Men semestern då?

Insåg att jag hade inte alls gett er någon rapport från vår lilla resa till Rom. Blev väl för mycket fokus på rehab och allt det där så det kom i skymundan, men här kommer lite bilder från vår resa. 

Vi var där i början av juni, på gränsen till för varmt hojtade folk, äsch 30 grader har väl ingen dött av på semestern kontrade vi. Well.. på stranden kanske, i storstaden går det ju knappt att stå ut i den värmen! I vilket fall, vi landade sen kväll och efter att ha dragit våra väskor i 30 minuter var vi snart på hotellet. Om jag inte bott i en kapsel i Japan skulle jag sagt att det var det minsta rummet ever. Om man öppnade en väska kunde man liksom inte göra något mer och hade vi vägt 3kg mer hade vi nog inte kunnat ta oss in i duschen utan att få märken av kabinen.. Och eftersom rummet var minimalt blåste ACn rätt in i sängen (för det fanns ju inget annat i rummet att blåsa mot) och jag hatar att ha AC på mig så det blev minst sagt en utmaning att hitta en bra temperatur som man kunde överleva. 

Installerade gick vi ut och tog oss lite gammal pizza på lösvikt i närmaste "kebab". Nu skulle äventyret börja! Eller ja, först en natt i värmen utan AC, men sen så! 

Upp i ottan och börja traska i stan. Vi bodde alldeles bredvid Colosseum så den fick vi en liten sneak peak på redan under kvällen när vi strosade runt. Så den här dagen gick vi andra riktningen och hamnade vid Vatikanen. Varmt som i en gryta, men snygg var jag åtminstone. 

30 grader framför Vatikanen.

Vi resignerade och hoppade på en hop on hop of buss, de brukar kunna ge en bra
överblick över staden, även om denna var lite lam. Men skönt att vila sig i värmen.

Colosseum, vi gick inte in. Köa i solen för att gå in i en gryta och kolla på sten kändes lagom upphetsande. 

Mitt i spanska trappan. Där hamnade vi (av misstag) varenda dag typ.

Jag behövde gå på toa så vi tog ett mål på donken. Tyvärr visade det sig att det fanns en toalett för 200 sittplatser. Och turister. Så kön var svinlång och den inne på toa höll sig där i tio minuter så jag beslöt mig för att skippa min plats i kön. Och ta en öl till maten. 

Efter ytterligare en natt i boxen var vi redo för ett besök i Vatikanmuseet. Det var det enda stället som jag ville gå in på för att titta på målningarna.

Apelsinträd

Innan vi ställer oss i kön tar vi lite lunch. En munk borde räcka.. 

Sen var det en ganska lång kö, men ändå inte så hemsk som "Skip the line försäljarna" försökte övertyga oss om. Och den var i skugga så det gick att överleva.

Fantastiska målningar i rum efter rum

De görs verkligen ingen rättvisa tagna med mobilkameran och de vackra inne i själva Sixtinska kapellet fick man inte fota.

Det var ett besök väl värt sina slantar, men mängden turister alltså?! Värre än att vara på konsert och det är liksom bara att följa strömmen, några egna stopp för beundran av konsten är svårt.

Vila hallux valgus efter en lång stund i skorna. Jag blev chockad över mig själv när jag såg bilden för jag ser precis ut som min kusin. Som är ett barn. 

De här kvällarna i storstäder är ändå de härligaste 💕

Festkväll på Hard Rock Café. God mat efter jag gått loss i baren. 

Kvällarna är verkligen det jag njuter av mest så här. Att få ha ätit sig mätt och sen bara strosa fram på gatorna och titta på ihärdiga turister, folk som äter och oftast den perfekta temperaturen. När vi kom hem bokade vi dock biljetter ut ur stan.

På tåget - mot Neapel!

Det tog bara någon timma till Neapel med snabbtåget på morgonen. Snabbt smidigt och fräscht, för att sedan byta till nästa tåg som gick vidare till Pompeij. Vi skulle ta oss en titt på den staden som blev täckt av aska från ett vulkanutbrott, ett världsarv som jag varit intresserad av att se. Jag blir lite imponerad över mig själv som lyckas få till såna här saker, har jag blivit en globetrotter? 

Innan vi gick in fick jag bocka av punkten äta pizza i Italien. Alltså all den goda osten 👅
(Vi har ju blivit så erfarna att vi vet att man ska äta INNAN alla aktiviteter. Annars kan man lätt bli osams). 

Staden är full av dessa typer av gator. Svårmanövrerade stenar och massor av hus. 

Bakom trädgårdarna ser man boven i dramat - Vesuvio.  

Återskapandet av människor som dog och deras positioner under dödsfallet.  

Innergården hos en av de välbärgade. 

I sak kanske det låter lite tråkigt att gå och titta på de här väggarna, men det som gör det så unikt är att vi får se exakt hur det såg ut då. De andra gamla byggnaderna som finns i vårt samhälle har anpassats med tiden som gått, här stannade tiden tills man hittad det igen. Och med det får man då se autentisk väggfärg som är tusentals år gammal. 

Den lilla biosalongen i området. 

Det här var deras motsvarighet till kebaberian. Ligger längs med vägarna och i hålen hade de skålar där någon stod och lagade mat som de sålde till förbipasserande när de var på väg hem. 

De var lite kortare förr. 

När blev jag hobbypensionär och började fota fina blommor på semestern?? 

Efter en lång dag var det dags att bege sig hemåt. 

Hemresan var allt annat än lika snabb och trevlig som den på morgonen. Biljetterna till snabbtågen var tiotal gånger dyrare än de vanliga biljetterna och för att slippa bli utmattade av en lång resa på vägen till utflyktsmålet tog vi istället en längre resa hem. Ganska sent på kvällen. I tre timmar fick vi sitta med milt sagt suspekta typer och det kvalar in under en av de värre saker jag gjort utomlands, för jag kände mig inte kaxig!  Till midnatt var vi helskinnade på Roms station och kunde traska hem till tryggt förvar i boxen igen. 

Dagen efter var vi utmattade och visste inte vad vi skulle hitta på. Helst ville vi åka och bada, men jag hade inga badkläder och tanken på att behöva gå till någon affär och handla var allt annat än lockade. Så vi tog en tur till stadens polismuseum. Det låg satans långt bort och jag fick PMS och var allt annat än trevlig 😤

Polismuseet. Vad skulle jag där och göra?

Tack och lov löste det sig under dagen med lite vila och sedan nya omtag kunde vi sen ta oss ner och avnjuta stan på vår sista kväll. Vi gick upp på den utkiksplats där turistbussen sagt att man alldeles gratis kan få sig Roms vackraste vy. Den var vacker även om mobilkameran inte riktigt visar det. Och när man väl kom igenom alla hånglande par med selfiesticks på kanten. 

I bakgrunden hade vi en keyboard och en man som gav gliringar över hur dåliga vi var på att betala honom. Oh the romance.. 

Trappor till förbannelse. 

Den här byggnaden var vårt riktmärke för att hitta hem. Bröllopstårtan kallas den för och det är typ den enda byggnad jag kan. Förutom colosseum då. 

Så här lagom till sista kvällen hittade vi den perfekta temperaturen för rummet utan att jag skulle bli omkullblåst eller svettas ihjäl. Så jag sov ganska gott och var lagom utvilad inför dagens färd till stationen. Trodde jag. Kånka väskor till ett äventyr - spännande, speciellt på kvällen i svalkande temperatur. Mitt på dagen i kokande värme för att man vet att man ska sitta och vänta på flyget i timmar - avskyvärt. Nåja, en mysig lunch hann vi med innan vi påbörjade resan hem.

Skugga, mat och titta på folk. Bästa!

Jag kanske låter jättegnällig, men det var trevligt och fint och kul. Jag ska sammanfatta lite andra saker här i punktform som jag kommit underfund med på semestern i Rom: 

• Deras glass - OMG! Jag har ätit massor. Överallt och jämt. Hittade den perfekta och lyckades spåra upp den igen innan vi åkte hem. 
• Deras service - not so OMG. Det känns som om de blir förolämpade över att man vill köpa något i deras café. 
• Alla turister - not my cup of tea. Det här köandet, lockandet, ockerprisandet och skitsaksförsäljandet är ju bara för drygt. 
• Pompeij - Resans stora guldkorn - åk dit om du får chansen. Men ta snabbtåget även på kvällen. Eller helst, sov kvar och stanna någonstans på vägen för att bada. 
• Juni - det ÄR för varmt med 30 grader. Det är ju numera olagligt att bada i fontäner. 

Det var kul att få se en ny stad och extra glad över att vi åkte dit blev jag när jag insåg att det var en terrorattack i London, dit vi egentligen tänkt att åka. Jag vet inte om jag kommer att åka tillbaka, inte för att Rom var dåligt, men det finns ju så mycket annat att se. Det finns liksom en gräns i hur intressanta stenar är. Men nu håller vi oss i Sverige ett tag och nästa semester är bokad på Öland. Men innan dess ska vi hinna med lite mer träning, dömning och mupperi i allmänhet.