Ledig idag och då är ambitionsnivån stor! Först lite träning ute på att rulla, momentet gick bra men då jag körde med en kampistuss höll jag på att få mitt öga utpetat av en flattK9tand.. Kommer nog se ut som att jag är ett offer för hustrumisshandlare i morgon men det är alltså bara verket av min odåga till hund.
Efter att jag fått bitmärke i ansiktet bestämde jag mig för att lägga ett spår i skogen vid huset. Började med att gå längs med skogen några meter innan jag vek in, gick en vända i skogen, passerade en hög med bajs (från människa, då jag antar att inga andra lämnar en hög med papper på!) och fick lite småångest, korsade en cykelväg lite på sniskan innan jag la ner slutet. Borde väl inte vara så svårt..
Hämtar hunden, som vid skogen uppenbarligen INTE vet vad nosen är till för utan ska bara plöja rakt in i skogen. När jag håller emot försöker hon bara i en annan riktning, om och om igen.. Men suck!! Till slut vindar hon och kommer in på spåret jag gått trots att det är längs vägen, hon är mycket osäker tills det vinklar in i skogen och då jävlar är det som att starta en jetmotor! Här hade vi ett långt parti av hund springer som en galning genom skogen och matte gör allt för att stå kvar på benen och inte släppa linan, dvs Nässla har väldigt kul och hög motivation - Bra! När vi närmar oss skiten håller jag emot, tänker INTE tillåta henne att käka av det på vägen. Halar in linan och hon står och hänger och vill ta det, men sen rätt som det är tar hon rätt beslut och slänger sig mot spårets riktning istället och jag släpper efter med stort beröm. Genom snår och fan och hans moster ytterligare en gång med ett tempo som skulle kunna gett mig ytterligare en blåtira och så är vi framme vid vägen. Då säger Nässla att vägar är till för att korsas MED HUVUDET HÖGT UTAN ATT LUKTA och jag blir så less!! Hon försöker ju inte ens! Bara för att hon står på en väg så slutar hon att nosa. Springer random in i olika riktningar mot skogen på båda sidorna i hopp om att hitta något spår, men eftersom jag sneddade gör hon inte det. Jag provar ALLT, men nej, det går bara inte. Usch och fy för såna här skitpass!
Jag förstår ju att det inte är hennes fel, hon har ju aldrig lärt sig att man kan spåra även där och det kommer inte bli bättre av att jag provar det en gång i halvåret och blir frustrerad över att det inte går. Vi har ju egentligen inget behov av att kunna det och jag skulle kunna skita i att lägga spår så, men nej, så funkar inte jag. Jag vill satsa STORT på spår och då måste hon kunna alla slags underlag, även vägar. Så i kväll ska jag försöka ta mig i kragen och åka till en parkering för att göra ett 40 meters spår mitt på asfalt med näring i. Om jag hinner bli på bra humör vill säga. Fast å andra sidan, såg att stressade förare inte alls behöver påverka hundens prestation negativt..
Jag ska åtminstone skona er med att vara negativ hela vägen, så spårets stora positiva:
- Hon valde spåret före en hög med skit (tids nog)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar