Så hur går det med vårt framförgående undrar ni i kör? Jo, framåt (hihi) med små steg. Här kommer ett klipp på vårt sista pass, där jag upptäckte att vi hade en hel del brister i stadgan på stanna (på passet, nödvändigtvis inte så mycket i filmen då vi faktiskt repeterat det en del).
Jag listar här de olika delarna och vad vi behöver foka på:
Rutinen: Upplever att hon förstår den. Jag ställer upp och klappar henne på sidan och säger "Där framme är den" (för att lära om att nu är det slut på fokus mot mig, rikta den framåt).
Sitt: Skitsvårt säger hon, den måste jag alltid säga till, men det är ju ändå innan momentet startar.
Fot: Också svårt, den här har jag bytt om till "Kom" och vi får ofta träna lite stadga/jaktfot på den, då suget är stort utåt (även utan saker framför).
Skicket: Den kan hon!
Framförgåendet: Kan vara ojämn och gå i sidled, men är duktig på att kolla upp om jag byter riktning. Jag har provat att byta riktning helt och då följer hon upp och hamnar rätt. Men det är ju bra om hon inte hamnar snett från början, eftersom vi ska gå rakt och ganska kort, så tid för korrigering finns inte riktigt.
Stoppet: Här vänder hon sig gärna och står inte stilla. Det vi fokuserat på innan och i filmen.
Fot: Har vi knappt tränat men bör inte bli något större problem då vi tränar det i alla andra sammanhang.
Så min egna note to self som vi måste träna på när andan faller på är stadgan i ställandet. Få till det så mycket som möjligt i vardagen när vi ändå har chansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar