"Det är på barnen man märker att man åldras"

Så säger man om människobarn iallafall, när man har en bekant som är ett litet barn och rätt som det är har denne blivit en tonåring och man inser att man själv uppenbarligen också måste åldrats alla dessa åren (fast jag förnekar det varje gång). I hundarnas värld har jag insett att det är på andra slyngelhundar man inser att sin egen hund (och jag) gjort enorma framsteg. Vilket också så klart kan uppmuntra slyngelhundsägaren som inser att de någon gång också kommer få lön för mödan..

På helgens kurs tittade jag på Lipton, en hund i sina bästa slyngelår, och insåg att så där odräglig har Nässla också varit, men nu är hon ju som en ängel i jämförelse. Hon lyssnar och försöker förstå (det är ju inte alltid man är så tydlig som man tror) och jobbar glatt med mig när jag ber henne om det. Andra hundar och lek är inte viktigast i världen (men givetvis kan man klämma in en hel del lekpass om man får) och impulskontrollknappen börjar synas även om den ibland glappar.

Innan helgens resa hade vi ju varit lite oroliga för hur Täppas och Nässla skulle fungera ihop, Täppas är ju en man av ordning och reda och Nässla är ju som ni vet aningen mer impulsiv.. Men det gick faktiskt väldigt bra, Nässla var försiktig med honom (förutom en incident som jag strax återkommer till) och respekterade honom. Ibland kan hon ju tycka när hundar är sura att de menar det nog inte och om man bara fjäskar lite för dem så kommer de allt att ångra sig. Tro mig, det fungerar sällan på dvärgschnauzrar men denna gång visade hon tydligt med kroppen att hon var lugn och snäll :)

Dock lyckades Nässla med konststycket att: starta billarmet när hon klättrade fram genom lastgallret i Susanns bil när vi hade lämnat dem i bilen (och vi lärde oss hur man stänger av larmet innan man lämnar bilen). För att inte tala om när jag släppte Nässla. På fredagskvällen tog vi en promenad och när vi kom fram till en fotbollsplan frågade jag om det var okej om Nässla fick vara lös. Susann och Täppas stannade en bit bort för Täppas säkerhets skull och vi gick och släppte. Som Nässla ser ut när hon blir släppt, så var det även denna dag, mer i luften än på backen.. Och i en flygtur vänder hon på huvudet och får syn på Täppas och där var det glapp i impulskontrollknappen.. Hon flög fram till honom, gjorde en lov och sprang tillbaka (dock verkade han ta det rätt bra, stackarn). Sen fortsatte hon studsa runt hos mig, gav honom en blick full av bus men bröt varje gång jag sa till. Så framsteg ändå, hade det varit för 8 månader sen hade hon nog studsat till honom 8 ggr, nu blev det bara en.

Sen var det ett tillfälle jag hade önskat att jag hade en kamera till hands. Nässla och Lipton var ute på promenad i skogen när Lipton ställde sig över henne vilket resulterade i att hon fick flattefnatt (som vanligt när han gör något, dock räds han inte längre dem som han gjorde när han var valp) och jag släppte kopplet. Hon tog det i munnen och sprang runt, runt, runt och vips så gjorde hon en kullerbytta framåt och landade med långnosen i en liten grop! Det såg så otroligt roligt ut, för att inte tala om den snopna minen när hon tittade upp efteråt =D Hon fortsatte strax vidare, verkade inte så betagen av varken fallet eller skammen ;) Men hon är ju en pajas och roas av att roa.