Här går det undan! (På vissa moment, fråga mig inte om rutan.. ) Det är ju så lätt att träna ett moment som hunden tycker är kul, som kräver ett par sekunder och görs inomhus (till skillnad mot rutan..)
Idag ville jag få in apporteringen i vittringen. Började med en repetition från gårdagen för att se om hon minns vad hon ska leta efter. Hon visade tydligt det så då gick jag över till att lägga bara rätt pinne längre bort och när hon "hittade" den sa jag åt henne att ta den. Hon var mycket förvirrad över en sån sak, men jag repeterade ett par gånger innan jag sedan la in en till pinne så hon var tvungen att välja. Någon gång blev det fel och hon tog den andra pinnen men då gjorde vi bara om eftersom jag tror att det är apporteringen som förvirrar snarare än nosningen och då vågar jag låta henne göra fel. Hon är ändå så pass säker i både apportera (i vanliga fall) och nosa så då kände jag att jag inte gör henne osäker bara för att det blir fel någon gång.
Ganska snart kunde jag lägga till alla pinnar och hon har fortfarande huvudtanken att nosa, så när hon hittat och markerat sa jag "Braaaaa-ta den!" och så väntade jag ut det några gånger och så blev det till slut så här:
Jag är helt imponerad över henne, från gårdagens film så har vi ändå bara gjort ett par pass! Det som glädjer mig när jag ser den här filmen är:
Hon letar vidare fast hon inte hittar den tidigt
Hon letar inte vidare när hon hittar den tidigt
Lite osäker är hon sista gången när hon tar upp den då jag inte direkt bekräftar att det är rätt (hon vill mer ha bekräftelse på att hon får lyfta den än att hon hittat rätt skulle jag tro) men den säkerheten kommer snart!
Snart blir det mer nos - då i spårskogen!!
4 kommentarer:
Roligt att se er vittringsträning! Med Selma provar jag en helt annan metod som ska bli spännande att se hur "slutresultatet" blir med.
Med Herr Pudel gjorde jag på ytterligare ett helt annat och oortodoxt vis. Vi började med det klassiska att leta köttbullsbitar mellan pinnar och det fattade han ju, men när jag sedan skulle klicka för att han nosade på en invittrad pinne så begrep han aldrig vad jag klickade för. Till slut satte jag mig med honom i köket och lade ut två pinnar, en ovittrad och en med min och köttbullsdoft på och så klickade jag när han valde rätt. Han fattade direkt, sedan utökade vi bara antalet pinnar och jag kan säga att det blev ett av hans säkraste moment. Missade i stort sett aldrig. (Slutade med köttbullsdoften på pinnen sedan.)
Ja, det finns ju många vägar till Rom ;-)
Denna passar ju oss väldigt bra då hon har så mycket förkunskaper gällande specialsöket och som det ser ut nu är hon väldigt säker i nosandet så jag är jättenöjd med den här metoden. Läste lite om er inlärning också, blir spännande att se utfallet, men jag tror nog Selma lär sig det, de har ju bra nosar våra hundar!
Men verkligen! Retrievers is da tjitt :-) . Din metod verkar mycket fiffig med tanke på de förkunskaper hon har. Med Selma ville jag prova något nytt för mig så det var min guru som föreslog detta. Hittills har det varit piece of cake. Svårigheten kommer sedan... att inte tugga på pinnen :-D .
Så fort det går! Superduktig vovve och Matte. Vittringen kanske blir vårat vinterprojekt under dom dagar då det är kallt och läbbigt ute ;)
Skicka en kommentar