Denna lördag var jag och Nässla anmälda på taxklubben i Örebro´s fasta vårprov i Askersund. Snopet när vi fick mail om att det inte skulle vara någon gemensam samling, utan att vi träffar respektive domare för att sedan få åka hem och få besked via mail/telefon efter att domarna haft konferens. Aja, är vi redan anmälda åker vi så klart även om det är långt bort. Men när jag vaknade i morse blev jag väldans orolig att domaren skulle ringa när jag var på väg, för hemma hos oss snöade det för fullt!! Men, det behövde jag inte oroa mig för, för i Askersund sken solen så varmt och gott! Gissa att jag fasade när vi parkerade vid en sjö, säg inte att vi ska spåra längs med denna? Turligt nog skulle vi bort från den och Nässla verkade inte bekymra sig över alternativet att bada, tack o lov!
Hon trasslade lite i startrutan, men efter en evighet säkert bara ett par minuter så hittade hon spåret och jag kände mig säker och sa åt domaren att följa efter. Vi traskade på i ett bra tempo, jag råkade slita bort lite hud från ett finger mot ett träd men det är smällar man får ta.. Blodspår i dubbel bemärkelse helt enkelt. En bit in hade Nässla tur och hittade ett dike där hon plaskade lite, innan hon sen traskade vidare. Vid skottplatsen blev hon något för energisk i min smak (note to self: träna mer skott i början av spår när jag har möjlighet!!) och hon slarvade i min mening vid slutet, men hon ringade bra och hittade trots det klöven (nu så här i efterhand funderar jag på om hon inte gick personspåret istället, för hon gick där vi gick ut tillsammans med domaren efteråt). Nåja, något besked fick vi inte, men jag kan ju konstatera att det var ett förstapris eftersom vi på egen hand tog oss till klöven.
I det fina vädret blev jag inspirerad till vandring och tänkte först stanna på ett ställe längs vägen, som jag spanade in på nedvägen. Dock var det inte skyltat från andra hållet och jag missade det så istället fick jag hitta ett nytt ställe att stanna på. Kom på att jag läst något om konst på en kulle i Kumla, så då googlade jag fram vägen dit och åkte dit istället.
När vi närmade oss kunde jag konstatera att det var just Askersund som var förunnat med sol denna dag, men jag var ju klädd för snö så en promenad skulle vi väl klara av trots lite regn. Vi parkerade nedanför/bakom kullen och gick längs en vandringsled.
 |
| Trappen. 200 meter lång. Dödligt jobbig. |
 |
| En illusion? |
 |
| Kullen renar vatten vilket gör att det pyser ut varm ånga lite här och där |
 |
| Ja, alltså bröst som hänger under en skål. |
 |
| Kanske är det lägenhetsuppfödningen i mig som gör att jag gillade denna extra mycket. |
 |
| Nässla hänger med en skulptur som undrar var konsten finns |
 |
| Arken |
På vägen ner såg jag att det skulle finnas en catch att ta, så jag kämpade mig ner för brantaste slänten ever. Möttes av detta hål.. Skulle jag våga? Det var fruktansvärt obehagligt, men jag gjorde det! Och kunde logga min läskigaste catch ever. Planerna på att stanna och handla på vägen hem fick dock revideras efter krälandet.
 |
| Nässla var med in, men hon hade det nog lättare.. |
En härlig förmiddag, det enda som saknades var chokladtermos och utelunch, men det visste man ju inte innan (utifrån morgonens väder skulle jag vilja hem omedelbums!). Det blev lunch hemma, följt av en dusch och slapp i soffan framför en sprakande brasa och bredvid en snarkande nöjd hund. Livet är gött!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar