I går var det kvällstävling på Örebro Brukshundklubb (eller tekniskt sett på en ridanläggning utanför stan) med dubbla starter i Agility klass I. Vi har ju inte tränat specifikt för agility (vi kör helst hoppklass, som inte har kontaktfältshindren) men det är alltid bra att få träna på att springa bana i skarpt läge.
Först ut en bana med fler ställen där det fanns risk för hunden att springa fel, bland annat tog en del hundar tunneln bredvid balansbommen vid starten och en del tog hindret framför slalomet istället för att springa in i slalomet. Sirap tog fel hinder på ett annat ställe vilket diskade oss, men mentalt klev jag ut ur min handlingsroll redan efter balansen då hon studsade ner och jag blev lite paff. Det ser ganska flytigt ut, men jag var helt borta på vad jag skulle göra. Dessutom hoppade hon från vippen, vilket i stunden kändes som jordens hopp, sen på filmen ser jag att det inte är så högt ändå. Mest nöjd över att hon tog slalomet trots att jag stod mitt i vägen.
Bana två kändes ännu svårare med flera 90 graders svängar efter varandra och sedan inte en rak ansats till balansen där det dessutom låg en tunnel bredvid. Här blev mitt fokus att sakta ner henne på kontaktfältshindrena (lyckades vi med, även om hon trots att hon stannade hoppade över själva kontaktfältet..) och att bara klara av starten för den var lurig. Väl igång blev starten ännu mer lurig eftersom Sirap tjuvstartade så det stod härliga till! Men vi fick till det ändå och tyvärr missade hon slalomet (skulle kolla nummerskylten) och sedan var det där med att hoppa över KF. Så 10- och en fjärdeplacering, ändå inte fy skam!
Nu är nästa lopp i Västerås 8 maj, då är det både hopp och agility, men det känns alldeles för långt bort! Jag vill tävla nu!
I går kväll var det dags för en kvällstävling i hallen (väldigt skönt att vara inne efter helgens utomhusbedömning) och jag tänkte vår tilltänkta domare skulle få starta så jag tog över domaruppdraget istället. Det var rekord på antal egna ekipage från klubben, plus att Sandra var på besök och sålde av sina hundgrejer så det var en härlig samling av känt folk. Tävlingen flöt på bra och kvällstävlingar är bra sköna att arrangera.
Då nybörjarklass kan ha alla tänkbara händelser hade jag valt att bygga en ganska snabb och kort bana, så vi inte skulle behöva döma till sen kväll. Det flöt på väldigt bra och inte en enda disk blev det (även om risken var stor vid flera tillfällen då många gick vilse mellan skylt 5 och 6 av någon anledning).
Av 31 startande fick 25 st kvalificerande resultat (80%) och vann gjorde två stycken som hade sin premiär i sporten med varsin 100-poängsrunda! Den ena (en BC) är ett rutinerat tävlingsekipage, men den andra (en aussie) gick sin nybörjarkurs på klubben nyligen och har aldrig tävlat. Imponerande! Trea blev en tollare på 98 poäng.
Mitt nästa domaruppdrag blir på Eskilstuna BK 1:a maj. Dagen innan arrangerar klubben inofficiella tävlingar för att examinera en domare, men då ska jag och Sirap iväg och göra ett BPH. Det blir spännande!
För några veckor sedan hörde Enköpings BK av sig och undrade om jag kunde döma en klass hos dem då de fått så himla många anmälningar. Inga problem, jag var ledig den helgen och det var ju härlig vårkänsla. Då. Så här såg det ut på dagen jag skulle åka iväg till tävlingen.
Grannen som drar med skyffeln på bilen för att bli av med snön..
På min plan såg det ut så här lagom efter banvandringen, det var slask och under lera. Stackars ekipage, men jag påpekade för de tävlande att vi kämpar så gott det går men låter hundarna avgöra om de verkligen vill genomföra momenten, och ja, det verkade gå hem, bara glada miner hos förarna trots den eländiga terrängen.
En stackars mops (tack och lov var småhundarna ute först) såg ut som hon tog sig igenom ett riktigt tjurrus, kravlade sig fram i leran, allt för att vara till lags för sin matte. Förstår ni vad hundarna kämpar för oss och våra idiotiska idéer?
Banan i sig blev en återvinning från Hudiksvall - tack och lov hade jag tagit bort några ligg (innan snön kom), svårigheten banmässigt var skylt 5, att göra en sittsväng till höger efter ett sidbyte på höger sida samt att göra skylt gå runt förare när hunden är på höger sida. Jag var också glad att jag gjort banan kortast möjlig, man behöver inte maxa antal skyltar, det är svårt nog ändå.
Av 31 startande var det 14 (45%) som fick kvalificerande resultat, vann gjorde en golden på 98 poäng, tvåan på 92 poäng delades mellan en MAS och en tollare.
Inser att det var hundra år sedan jag gick en apporteringskurs senast, då vi bara kört egen och privatträning med Sirap och det var ju inte några kurser de senare åren Nässla levde. Men i helgen var det alltså dags att gå lite kurs hos House of Bellas som vi hade hört kör med typ klickertänk (egentligen utan korrigeringsträning). Vi var 4 som åkte ner från vårt träningsgäng för att ha en liten kick-off inför träningsåret och Sofie som åkte längst bor uppe i Hofors, och kursen gick av stapeln utanför Varberg så vi hade resdag både före och efter kursen.
Huskatten som flyttade in med oss
Väl på plats checkade vi in i ett mysigt B&B (som vi blev osams med under vistelsen, så jag nämner dem inte här, men ska ni bo på ett B&B där omkring skicka en fråga så ska jag varna för vart ni inte ska bo). Värmde vår mat och sen blev det tidig sänggång så vi skulle vara redo för nästa morgon och två dagar med kurs med inriktning "på väg till öppenklass".
Skål och välkomna!
Michael som var vår instruktör för helgen började med att hälsa oss välkomna och bjuda på en hutt valfri sprit/likör. Efter genomgång av hundarna med sina förare och uppdelning till två grupper började vi med uppvärmning. Redan direkt kändes det så otroligt lugnt och harmoniskt och jag kunde slappna av och fokusera på att vara den hundförare jag vill vara.
Jag, Therese och Pernilla med Sirap Prim och Enya.
Efter uppvärmningen blev det dags för sök i par, för att hundarna skulle få börja med att "fräsa ur" lite. Jag gick i par med Sofie och Dante, som vi åkt dit med, så ändå skönt att få jobba med någon vi kände så slipper man vara rädd för att något ska hända osv. Syftet var att vi skulle lära oss jobba och hålla hundarna i olika sökområden, först jobbade vi nästan rygg mot rygg, för att sedan byta med varandra, skicka i samma osv. Eftersom två hundar skulle jobba samtidigt fick vi inte vissla in dem, utan kommunikationen skulle vara muntlig eller med kroppen. Förutom att jag klantade mig så Sirap tjuvade ut i fel område jobbade hon väldigt fint, tog mina signaler och bytte inte trots att möjligheten fanns vid ett tillfälle.
I väntan på markeringsarbete och godis som behöver delas upp i mindre bitar
Efter att alla i vår grupp gjort sitt sök gjorde vi markeringar som gick över till att bli dirigeringar, där vi bytte plats mellan varje skick. Gick över förväntan för vår del. Efter att alla gjort bytte vi och resen av gruppen som tidigare fått titta på fick nu göra samma saker som vi gjort.
Dante, Sirap och jag väntar på vår tur på söket. Notera att de andra står på en höjd, så hundarna inte ser vad de andra gör men vi förare (typ) kan titta på - smart!
Enya och Prim spanar som publik.
Jag och Sirap värmer upp när Sofie och Dante passerar.
Efter lunch var det dags för vår grupp igen att jobba och då började vi med signaler och dirigeringar. Det var ut med pinnar och sen skulle alla jobba i ett litet kaos. Det var nog inte meningen att det vi skulle uppleva det kaotiskt, men det kändes trångt och svårt att förhålla sig till alla andras visslingar och apporter, men ändå en bra störningsträning. Efter en stund gick vi över till ett annat fält där vi fick göra markeringar, även då jobbade vi i par. De tre paren ställdes upp längs med en kant och på andra sidan stod två pinnar där markeringarna skulle landa. Först fick hundarna hämta en var, varierade mellan grupperna tills alla hade tagit. Sedan fick varje par ta en var i samma skick och slutligen gick vi alla ner till andra sidan och markeringarna hamnade på samma plats och från vårt perspektiv på linjen. Det var lite väl svårt för Sirap så hon klarade inte riktigt av den andra, men jag är ändå jättenöjd med allt hon gjorde, stadgan och lugnet under hela övningen.
På kvällen här blev vi lite osams med vår värd och vi fyra spenderade kvällen med att ha ångest och försöka lösa situationen på ett lämpligt sätt men jag skulle säga att vi alla sov som skit och vi inte kände att allt var löst. Lena och Michael ryckte dock ut och kontaktade oss och kom med frukost till oss dagen efter, då vi valde att checka ut direkt på morgonen utan att betala för mer måltider hos boendet. De var verkligen mån om oss och de underlättade verkligen situationen 💝 De vet hur man jobbar som företagare, till skillnad mot boendets ägare som sa att det är såna som oss som dödar småföretagare.. Aja, på morgonen checkade vi ut och fokuserade sen bara på kursen som var kvar, vilket inte alls var några problem.
Vi började söndagen med uppvärmning och sedan lite dirigeringar. Först på en liten äng fick vi välja hur vi skulle skicka själva, en och en. Sedan gick vi en liten walk-up mellan ett staket och ett vatten där vi skickade bakåt (där hundarna sett dummysarna innan vi gick), gick lite till, skickade på nytt osv. Sirap stördes inte av vattnet, dit en del andra hundar tog omvägen.. Skönt att inte ha en sån badgalen hund! Vi fortsatte sedan till ett annat fält där vi körde några skick och höger och sen några skick åt vänster, alla på sin nivå.
Efter lunchen blev det dags att tagga upp hundarna med lite markeringsarbete och vi ställde upp parvis som i en fyrkant (tänk att vi stod i par mitt i varje sida) och det stod en pinne i mitten som markeringarna landade på. Sedan kastades det lite hej vilt och vi fick veta vem som skulle hämta vad, först som markeringar men sedan började hundarna dirigeras till de områden där de sett det landa tidigare. Förutom att Sirap tjuvade en gång så höll hon ihop fint, jag är förvånad över hur väl hon jobbar i par, då hon aldrig gjort det riktigt. Däremot lärde jag mig att hon börjar koppla ihop att när kopplet åker av är det hennes tur, så stadgan behöver jag bli trygg med.. Vi fick även en dirigering med störningskast (och det behöver Sirap jobba med!) samt ett kast som landade halvvägs mot en dold dirigering och den gick suveränt bra! Avslutade verkligen på topp! Efter att andra gruppen gjort samma övningar var det dags för avslut för den här helgen. Jag kan inte nog tala om hur nöjd jag är med Michael som instruktör och jag funderar tom på att boka in flera kurser redan i år, fast jag inte ens vet om det finns tid för det. Men jag är såld.
Efter kursen fick vi ju byta boende och vi hade bokat in oss på Hotell Ulla vid Ullared då tre av oss tänkte gå in en sväng där på måndagen. Pernilla åkte hem och jag och Therese åkte ner till Helsingborg för att köpa vilt. Vi hade underskattat storlek på viltet och det blev fullt minst sagt i bilen.. Till hotellet och packa om så inte viltet ligger och smälter ovanpå vår packning.. inte alls konstigt att stå och packa fåglar på en hotellparkering.
Inga små harar direkt
Lagom när vi packat klart åker receptionisten från hotellet hem så efter att vi hittat en annan ingång än denna lilla mardröm efter helgens omblockad av boende så noterar vi att det saknas lakan på vårt rum. Ringer och försöker hitta någon som kan hjälpa oss men får inget svar. Hittar en liten notis om att det stora hotellet är öppet till 22, så åker ner dit och virrar mig tillslut fram och får lite lakan och handdukar så vi kan bädda om oss på hotellet. Äntligen!!
Trångt men vi är så trötta att vi överlever även denna natt.
Vi somnar 6 stycken slut som artist och dagen efter öppnar sig himlen. Spöregn gör ingenting när vi ändå bara ska in på ullared tänker vi och kommer ner till affären efter en lugn och lång frukost på hotellet. Går in och shoppar ett par timmar med lunch och när vi kommer ut är det massor av snö på väg ner! Slaskigt och blött tar vi oss till bilen och påbörjar den långa resan hem, dit vi alla kom säkra men trötta.
I lördags var vi upp till Fagersta och deras kalla stenhall för lite inofficiell öppenklass. Jag tänkte att det bara var en term man använde för att hålla det inofficiellt men hade jag tänkt till lite hade jag ju förstått att det är en klass som funkar för alla klasser. Så enligt min agilityinstruktör som var på plats är öppen oftast på nivå klass 2 för att funka för flera. Jag fick lite av en chock när jag såg banan (både för att jag trodde vi skulle börja med agility och det bara fanns hopphinder och en tunnel på plats och så klart över mängden hinder).
Jag sa till Tess innan jag åkte att det skulle nästan vara lite störande att få felfritt när man tävlar inofficiellt, så det var inte målet för dagen. Mitt främsta mål var att Sirap inte skulle få tjuva. Sedan ville jag så klart lära mig så mycket som möjligt och läxorna beskriver jag mer efter filmerna.
Start 1 var en hopp utan slalom. Längst uppe var det tre varv genom tunneln och jag tappade bort mig när hon kom ut ur den första gången. Jag hade svårt att hinna lära mig banan på de 8 minuterna och det mesta fokus hamnade på vilka byten jag behövde göra och att lära mig banan. Hann tyvärr inte tänka var min hund landar och vad hon kommer att se, vilket så klart innebar in disk för oss när hon tog sikte på fel hinder precis på slutet.
Nästa lopp var också hopp utan slalom, men även lite för svårt för MIG. Jag hamnade helt fel mellan tredje och fjärde hoppet så jag trycker ut henne och hon tar 4 från fel håll. Sedan slarvade jag med kommandot uppe i tunneln så där hade hon fått en vägran om jag inte redan fått oss diskade och på slutet river hon också ett hinder.
Jag var inte på något sätt besviken efter dessa lopp, det var för svårt för mig att lära mig dem just nu. Det är en snabb kort grej och så är man ute i agilityn. Jag var istället väldigt nöjd med hur mycket hon försöker förstå mig och faktiskt ville samarbeta och inte bara kutade rakt ut i intet för att köra på alla hinder på en gång. Jag inser att jag behöver gå en handlingskurs men är samtidigt lite rädd för det. Agiltiy har ganska mycket "sanningar" tycker jag, att om någon är framgångsrik på en metod är det den man använder, men jag klarar inte av hur mycket kommandon som helst osv. Så får se om det kommer någon möjlighet och vad det eventuellt leder till.
Sista loppet var ett agilitylopp där även slalomet kom fram. Där var mitt mål innan att Sirap skulle ta kontaktfältshindrena med självförtroende, hon har ju aldrig varit uppe på ett annat A-hinder än de vi har på klubben. Sedan blev ett annat mål under banvandringen att jag inte skulle råka få in henne i tunneln igen istället för upp på A-hindret då de låg väldigt nära varandra och jag lätt hade kunna riktat mig fel.
Allt detta lyckades jag med mycket väl, däremot var det den där detaljen att tänka var hunden hamnar när den landar och något jag inte alls tänkte på gjorde att vi diskade oss på ett i övrigt felfritt lopp. Disken kommer på det hinder som hon hoppar andra efter A-hindret, hon skulle egentligen direkt till slalomet..
Trots disken kände jag mig gråtfärdig efter loppet - av lycka! Det kändes verkligen som vi gjorde det hela som ett team och jag hann med att berömma och peppa henne. Nu är jag supertaggad för tävling igen men tyvärr krockar de med allt annat jag måste/vill göra.. Hur vore det om vi införde 5 dagars helg nu?
I lördags, inte ens en vecka efter lydnadspremiären, var det dags för vår livs första start i Freestyle. Också bara för att det var på hemmaplan och med ett stundande lydnadsprov så blir ju träningen milt sagt åsidosatt. Men, vi lyckades få ihop ett program som jag var nöjd med och stärka upp de delar som behövdes så jag kände ändå att om vi sätter programmet så bör vi ha uppflytt.
Eftersom det var vi som var arrangörer var jag nere hela dagen före tävlingen i hallen och donade med andras starter och Pirran var hemma och väntade. Vid lunch åkte jag hem och hämtade henne, tänkte att det var gott om tid, men när jag väl seglade in i hallen var redan den första tävlanden på väg in på plan! Och jag var ju nummer fyra, så inte gott om tid att chilla här inte! In och belöna upp våra svagaste punkter och visa på att jag hade massor av gotte, men inte på ställen som skulle störa oss.. Ja ni förstår, balansen är hårfin. In och köra programmet, här kommer en film. Det verkar som att ljudet inte riktigt är synkat, för allt ligger någon hundradel efter och det vet jag att det inte ska (speciellt eftersom vi fick massor av kommentarer att det var så otroligt synkat till musiken).
Jag glömde bort att vi skulle göra en snurr när jag sprang baklänges men eftersom jag inte tappar fattningen över såna smådetaljer spelade vi vidare. Förutom att hon hoppade ur från vår avslutsposition (som ärligt talat var vår svagaste länk) så gjorde Sirap allt rätt. Dock ser det ju också ut att vara tajmat till musiken, så kanske det var en bra improvisation ;-)
Det hela slutade med att vi kom trea med uppflyttningspoäng och extra glad var vi för klubbkompisen Matilda som tävlade för första gången i sitt liv och också fick uppflytt! Hon gick in på plan med sånt självförtroende och showade så det var inte bara jag som stod med gråten i ögonen när hon tävlade. Jag var så hög över prestationerna hela helgen och glädjen över Matildas prestation så jag nästan skulle kunna lura mig själv med att anmäla till fler FS tävlingar. Men nej, det hinner vi bannimej inte i år.. OM vi inte arrangerar hemma vill säga ; -)
Om vi är klara med tävling nu på ett tag? Nej, på lördag blir det inofficiell agility i Fagersta. Våga vägra vila och bli riktigt bra på en gren!
Så för någon vecka sedan fick vi ju frågan varför vi inte hade anmält oss till vår lydnadstävling i startklass och jag som hade planerat apporteringsträning sa att jag skulle träna hund ändå hela dagen. Men det här är ju på kvällen gastade mina klubbkompisar och den ena sa att då efteranmäler jag dig. Jaja, sagt och gjort så åkte jag ju hem och läste reglerna för att veta vad som ingår. Har tränat lite halvbra på det, men sist vi hade träning i hallen kunde hon ju för sin vildaste fantasi inte förstå vad jag menade med "Kom". Hon satt still som en sten. Tjuvade alltid på hindret. Sen började hon lägga sig. Ja, det blev ju fantastiska (inte alls) träningspass inför, men fortfarande - hemma på klubben, vi chansar!
Vi hade som sagt tränat apportering tidigare på dagen med både vilt och skott (vilket gick super!) och hon var ju inte piggast i stan när vi kom till hundarenan. Tack och lov hade vi lite banvandring så vi fick koll på läget och sen var det bara att vänta på vår start, som nummer 10. Det var många jag kände igen och ett gäng från klubben som startade så det var en trevlig kväll i väntans tider.
Jag har tyvärr ingen film på utförandet, men när vi gjorde det var jag så himla nöjd med henne. Hon var engagerad, utförde alla moment korrekt och vi fick en bra upplevelse trots att jag höll på att bulta hjärtat ur halsgropen. Sen är ju lydnad grymt petigt och de avdrag som vi fick för var inte heller något som vi lagt ner något krut på. Hon var samlad och fin mellan momenten trots att jag också försökte balansera upp med lite pepp.
Det visade sig räcka till både uppflytt och en femteplacering av 17 starter om jag minns rätt. Det är inte fy skam för något som vi egentligen inte tränar inför, utan något hon kan baserat på vår rally och bruksträning. Duktiga lilla pirran!!
