt optimalt)

Till söndagen funderade jag på om vi skulle flytta upp till klass 2, men sen kände jag att det fanns ingen anledning, om vi kommer fler gånger kan vi göra det, men nu skulle jag satsa på att sätta rundan istället! Det var onödiga missar vi drog på oss, kunde vi hamna på pallen idag? Ett bra sätt att tagga till för mig, men tyvärr kände jag att andra dåliga tankar kom upp samtidigt. För att satsar man på pallen vill man ju faktiskt vinna över de andra som är där, så den tanken släppte jag faktiskt, sån tävlande som blir lite glad över att det går dåligt för andra vill jag INTE vara! Men vi själva skulle vara grymma, och med en hel fläskkotlett i fickan fick jag med mig Nässla på den tanken ;-)

Dagens bana, inga klurigheter

Vi gick in, körde på och gjorde en väldigt bra runda! Ett dubbelkommando fick jag ge, men det var ju bara 2 poäng så kanske skulle vi nå vårt mål? Publiken jublade när vi sprang av och jag kände att vi var fasiken bäst, Nässla fick nog den känslan hon med. Döm om min förvåning när det sen visar sig på prisutdelningen att vi var diskade! Bah! Vid den första skylten (sitt) hade Nässla ställt sig upp innan jag började gå, vilket innebar fel övning = disk. Surt sa räven för annars hade vi ju som jag räknat själv bara 2 poäng i avdrag. Jag blev faktiskt lite sur till att börja med, vilket känns pinsamt att skriva, men det var den spontana känslan. Men när tiden gick så inser jag att jag kunde inte gjort något annorlunda (jag visste för det första inte att hon ställde sig, och även om jag tänkt på det skulle jag ju inte vetat att det var anledning för diskning) så då släppte det. 

Banvandring klass 2. Notera kaoset med skyltar bredvid hon i rött.

Nässla är trött på att tävla för dagen!

När man blir sur i Norge åker man till en skog och upprepar mantrat:
Ut på tur, aldrig sur!
Då blir man på gott humör igen.

Oavsett resultat, nu är det gjort och vi får se om vi har tur som kommer hit när de har tävlingar igen. Då får vi satsa på en högre klass och kanske vi har ett championat till Nässlas 15-årsdag :D