Sjukstuga, slappardagar och mindre panik

Ja, det är lite hur vi kan sammanfatta vår senaste obloggade tid. Med sjukstuga så hade vi först en incident då den andra kontorshunden fick kennelhosta. Väntade mig det värsta då de både hänger ihop på jobbet och delar vattenskålar (och Nässla äter upp hans rester så även matskål om man ska vara ärlig) men Nässla klarade sig och eftersom det idag var en vecka sedan de träffades sist och hon inte fått något (och han hade det i två veckor innan dess) så får vi anta att vi klarade oss undan åtminstone det. Det vi däremot inte klarade oss undan var pollen! Nässla har ju blivit dålig flera år kring semestertider, ett år var vi hos veterinären men fick en sommarvikarie som inte tog våra symptom på särskilt allvar då de mest prioriterade akuta åkommor och fick bara antibiotika utskrivet så jag hade liksom tappat hoppet om att få hjälp när vi behövde - under semestern. Men i år kliade hon sig ganska rejält (med mina mått mätt) så jag ringde min nya veterinär och fick tid. Jag själv var ganska säker på att det var pollenallergi mot just gräs för hennes symtom följde min gräspollenallergiska kollega (och jag dubbelkollade även på prognoser och såg att de var rätt synkade). Under väntan till att vi skulle få komma till veterinären googlade jag för fullt och fick lite smått panik "om hunden inte blir bra bör man tänka på om det är ett värdigt liv att utstå klåda"! En av de bästa sidorna jag hittade var faktiskt min kollega Glanna som skrivit. Det som verkade unisont på alla sidor var att hunden ska testas för foderallergi innan man börjar testa för atopisk allergi och tanken på 8 veckor strikt foderkoll kändes så där (när det ändå är uppenbart att det är bara en viss tid på året hon blir dålig). 

Tack och lov har jag hittat en vettig veterinär som trodde på mig och utifrån min beskrivning också skulle tro antingen insektsbett och/eller allergi mot pollen. Det gjordes ingen utredning på vilken sort utan vi fick kortisonkur utskrivet och sedan antihistaminer att använda vid behov, precis som vi behandlar oss människor med pollen alltså. Jag köpte också schampo som jag kan använda dagligen de dagar det är mycket pollen. Det gick enligt veterinären att vaccinera mot den sort hunden är allergisk mot, men att det tar inte bort 100% och brukar användas på de hundar som har allvarlig allergi. Hon tyckte att det var väldigt milt som Nässla hade och borde räcka med denna behandling. 

Så nu käkar Nässla alltså kortison i några dagar till. Det ökar törsten (och därmed kisseriet) och hungern (vilket faktiskt KAN bli värre, om nu någon trodde något annat). Dessutom är hon flåsig och har redan tappat mycket muskler! Det leder till att del två i rubriken efterföljs, vi slappar mest. Jag går en längre promenad med Nässla om dagen, men inte i raskt tempo. 

I går när vi hade en slappardag och vi gick upp i skogen för att plocka kantareller (hallelulja vilket nytt ställe jag hittade!) så inträffade den sista delen i rubriken - paniken. Nässla är ju väldigt lugn och går mest bara lunkandes när jag plockar men igår fick hon ett ryck och skulle gräva ner sig under en rotvälta. Vips så var hon borta och låg där under i godan ro när jag såg en enorm svärm av jordgetingar! Den paniken, hon hade alltså grävt ner sig i ett jordgetingbo och jag skrek upp henne och vi sprang bort. Några satt kvar och var jättearga i hennes päls men jag lyckades slå bort dem och jag tror hon klarade sig utan ett enda stick! Hon hade ju inte ens brytt sig om inte jag ropat upp henne, förbaskade toka!

Trots jordgetingincidenten så kom vi hem med nästan ett kg kantareller, Nässla måste bära så klart.

Så nu väntar vi bara på att kuren ska ta slut så ska jag börja med att bygga upp hennes muskler och kondition igen. Jag har egentligen ingen plan för hur det ska gå till, men jag gissar att vi kan öka på promenader, simma lite och även fortsätta i skogen. Innan dess blir det bara kravfritt.