söndag 24 juli 2016

Rallylydnad - en sport för alla. Eller?


Nu i veckan publicerades SKKs godkännande av regelrevideringen från SBK gällande rallylydnad (och en del andra grenar som jag inte engagerat mig i). Reglerna som helhet finns inte publicerade ännu, vilket är synd eftersom det florerar rykten om att vissa saker inte gick igenom, men som inte heller finns med (som jag förstår det) i SKKs protokoll. Jag tänker på att en domare ska kunna tävla samma dag som denne dömer vilket man inte får i rallyn (men i FS är det tillåtet, annars skulle inte många döma). Så det får vi vänta på och se vad de säger om det. Vad vi däremot vet redan nu är att poänggränserna för uppflytt kommer att höjas i varje klass och att man numera kommer att få cert (därmed championat) i mästarklass. Jättekul!! Dock blev det dock en diskussion direkt att poängen för cert var alldeles för höga, 95 poäng. 

Den här kommentaren utklippt från fejjan är inte den enda i sitt slag, nej det är många som ska sluta med rally nu när det inte är någon idé längre och de inte längre platsar i sporten när det ska vara så höga poäng. Det är ju SM poäng för att få cert menar man. 

Själv tycker jag att det är en bra poänggräns. Cert och championat ska vara lite tuffare att få och jag känner att jag kommer få kämpa för att få championatet. Men det är väl det som är lite kul? Men vad innebär egentligen att rallylydnad är en sport för alla och kommer det att förändras för att poängen blir högre för uppflytt och titlar? 

Personligen tycker jag inte att ledordet för sporten ska vara att det ska "vara för alla". Det ska vara glatt och trevligt så att alla känner sig välkomna och oavsett om du har en snabb, gammal eller omotiverad hund ska du ha samma chanser till en rättvis bedömning och eftersom du får prata med din hund (och det tas ju inte bort!) och peppa den genom hela banan om du så vill/behöver så kan/vill/vågar många fler att starta inom rallyn än inom exempelvis lydnaden. För att hundarna inte går ner sig och tycker sporten blir rolig. Inget av detta kommer att ändras. Så vad gör att det inte längre är en sport för alla? För att ALLA inte kan ta titel? Jag kanske är hård här, men det är ingen mänsklig rätt att ta titlar med sin hund bara för man kör rally. 

Och varför ska man sluta för att man inte kan ta en titel? Är det inte meningen att man ska kämpa för titeln? Det är inte omöjligt att få 95 poäng även om man har en svår hund. Och är det för svårt för just den hunden, ja då förtjänar man väl ingen titel i just den klassen? Sporten i sig kommer inte att förändras för att titeln blir svårare, det enda är lite nya moment som tillkommer, men bedömning och utförande ska ju vara detsamma, dvs man ska utföra rätt moment, ha fötterna rätt på backen och gå rätt väg med ett bra samarbete. Så upplevelsen för hunden på planen ska väl ändå vara densamma, så varför ska du sluta för att du inte kan vinna en titel? Tycker ni rallyn är kul kommer det ju vara fortsatt kul! För inte gör du väl allt för att få fina titlar som din hund inte ens vet om att ni har? 

Men jag kanske är lite annorlunda.. Jag tävlar ju fortsatt trots att vi har vår titel (men vi ska såklart satsa på ett championat även efter nyår) och trots att jag inte satsar på SM. Vi tävlar alltså helt utan yttre motivation i form av vinster och titlar. Jag har ett personligt mål och det är en felfri runda för vår egen skull, inte för att någon kommer läsa det på hunddata (really liksom?). Jag tycker inte vi är klara för att vi varit på SM eller tagit diplom. Det är verkligen inte målet som är målet, det är vägen dit. Umgänget med din hund, utmaningen att växa och utvecklas med hunden och framförallt äga på planen - oavsett poäng. Nej, ge inte upp för att det blir lite svårare, se det som en rolig utmaning och går ni bet så är det inte hela världen, du har ju samma pälskling med dig hem som du kom med och en rallytitel är inte så viktig.

3 kommentarer:

Erika sa...

Spännande läsning! Ska bli intressant att prova rally på tävling om vi kommer iväg. (Det blir i så fall ett grandiost slafs från början till slut, hihi.) Tänker att målet alltid ska vara att ha en rolig stund med sin hund, oavsett gren. I tävlingslydnaden kanske lite rolighetsfaktor dock kan försvinna eftersom det är så petigt och kanske är det det som rallyfolket är oroligt för? (Jag bara gissar då jag är helt okunnig om hur rallyt funkar i nuläget på tävling.)

Linn sa...

Det är ju just det som det inte blir! Bedömningen är samma, du får fortfarande locka, pocka och vara allt annat än stel :) Det enda som skiljer är att det krävs lite högre prestationer för att flytta upp mellan varje klass (men ju bättre du blir innan du kommer upp i nästa desto bättre kommer du ju vara i just den klassen när du väl är där) och framförallt att det krävs mycket mer för att få ett championat. I lydnaden är det väl själva bedömningen som är petig, vilket gör att den kanske passar färre än rallyn för att vissa hundar har svårt att hålla fokus, inte har tillräckligt högt tryck osv, men sådant krävs ju inte i rallyn vare sig nu eller sen. En duktig hund och förare krävs helt klart, men det tycker jag ska vara självklart om man ska få ett championat.

Erika sa...

Låter helt rimligt :-) .