Skulle egentligen åkt på samträning med frk östra i morgon men det blev inställt pga det kom ut för sent på nätet och inga hann anmäla sig. När jag fick beskedet och insåg att solen sken ute bestämde jag mig för att ta mig i kragen och faktiskt göra något. Bra beslut, känns som jag varit i pms-dvala tillräckligt länge nu. Började med lite stoppsignal på land där jag la till ett sitt som jag av någon anledning struntat i hittills. Sen gick jag till vattnet för lite dirigeringsträning, vattnet vi tränar vid är perfekt för det ändamålet som ni kan se på bilden nedan. Mycket näckrosor och grejer som gör att det inte blir uppenbart var bollarna ligger. Jag band upp henne utom synhåll och kämpade på med min bollkastare. Den första hamnade direkt i vattenbrynet på ett dumt ställe (bilden längst ner) men sen fick jag ut en på bilden nedanför där till höger samt en vid pilen på den andra bilden.
Här var planen att få ut henne rakt och kasta en boll när hon lyssnade på stoppsignal rakt fram. Det tog ett tag innan hon kom rätt men idag hade jag bestämt mig för att vi tränade på raka skick och inte hitta bollar så när hon vek av kallade jag in och gjorde om. Precis som jag gör på land med andra ord, men ibland har men en tendens att tänka annorlunda bara för att hunden är i vatten. Men nu fick jag tillslut till det, och jag belönade ett rakt skick+stoppsignal. Skickade ut henne till samma område, vinklade i sidan och hon gjorde det så fint. För mig gör det inget att hon viker av vilket leder till att vi gör om, det känns som att hon lär sig av att göra så också, så länge det bara händer under träning och inte på prov.. Jag blir inte heller irriterad, utan fokuserar bara på att få göra om och göra rätt. Extra plus för signalkontrollen på närsökssignal + kontroll på mitt handtecken (när jag började vissla kikade hon till på mig och kollade vilken riktning hon skulle söka, tittade och vände upp åt rätt håll direkt).
Det andra (eller tredje om man räknar tomskicket) var mer efter vasskanten istället för rakt ut från land. Först kastade jag en markering in i området där den misslyckade första kastet kom. Vände om och skickade ut. Två gånger fick jag kalla in och göra om då hon ena gången vek in i vassen och andra gången raka vägen ut på vattnet. Men, med mattes envishet fick vi till ett spikrakt skick! Sååå snyggt! Notera terrängen hon skulle passera med stockar och pinnar som sticker upp, det var verkligen tufft, hon sjunker ner och fastnar men har sån grym dådkraft och bara jobbar på, och det bara på mitt ord och inga retningar som triggar henne. Mattes hjärta.
När hon tagit den skickade jag henne på markeringen jag kastade innan för att sen skicka in henne på linjetag i samma område. Tror det är nyttigt för hunden att jobba precis i vattenkanten på ett närsök, då hon liksom fick hoppa i och simma för att få vittring men sen klättra upp på land för att ta den. Inga problem, vilket faktiskt förvånade mig.
Alla bollar levererades i hand vill jag även lägga till, jättenöjd med det!
Sen gick vi mot bilen, men Nässla tjatade och tjatade om att få göra något mer så det fick hon. Kastade markering åt ena hållet och när hon hämtade den kastade jag ut åt andra hållet som hon fick ta som linjetag, bra träning att springa rätt in i skogen utan stigar och där var hon klockren. Känns så skönt att ha en hund som litar på vad jag har att säga och trots att hon inte hittar letar vidare envist på min signal och i det området jag säger åt henne att leta i. Det är min vessla det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar