Idag hade jag min kursstart i apportering, kul! Det som är skönt med att träna hund, vare sig det är genom att instruera eller träna sin egen är att all annan stress försvinner (okej, Zandra kanske inte håller med mig här om vi ser till tisdagens katastrofala kväll men jag tar det sen). Jag har verkligen månaderna från helvetet just nu vad gäller aktiviteter (och då inte bara roliga saker). Massor att göra på jobbet och det plingar i ajfånen hela tiden, skolan och sen kurser på kvällarna. Sen försöker vi ju köpa ett hus mitt i allt vilket inte är helt lätt. Att boka tid för besiktning krävde tre omgångar av telefonsamtal fram och tillbaka för att hitta rätt dag. Tid att träffa banken har jag bara tre timmar onsdag nästa vecka annars är det FULLT. Pulsen är ständigt lite högre än normalt och jag blev överlycklig idag när klasskompisen ringde och talade om att vi inte behöver informationen som skulle ges på dagens föreläsning och jag därför kunde stanna hemma. Phu! Istället kunde jag ta en lugn promenad med Nässla i skogen, avslutade med en liten träff med en hund i rastparken. Det blev ett väldigt lyckat möte, inte med hunden som hon inte var så intresserad av utan av mattens barnbarn som var med. En pojke i tioårsåldern som var fantastisk med Nässla och hon sprang efter och lekte med honom. Jättehärligt att se för det är sällan det blir lyckade möten med barn och hennes osäkerhet kring dem.
På tal om tisdagen då, lydnadskursen på EHDK.. Jag kommer hem efter tokstressig arbetsdag med tåget 40 minuter innan starten, då sitter Zandra redan och väntar utanför på mig, upp , slänga av sig finkläderna i språnget, dra på sig fulkläderna i nästa och sen snappa tag i en knäckemacka på vägen. Ut, upp och iväg. Det blir liksom inte lyckat då. Jag har nog egentligen inget problem att kunna koppla bort jobbet, men Nässla har legat och varit understimulerad hela dagen, blir ivägryckt och inslängd i en bil, tjoff och sen är vi på kurs. Hon skulle bara leka med Maja och jag blev irriterad. Så fortsatte det hela vägen kan man väl säga.. 1,5 timmas tjafs var det väl vi hade.. Jag måste bli bättre vid de där tillfällena att koppla av mig själv och hjälpa Nässla in på rätt spår istället för att bara vara tjurig på henne. Aja, på´t igen bara. Idag har vi iallafall hållt sams :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar