Vångacupen 2015

När jag anmälde till spårcupen hos SSRK Östergötland tänkte jag att det skulle vara en kul utmaning att få gå ett elitspår, en perfekt övning för att vidareutveckla vårt spårarbete. När jag kom hem från Japan hade jag fått startnummer på posten och har sedan dess gått och haft lite smått ångest över vad som komma skall. Jag känner mig ju inte trygg bakom Nässla i spåret och tänk om alla andra är helt fantastiskt duktiga så kommer vi där och inte ens kan hitta klöven! 

Nåja, i går kväll var det dags för del ett och det var elitspåret. Efter att ha åkt till världens ände och jag såg konkurrensen var det dags för lottning och jag och min domare åkte därefter till vårt spår. 

Skiss över hur spåret ska se ut, detta fick vi givetvis inte se innan start!

Jag fick bara ett papper av domaren och utifrån det skulle jag sen börja spåra. Jag hade en timma på mig, fick veta bilens färdriktning och sen visste jag inte mer innan vi drog igång. Nässla var taggad, jag var nervös - kör på!

Läs anvisningarna noga sa domaren. Jag förstod inte vad jag skulle registrera mer än vilken riktning djuret gått, det gav ju ingen info alls! (Med andra ord så de har det på en riktig olycksplats)

Vi hade ju alltså en snitsel att börja med och vid den startade tiden. Nässla började vifta på svansen och var verkligen ovanligt intresserad så det började ju bra. Sen försökte hon några gånger gå upp i skogen på den sidan av vägen hon var, men så mycket visste jag ju att djuret gått i den andra riktningen. Höll emot lite och snart gick hon över vägen och var bestämd in i skogen. 

Väl i skogen så gick vi i all evighet. Lite trassel precis i början (vilket visade sig vara åttan, där hon missade lite av ena loopen) och sen kändes det precis som att hon gick tillbaka till bilen. Då kände jag mig jättestressad över att hon bakspårade, det har hon ju aldrig gjort förut! Men, snart var vi vid vägen och då såg jag att vi inte alls var där vi gått in och dessutom kom det snart en snitsel så med andra ord var det dags för skott. Här kom ju inte skottet i slutet utan nu kan man snarare säga att spåret började på riktigt. Fy sjutton vad länge vi spårade! Det var i vanlig skog, genom diken, över sumpmark, genom pors, upp på berg, genom stubbåkrar ner för berg, fram och tillbaka och runt, hit och dit! Nässla tog tre badpauser där hon drack lite, för det var väldigt varmt, men sen bara tuffade hon på där hon slutade och kändes väldigt säker hela tiden. Efter vad som kändes som en mil, men då troligtvis bara 1,2 km traskade Nässla över ett par fallna granar och stannade äntligen viftandes på svansen, vi var i mål!! Jag hade inte markerat några sårlegor själv (såg de inte, inte heller att Nässla markerade dem) och fick lite bakläxa av domaren för det. Det gjorde detsamma, jag var så otroligt nöjd över Nässlas prestation så jag var helt lyrisk :-D Det var även nu jag fick veta att det inte var något blod alls i spåret, hade jag vetat det kanske jag hade kunnat markera legorna (som hade blod) lite bättre.. Nåja.. Efter spåret var det bara raka vägen hem, utan någon egentlig vetskap om hur det gått, mer än att domaren sa att det var kul för honom att se en så duktig hund. 

I morse var det tidig uppgång till samlingsplatsen och nu lottning för ny domare. I dag var det " bara" ett ÖKL spår och vi var först ut med vår domare. Nässla var extremt tydlig i startrutan och sedan tuffade vi på utan några missöden. Blev lite orolig på slutet när jag såg att vi var vid vägen, men precis innan den svängde Nässla av och där var vår snitsel för skottet - phu! Kände mig väldigt säker på att vi åtminstone fått ett förstapris på det här spåret så nu var det bara att åka tillbaka till gruppen och vänta på prisutdelningen. Domaren sa också att spåret var lite längre än vanligt, hon tyckte det liksom var löjligt att lägga spår som inte var 900 meter ;-) Fast det kändes bara som hälften mot gårdagen!

Poäng räknades ihop från varje sträcka i de båda spåren. 

Jag hade gått mod inför prisutdelningen då jag visste att vi gjort så bra vi kunnat, men jag trodde inte vi skulle ha så mycket att säga till om i konkurrensen. Det var många erfarna ekipage där, deras representant till SM bland annat, och jag kände att vi som rookisar bara var nöjda över att fått hem två klövar. Döm om min förvåning när de på prisutdelningen aldrig ropar upp oss innan prispallen och det visar sig att vi kom på tredjeplats!! Jag blev helt skakig - min lilla Nässla?! Jo, men det var sant, inte alls många poäng efter de andra :-) Kritiken från dagens spår (som alltså var ett officiellt) var: 

"Tar snabbt upp spåret, spårar mycket bra, inga konstigheter. Vi tar oss runt i ett bra tempo. Löser sin uppgift utmärkt."

Nässla - Trea på Vångacupen 2015

Min duktiga, duktiga hund. Jag måste verkligen omvärdera henne i spåret, HON KAN!