Kanelsök

Så, nu är det dags att avslöja hemlighetsmakeriet som varit angående specialsöket vi hållt på med. I en nyutkommen bok av Tobias Gustavsson, Lars Fält, Jens Karlsson och Jessica Åberg har de lämnat en utmaning i slutet av boken där man kan vinna pengar och ära på en hemsida. Äran blev vi (jag, Nässla, Susann och Täppas) väldigt sugna på så vi tränade upp våra hundar intensivt inför uppgiften, att hitta en burk med en påse kanel som låg någonstans 100 meter runt en sjö i Lindesberg. När vi väl hittat

1. rätt väg att svänga in på
2. rätt vattendrag att åka över
3. rätt ställe att parkera på
4. rätt ställe i skogen (och ja, vi snitslade vår väg in, annars vet vi inte vart vi hade kommit ut..)

så var vi givetvis tvugna att börja med en fika eftersom jag lärt mig av mina misstag ;)

Sjön var dock enorm (ur synpunkten att vi skulle söka igenom 100 meter runt den) och vi tappade modet rätt snart. Vi började dock med att dela upp i två "små" (allting är relativt) rutor. 100 meter in och drygt 20 meter brett var. Hundarna fick ta varsin smeller och off we go! Efter 10 meter började jag känna modet falla ännu mer och när vi gått ut 100 meter för att vända kändes det helt enkelt hopplöst. Vi irrade omkring lite i våran ruta men gick svettiga tillbaka till fikaplatsen och väntade in de andra. Skogen var på sina håll omöjlig att ta sig igenom, som en vägg, på andra ställen var det guppigt, stenigt och snårigt och svåråtkomligt ur den synpunkten. Att skicka hunden på ett fritt sök skulle varit ett alternativ om det vore öppet, men av rädsla för vilka djur som gömmer sig i skogen var det lina på. (Inte långt därifrån ligger Grimsö forskningsstation där de forskar om olika typer vilt typ varg och lo, vi åkte även förbi några fällor så tanken på att skicka in skogen där vi inte såg något gick helt enkelt fetbort).

Det här lilla öppna man ser framför sjön är allt öppna som fanns. 10 meter från vattenkanten var en vägg. Vi valde att ta en liten promenad en bit längs vattenkanten, kanske vi skulle ha tur.. (för om man inte ska ha tur med att hitta kanelen så måste man nog ta 4 veckors semester, ställa upp ett tält, ha 30 spaniels utbildade inom specialsök och ha en himla massa tålamod).

Nässla är nöjd med att det fanns vatten så hon flög upp och ner och roade sig så snarare än leta kanel..

Förutom det faktum att sjön var enorm så fanns det dessutom två kanaler in och ut ur vattnet som vi inte kunde ta oss över. Alltså skulle vi om vi rent teoretiskt tagit oss igenom alla hundra meter omkring behövt gå tillbaka till bilen och åka runt sjön för att göra likadant på andra sidan. Alternativt släpa på en kanot..

Ibland kan även Täppas flyga fram.

Svamp (fusktryffel) hittar Nässla iallafall överallt.

Täppas har hittat något och vi blir genast nyfikna, tills vi konstaterar att de kan ju knappast grävt ner en burk i en sten :/

Här är den lite "glesare" delen av skogen där vi åtminstone kunde ta oss fram.

Jojo, de letar verkligen kanel, absolut ;) På tal om dessa två individer i linor.. Täppas är typen som säger att han behöver sitt spejs och att man ska vara still och lugn genom att muttra. Nässla är den som reagerar på mutter genom att få flattefnatt. Ni kan ju tänka er vilken dålig kombo det är, speciellt när de trasslar ihop sig i linorna, Täppas blir ännu grinigare och Nässla försöker blidka honom genom att bli ännu spralligare!

Tur att vi gillar att promenera i naturen, det var ju iallafall trevligt :)

För den som vet, vad är det här för bajs som ser ut som lite större marsvinskluttar? Blir ju lite nervös på vad vi kunde stött på där ute i skogen.

 

Nu blir det lång vila för Nässla och mig. Föresten, det sista inlägget var tillbaka i morse, dock med etiketterna helt felaktigt. Aja, man får väl vara glad för det lilla..