Diskade

När jag anmälde oss till tävling i ridhus räknade jag med att det kunde bli aningens tufft med hästskiten men jag anade inte att vi skulle diska oss..

Det började inget vidare när domaren först sa att det var helt okej att vi var inne i ridhuset när de andra tävlade (i fkl var det bara en bana) bara hundarna var tysta och skötsamma. Dock tyckte funktionärerna att så skulle det inte alls gå till för det kunde ju störa tävlande hund (publik, med eller utan hund, kunde bara uppehålla sig längs med ena kortsidan) och dessutom är ju hunden lös och då kunde det ju bli jättehemskt om hunden drog iväg till publiken (och då undrar jag hur dessa gör när de tävlar på sommaren, måste alla sitta och vänta på sin tur i bilen för att inte störa de lösa hundarna?). Så då var det bara att ta ut packning och vänta utanför. Hade skapligt gott mod eftersom det inte fanns någon 8:ans frestelse med i banan och den kändes väldigt lätt. Well.. Det fanns en frestelse i banan i form av en skottkärra med hästbajs som stod i hörnet av banan (ja, i banan, inte utanför eller vid publiken eller något annat lämpligare ställe). Kärran stod rakt fram från starten och redan direkt försvann Nässla in i hästbajsvärlden och kunde inte heller vända rumpan till den (vilket var oerhört frustrerande när vi gjorde sitt framför, ett steg bak osv..). Lyckades efter den skylten få med mig henne men det kändes som att jag fick dra henne med en mental tråd och ett tag undrade jag nästan om hon blev rätt för något i hörnet för hon verkade alldeles låg men fortsatte med mig resten av banan till den näst sista skylten som var hopp (i språng) och jag hann bara säga "hopp.." så kutade hon i full gallopp och tog för sig av skottkärrans delikata innehåll. Antar att hon hörde "hopp och lek" eller nåt.. Kände inte att jag ville stå där och försöka få in henne och fortsätta trots att vi nästan var i mål, det där skulle brytas även om vi var på tävlingsplan. Så jag gick och hämtade henne i halsbandet (diskade oss) och tackade för mig. Jag har det på film men kommer nog inte lägga upp det förrän jag får lite distans till det, än är jag för besviken på situationen.

Efter tävlingen gick jag en promenad, messade lite med Zandra och beslöt mig för att åka hem. Om skottkärran stod kvar även i nästa omgång skulle det vara helt menlöst när det inte går att träna saken emellan. Som att gå in och säga åt Nässla "varsågod, skit i vad jag har att säga, jag kan ändå inte göra något åt saken". Om de mot förmodan skulle plocka bort skiten tror jag ändå inte heller Nässla skulle fungera så länge hon inte fått bekräftelse på saken så därför var det lika bra att göra så.

Läxan lärd, aldrig mer ridhus. Vi har alldeles för fina hundträningslokaler runt oss för att offra bra träning och samspel på skitsaker.