Viltspårsprov i Vånga 2017

Jag funderade lite på huruvida vi skulle åka på det här provet eller inte. Nässla är ju inte friskförklarad, men jag kände ändå att gå en kvart i skogen inte är värre än vårat vardagliga liv och valde att ändå åka. Hon är kopplad och under kontroll och om något så är det nog snarare bara bra för musklerna att få röra sig i skogsterräng. Provet var alltså Vångas årliga fasta prov, det som vi fick ett HP på förra året och där vi stred (visade det sig) om placeringen bästa flat och bästa provhund, men åkte dit på åldern. Hela historien finns att läsa här. Vis av förra årets eviga väntan tog jag med mig min virkning och tur var väl det för trots att jag hamnade i samma grupp som en bekant jag gärna pratat med så skickade domaren iväg mig till ett eget ställe. 

Virkning i väntan på domaren.

Tydligen var domaren lite oteknisk och hade strulat med GPSen hos hunden innan mig i 30 minuter. Det blev för mycket för hunden (och matten) som hade startat när han bad dem vänta, så de fick kämpa ganska länge innan de bröt. Men lagom när jag undrade om domaren glömt mig kom han tack och lov, lagom till den stekheta lunchtimman.. Jag hade inga förhoppningar om en vidare prestation eftersom vi inte har tränat något spår direkt och dessutom är Nässla i väldigt dålig kondition flåsmässigt. Har man inte bra flås är det även svårt att koncentrera sig mentalt så jag gick in med öppet sinne på att vad som helst skulle kunna hända. Sist vi spårade (på SM-uttagningen) bröt vi ju tom eftersom hon inte hade något sug i spåret. 

Nässla tog starten direkt, visade tydligt och knallade iväg. Inget direkt drag utan snarare lite tjuren Ferdinand som skulle stanna och undersöka mycket på vägen. Jag tyckte att det inte alls kändes stabilt, men till slut kom vi åtminstone till klöven och domaren verkade nöjd. Med tanke på hans ålder kanske man kan förstå att han tyckte det var ett bra tempo hon höll, jag tyckte det var låååångsamt! 

Jaja, vi hade åtminstone tagit oss runt men några vandringspriser skulle vi inte vara med och slåss om, konkurrenter på flatsidan var ju både ekipage som ska representera landet på nordiska och vinnaren till priset förra året. Som vanligt var det en evig väntan  på resultatet, men det var soligt och trevligt och vi kunde mingla med fler vänner 💖 När det äntligen blev dags för prisutdelning visade det sig att det inte alls var många förstapris som delades ut. Vi fick ett förstapris och jättefin kommentar om att "det kunde inte gå bättre" (han skulle se Nässla i sitt esse, då skulle han verkligen få bli imponerad). De andra flattarna fick också förstapris och jag kände mig fortfarande ute ur leken. Men sen kom chocken - vi var bästa flat! Och inte nog med det, det visade sig att vi även fick ett HP! Enda hunden på provet så vi blev provets bästa hund!! Alltså woooooow! Här tycker jag vi gör en halvdan prestation och så är hon ändå bäst av alla! Då har hon nog en ganska bra lägstanivå nu för tiden. 

Den obligatoriska vinnarburgaren, men tror den gjorde hennes mage milt sagt dålig så den får det vara slut på i framtiden. Hussen flyttade ut på soffan pga dåliga fisar hela natten. 

Nässla framför sina priser med sin HP rosett på sig 😚

När man är bäst får man fira genom att rulla sig nybadad i nyslagen hö!

Tyvärr är vi ju inte med på SM i helgen, men vi håller tummarna stenhårt för våra kompisar Björn och Felix som representerar Östra. Eller ja, om jag kommer ihåg det när jag är nere i Göteborg och lever lyxliv med hotellfrukost och hundfria nöjen. Själva får vi inte tävla spår förrän den 17 september då det är prov i Härad men det ser vi fram emot, kanske har vi kunnat träna en del till dess också!