Sökstjärnan

I går var det andra tillfället på sök-kursen, fast egentligen är det bara ett tillfälle mellan kursen, där vi deltagare träffas själva och tränar det vi gjorde på kursen innan. Ett ganska bra koncept som säkert gör att vi kursdeltagare kommer framåt fortare, för just sök är ju svårt att träna på själv också. 

Vi passade också på att köpa ett tjänstetecken,
en butik i Eskilstuna skickade med en ring som vi kunde handla av.

Vi gjorde två övningar, en hund i taget. Den första är att hunden ska springa ut från mig som förare fram till en funktionär som sätter sig på huk och belönar hunden. När hunden äter ska jag vända mig 180 grader och framför mig står då en annan funktionär som sätter sig på huk så hunden kan springa fram. Sen ska hunden springa fram och tillbaka mellan dessa och passera mig. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta sedan tidigare så är jag inte helt hundra på varför, men jag tror att det är för att få hunden att vilja springa fram till folk som sitter på huk samt att springa rakt ut från min sida. Sirap mindes tydligen leken väldigt väl och hon var nog bäst i klassen. Fram och tillbaka helt på eget bevåg utan att störas av vare sig folk eller lukter i närheten. 

Jag hittar alla i skogen!

Nästa övning var att hunden skulle se en figge leka med hennes leksak och sen springa in i skogen och gömma sig. Först  när hunden såg och sedan direkt där man vände bort hunden. Superkul och superlätt sa Sirap som ändå har lite erfarenhet från söket. Det roligaste med den övningen var när jag själv fick vara figge till en goldenhane som inte alls ville leka enligt matte, men när jag drog fram min kaninboll blev han eld och lågor och kutade som en galning efter mig ut i skogen :D 

Förutom själva övningarna så var det också första gången Sirap fick sitta i bilen med luckan öppen. För mig är det väldigt viktig träning och det var många hundar som ropade på sina mattar, men Sirap var lugn. Hon sov aldrig när jag kom tillbaka och hämtade henne, men hon var inte uppvarvad heller och ingen mjäll hade hon släppt, vilket hon gör ganska omgående nu för tiden när hon blir stressad. Det bästa var ändå att hon varje gång vi kom tillbaka var glad över att få hoppa in i bilen och vila en stund, duktiga lilla hund. Jag har ju absolut inte glömt Nässlas ovilja att hoppa in i bilen när det händer roliga saker omkring som man kan missa.. Nu ser vi fram emot nästa vecka så får vi se vad vi ska göra då som nästa steg.