Sök, spår och jakt

Igår skulle vi ha varit hos uppfödaren för träning, men det blev inte av så istället tog jag mitt pick och pack och åkte ut i skogen för lite egen aktivering med Nässlan.

Började med att lägga ut 2 lagom lätta spår till henne, det var ju ett tag sen sist.

Åkte bort en bit och gick in i skogen och lät henne härja lite fritt. Slängde ut lite grejer som hon fick leta efter och i söket är hon som en missil! Målmedveten och snabb.

Fortsatte sen vidare i skogen, jag vet att jag tänkte "Det här är ju underbart." Så kom den, haren. Rätt framför nosen på Nässla. Som sprang efter. Jag provade att vissla, men givetvis utan resultat. Jag stod kvar, insåg att det inte var någon större vits att springa efter och hojta, hon skulle nog knappast lugna ner sig av en till jaktkamrat..

Efter att jag funderat igenom läget (vad tiden går sakta vid såna tillfällen!) och undrat om hon ens skulle komma tillbaka, skulle hon härja runt i området och springa över folks ägor etc. så provade jag att vissla igen, och hon vände. Sprang halvvägs till mig när hon stannade för att fundera på saken. Med is i magen vände jag och gick bort från henne och hon kom efter.

Kopplade hunden och gick tillbaka till bilen. Hon var uppe i 120 och kunde inte fokusera längre. Rätt som det var så la hon sig bara och rulla i leran. Snyggo.

Här visste jag att jag skulle strunta i spåren. Det spelar ju ingen roll att de ligger och ingen går dem, det ligger ju bara några godisar i slutet. Men gör jag vad jag borde? Nej, och det skäms jag för. Fanns ingen anledning att i den stunden fullfölja dagens planeringar med spår, iom att hon var så uppspelt redan. Vi gick, vi tog oss igenom dem, men det var inte roligt. Och det är ju det som det går ut på. Att ha kul ihop.
Rullar en tidning och slår mig själv i huvudet.