torsdag 5 mars 2015

Årets första x 2

Vilken tur när solen sammanfaller med en ledig dag! Att jag dessutom bokat upp privat mark för lite blodspår gjorde det inte sämre alls :-) Jag och Nässla åkte till mina gamla hemtrakter för ett blodspår som fick ligga någon timma bara (eftersom jag inte är ledig i morrn..). Det blev nästan 1,4 km, 3 dl blod gick åt och det var varierat med både upphåll, lega och lycka. Underlaget var mestadels kalhygge men även en del åker och skog. Ingen vind och mycket sol. 

Efter jag lagt spåret tog jag Nässla på en lös promenad i annan riktigt så hon skulle glömma spåret lite och varva ner, vilket jag tyckte hon gjorde. Gick tillbaka till bilen, selade på och sen var det fest hela dagen ;-) Nejdå, hon gick mycket lugnare mot vad hon gör när det är personspår, däremot var ju underlaget lite smått livsfarligt när hon väl drog på. I spåret kändes det stundvis helt hopplöst, men när jag ser på kartan här nere är det ju ändå inte helt galet hon gått. 

Som man kan se så blev det lite strul vid första återgången (eller ganska mycket strul faktiskt) men jag var tålmodig och väntade ut att hon skulle lösa det själv. Men hon gick liksom bara fram och tillbaka om och om igen, kunde inte hitta ut alls till en början. Nästa vinkel var naturligt bra lagd så där var det inga problem, lyckan gick bra och där hittade hon även en lega. Tuffade på hyfsat till nästa återgång som också blev strulig och här var det mest för att hon tittade på mig och när jag var vänd åt fel håll så trodde hon att hon gick fel och slutade jobba :O Då skulle hon istället bada (inte bra med mobilen på selen!!) och det irrades en hel del där. Nästa vinkel tog hon helt strålande klockrent och sen hamnade vi ut på fältet där det strulade till sig lite igen i en vinkel. Här blev jag liksom matt när jag såg att hon bara tittade på vart jag var vänd (jag menar, du känner ju lukten, hur svårt kan det vara att nosa lite?) och lät henne härja på ganska länge. Hittade men snubblade snabbt bort sig i nästa vinkel och den borde hon inte alls haft så svårt för men här gick hon över på att börja jobba med hög nos :-( Jag vet att det inte var för att hon hade den i vinden (låg bakom en kulle och hon kunde knappt ens hitta den när hon var framme vid den), hon kändes bara helt bortkopplad. 

Nåja, det var en solig och fin dag och hon är rätt trött nu (även om hon hävdar att hon kan jobba). Min tanke i spåren nu är att vi ska jobba lite på att mitt kroppsspråk inte är rätt. Tänker mig att bara gå ut på ett fält och göra en vinkel och i den vinkeln vänder jag mig åt fel håll så är det upp till henne att lösa det. Oftast går spåret jättebra när jag bara håller emot, men just om det blir trassel vid en vinkel, linan fastnar eller så, då blir det liksom kört och hon litar inte på sin egen förmåga. Lika bra att jobba på, nu med ett elitspår inbokat å allt!

På vägen hem tog jag vårens första catch, och vad passade inte bättre än denna ruvande höna som låg på ett litet påskägg?! Knep en till efter det, känns mycket roligare att komma igång med nu när solen är framme igen!
Vad ruvar du på?

1 kommentar:

Erika sa...

1,4 km ... Wow! Så långt har vi aldrig spårat. 1200 är max hittills tror jag och då var vi trötta :-) .