Att tävla på Stora Stockholm - ur en vesslas perspektiv

Igår väckte matten mig mitt i natten och ni må tro att jag blängde argt på henne när hon tände lampan och bad mig komma med. Hon sa att hon planerat något speciellt för mig och när vi klev ut förstod jag vad det var: SNÖ! På direkten förstod jag vad det handlade om och jag rullade fram längs gatan tills matten sa ifrån och sa åt mig att skärpa mig. Jahopp, då var det alltså inte därför hon väckte mig, vad var det då? 

Inne började hon packa väskan med massa gotte som aldrig brukar vara med annars och då blev jag verkligen fundersam. Kladdig bacon och skinka? Jag förstår ju vad det ska vara bra för, men var matten sjuk? Eftersom hon verkade uppenbart förvirrad så tyckte jag det var bäst att vakta väskan så hon inte glömde ta med mig vart hon nu tänkt åka. Vi hann inte åka länge innan hon hämtade upp fluffbrallans matte, men ingen fluffis, whaaaat? Efter det åkte vi länge och det kändes skumt att inte få viskas där bak trots att matte kunde skratta med sin polare där fram, och tro jag var nöjd när vi äntligen var framme. Brådis var det in och jag fick visa både pass och min kropp innan jag blev insläppt och vi kunde kuta bort och kolla på vår klubbkompis när de tävlade SM på en tårta. De dansade på bra och jag började nästan misstänka att det var det jag också skulle göra, jag menar med mina dancing-scills vore det inte konstigt om jag även skulle representera på SM. Men jag fick vänta och vänta och vänta utan att dansa.. 

Plötsligt lämnade matten mig till storblondinen och gick! Hon var borta aslänge och jag trodde jag skulle dö lite. Försökte tigga hjälp av några lättlurade gamlingar men ingen kom till min undsättning och jag var minst sagt lättad när matten äntligen kom tillbaka. Då hade hon en karta med sig och vi begav oss till en annan lite mindre flashig ring där vi satt i hundra år. Massor med hundar passerade, ännu mer människor passerade. Chill som jag är passade jag på att blänga lite slött på mina konkurrenter på plan men jag hörde att det fnissades en del bakom min rygg.. 

Har ni aldrig sett en avslappnad flat på mässa förut?

På den här lilla pyttebanan skulle vi visst ut och tävla sen, tjo faderittan!

Matte läste en del på kartan men var lite konstig för hon tränade ingenting med mig. Jag försökte ibland föreslå att hon kunde ge mig en liten godbit, men den burken var fanimej stängd hela dan. När hon äntligen öppnade den så kan jag säga att jag blev överlycklig och jag tänkte inte gå miste om bacon denna gång! 

Här får ni se mig och hur mycket jag ville ha baconet! Det var inte helt lätt att gå på golvet men jag hade ganska kul ändå!

På ett ställe som man kanske inte riktigt ser bakom domaren så fick jag poängavdrag för att jag brast lite i samarbetet med matten. Jag blev lite konfunderad över alla som satt precis vid skylten så jag missade lite vart jag skulle ta vägen med matte, men vi fixade ju det sen. Sen när jag skulle sitta framför matte och gå runt så gjorde matte lite fel och lyfte på ena foten så då fick hon lika många avdrag. Sen när vi skulle flytta oss i sidled råkade jag sätta mig lite snett så vi fick ett poängavdrag igen, men det var inte bara mitt fel, min matte pucklade ju mer eller mindre på mig! Så tillsammans fick vi 93 poäng kvar och vi hamnade på prispallen. Jag vet inte riktigt vad hamna på prispallen innebär mer än att vi fick med oss mat hem, som jag INTE får äta hur mycket jag vill av trots att jag stod för prestationen. 

Sen började det jag skulle vilja kalla för The Time of My Life. Vi minglade bland foderförsäljarna. Jag fick smaka det ena och det andra och när jag stoppade ner huvudet i en frys fick jag till och med smaka färskfoder! Matte shoppade loss tills de inte kunde bära mer av godis och som ensambarn får man ju anta att allt är till mig. Då var det dags att åka hem till människomormorn för att fira henne (i min värld borde det vara mig vi fira efter min prestation?) och tro jag var glad när jag fick gå på fräscht gräs för det hade de inte där borta, usch och fy! Min favoritaktivitet hos mormor är att tigga, hon är ganska lättlurad, men den här kvällen prioriterade jag faktiskt att sova. Inte för att jag var trött, för det blir jag aldrig. Jag bara kände inte för det, så tro inget annat. 

Nu ska jag träna min matte i att ge mig lite av det nyinköpta godiset genom att ställa, sätta och lägga mig ner när hon ber om det!