Bra eller dåligt?

Igår gick Siraps sele sönder när hon gjorde ett ryck. Första gången hon har sönder något koppelrelaterat, men absolut inte första gången jag har varit med om det. Faktiskt hade Nässla av så många hakar att jag inte minns hur många det rörde sig om. 

Tyget gick av rakt över. 

Nu ska jag inte klandra tillverkaren av denna sele, den är VÄL använd, då jag tror att jag fick den begagnad till Nässla och hon var ju flerårig mästare i att rycka sönder koppel, så selen har nog slitits en del innan Sirap fick den. Och tur då att jag är samlarnas mästare och ändå hade någon till gammal sele liggandes efter Lajka (nu pratar vi början av millenieskiftet). Den passade bra när jag bara fick dra åt remmen lite. Nässlas senaste Hurtta-sele däremot tror jag aldrig kommer passa lillpluttan, så ska se om jag lyckas byta den mot någon mindre storlek hos någon hundkompis. 

Som ni märker är jag inte mästare på att köpa nya saker till hunden, men tycker det är ganska onödigt att serva en valp som tuggar sönder och växer med fina saker. Och de har ju sällan några krav på hur det ska se ut, även om det är viktigt att det sitter bra. Jag har däremot specialbeställt ett nytt halsband till Sirap då jag tror hon börjar bli hyfsat klar i storleken. Det var inte billigt och kompenserar för alla selar jag inte behövt köpa kan man säga. Håll tummarna för att det blir snyggt också! 

En sak jag tänker på när selar/koppel går sönder är det här med folk som vägrar munkorg på sina aggressiva hundar trots att de behöver linda sina koppel runt en stolpe för att hålla fast den. Blir alltid livrädd då jag vet hur fjuttiga dessa hakar egentligen är, då vi förbrukat dem på löpande band. Men än så länge har vi klarat oss bra.