Tre hinder en omöjlighet?

Mitt på en öde ö

I bloggen ser det ut som det knappt blir någon träning, men vi har nog tränat minst varannan dag i vår eller annan hundhall. Jag fick låna Grunden är grunden del 1 av Lina som vi tränar med (den finns inte att få tag i längre) och tänkte att tre hinder på rad kan väl inte vara så svårt?

Svårare än man tror!

Jodå, jag önskar jag hade filmat för jag hade nog kunnat lära mig ett och annat om min egen handling om jag gjort det, för det går verkligen inte bra! Den längst upp går bra, det är så det naturligt blir om man rör sig parallellt med hindrena. Men att växla därifrån till att dra till sig hunden innan den tar nästa hinder är mycket svårt! Men roligt med utmaningar och jag tycker det känns som att jag övningskör med en supersportbil när jag själv har kapacitet för en Skoda Fabia. i torsdags på vår träning när jag satte upp dessa tre fick jag på första passet inte alls till det. Gick tillbaka till bänken och funderade på vad som skulle hända om jag vände på mig. Gick ut och provade och fick ett helt annat resultat (tyvärr inte bra nog för alla tre hinder) och det var så fascinerande att se hur hela beteendet ändrades av bara över att jag vände på mig! Hon kan ju göra rätt, men jag vete sjutton hur jag ska guida henne.. Aja, vi har många träningstillfällen kvar innan det är dags för tävling åtminstone, och det kan behövas!