Det händer inte jättemycket på hundfronten här nu i veckorna. Kan bero på att våra partners in crime har fått sysselsättning, och att jag har ägnat mig åt annat. Igår åkte jag skidor på ett litet hemligt ställe mitt i skogen här utanför stan. Jag och grannen som ska göra tjejklassikern ihop åkte dit och när man kommer ut på den frusna sjön, det lagda skidspåret och har en lila himmel ovanför skogens toppar och stora fina snöflingor kommer ner, ja då går det inte göra annat än att älska vintern!
Nässla har fått sig lite dirigeringspass på dagarna, men jag är inte riktigt nöjd. Helt plötsligt förstår hon inte vad min arm rakt ut i sidled betyder, jag fattar inte vad som hänt??! Antagligen är det att jag gör det för svårt på en gång, men det känns inte som att det är det. Fast, å andra sidan har jag stått och gapat sönder mina kommandon en del där innan jul, så det kanske beror på det. Försöker repetera nu så hon ska lära sig (igen) men jag orkar inte släpa med mig annat än tennisbollar och de tycker tydligen hon är lagom motiverande att jobba för när det finns rådjursskit i närheten. Grrrr!! Orkar inte släpa runt på fåglar (läs ta i med vantar) nu när det är så kallt. Får hitta störningsfri miljö att träna i helt enkelt. På tal om bajs, idag gick vi milen och nog fasiken hittar hon skit på flera ställen! Och inte vilket skit som helst, det är människobajs! Jag förstår att man kan behöva uträtta behov i skogen men är det så svårt att kliva in ett par steg från vägen? De här låg ju så pass nära att övervägande av mina hundkompisar hade plockat upp det om det vore hundskit, men människoskit går visst bra att lämna på vägen. På ett ställe såg jag att hon fick skit i nosen men när jag drog fram henne hade hon bara en pinne i munnen. Falskt larm tänkte jag, tills jag såg att det satt en klutt där längst ut, fastfrusen som en jäkla klubba! Bluäää! Så det räcker inte med att skita, man ska leka med det också? Det här gör mig helt skadad för sen när jag möter gubbar i skogen tittar jag på dem och tänker "det där är säkert en sån där som går och bajsar i skogen för skojs skull". Om ni anar hur många jag misstänker för sånt haha!
Nog med skitsnack, (hehe) i två dagar har vi blitt utsatta för framspringande hundar i skogen här runt knuten. Det är inte jättekonstigt, området utanför är stans mest hundtäta och shit happens. Den första hunden var bara en glad skit och husse kom efter med svansen mellan benen, men den dagen efter kom det en kvinna med en STOR hund i lina. Givetvis kan man inte hålla emot en lina med en så STOR hund som uppenbarligen var en väldigt yvig unghund. Nu gick det bra när hunden kom fram, tror Nässla reagerade mer på hur mycket matten bråkade med sin hund men det kändes väldigt olustigt. Tror det berodde på den uppenbara bristen på kontroll, dagen innan var ju hunden lös men i en inhägnad, då kan man förstå att hunden drar från hussen, men när matten håller i hunden i halsband+lina men ändå lyckas ta sig fram känns det inte så bra. Själv försöker jag bara vara lugn och ta bort hunden utan att göra någon större affär av det, eftersom Nässla reagerar otroligt mycket på hur jag reagerar. Skulle jag skrika i såna tillfällen åt andra hunden (eller hundägaren) skulle hon nog börja reagera på såna situationer, nu ser hon det bara som en liten rolig chans till lek, tack och lov.
Japp, det var det, våran spännande vecka ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar