Rastgården

Ja det är ju ett suveränt ställe! Speciellt det faktum att kommunen tyckte det var en bra idé att placera den några hundra meter hemifrån mig, vilket gör att jag kan utnyttja den :) Nu vet jag några av er tänker "är du en sån där lat hundägare som låter hunden rasta sig själv och leka med alla hundar?" men nejdå. Det överlåter jag till andra (även om vi har en eller två kompisar vi faktiskt låter leka där, men inte någon regelbunden basis). Däremot är det ju kanon för att träna fotgående med doftstörning eftersom jag slipper anstränga mig (läs tina fåglar, lägga ut dem i skogen, träna och sen hämta in allt jag gömt, frysa in det igen). Dofterna från rastparken är nämligen sååå balla så det är på gränsen till okontaktbarhet vilket ger oss ett ypperligt tillfälle att träna fotgående in dit, utan att jag behöver anstränga mig mer än att se till att rätt kriterier uppfylls. Hon är lika road av att komma in i parken trots att det inte finns hundar, så när hon gått fint får hon lattja lite där inne innan vi går igen. Perfekt!

På tal om något helt annat, idag fick jag betyget på min C-uppsats och äntligen finns det rättvisa och vi fick högsta betyg! Tjoo! Senare på dagen fick jag dessutom veta att mamma fick det ettåriga vikariatet på sin arbetsplats hon sökt (skulle annars blivit varslad om en månad) och hon riskerar nu inte att flytta till Norge utan stannar kvar här. Skönt! Nu kan vi ta helg med glädje! Och hur firar man bäst, jo så klart genom hundträning, ska träffa Zandra i morrn, lite apporteringsövningar, promenad och sen träning inomhus (skönt) då vi ska köra rally på den här banan:

Nu kommer 8ans frestelse tidigt i banan och det är den vi ska fokusera mest på. Eller fokusera på att låta bli att fokusera på den. Ja ni förstår ;)