Rolig träning!

I dag hade vi premiär att prova på Öppen träning på Lilla Träskaten, nivå öppen/elit. Jag har varit lite fundersam på att betala för något som inte är instruktörslett (jag menar kasta dummys kan man göra åt varandra) men med stundande WT på den platsen tänkte jag att det skulle vara nyttigt att miljöträna just där. Vet inte om jag lugnar mina nerver så värst för fy sjutton vilken tuff terräng det var! Å andra sidan gjorde miljön och upplägget det värt, för en sån här träning skulle jag inte få till någon annanstans. 

Vi var 8 träningsekipage, började med en liten "lätt" uppvärmning på ett väldigt skumt underlag. Typ gungfly fast med massa buskar som ser ut som stora rosmarinbuskar, precis i hundhöjd. Detta gav oss två problem - 1. Hundarna hade inte helt lätt att markera, 2. När hundarna behövde dirigeringshjälp såg inte vi hundarna.. Vi började med en varsin enkelmarkering, sedan fick vi gå i par där vi fick varsin enkel och varsin dirigering till valfritt av tre områden. På markeringen i par fick man välja om man ville ha det som minnesmarkering (och låta parhunden ta dirigeringen innan den skulle hämtas) men med tanke på hur dålig Nässla kan vara på att markera så valde jag att låta henne ta den direkt. Båda markeringarna gick bra, mycket bättre än väntat, dirigeringen var hyfsad. Inte helt rak linje men å andra sidan korsade en stig dirigeringen och den gick parallellt med skicket och var en redig störning. 

När alla hundar fått göra varsin gång bytte vi mark till något "enklare". Ängar med stora svarta tuvor i. Typ noll referenspunkter. Där fick vi stå på linje (men stod tack och lov still, det hade varit allt för svårt att röra sig i marken, rent fysiskt) när Peter sköt och kastade framför oss, två launchers kvackade och sköt bakom oss och vi hade tre områden att dirigera till. Jill valde hund och vad vi skulle göra, ibland blev det direkta skick, ibland minnesmarkeringar. Terrängen var riktigt tuff och det var långt ifrån alla dummys som hämtades hem direkt. Nässla tog dirigeringen riktigt bra, framförallt var hon en av få hundar som kopplade på nosen vid närsökssignalen. Många hundar missade dirigeringen för att de inte började nosa utan förväntade sig att få springa på dummyn till slut (vilket de inte gjorde i det här höga gräset). Markeringsarbetet var blandat, de direkta var klockrena, hittade hon inte direkt låg hon fint kvar i rätt område och letade bra. Däremot var minnesmarkeringarna inte något att hurra över. Visst har vi kört minnesmarkeringar ibland, men aldrig med skott åt annat håll emellan. Skottet och kast åt ett annat håll gjorde att Nässla glömde bort den tidigare platsen, speciellt när det tog sådan tid innan hon fick springa på den (som sagt, terrängen var tuff, även för labbarna och vi fick vänta länge på många markeringar innan vi kunde skicka). Så det ska jag ta till mig och träna mer på. När det dessutom inte fanns tydliga referenspunkter blev det inte lättare, inte ens vi förare hade någon som helst koll. 

Avslutningsvis fick vi göra en övning där vi flyttade på oss igen, ett första skott sköts som minnesmarkering, ett andra som direkt markering för en annan hund och innan minnnesmarkeringen skulle in skulle en tredje hund hämta en dirigering som gick förbi samtliga hundar på linjen. Bra stadgeövning med andra ord, och många skott kan man minst säga.. Nässla klarade inte av minnesmarkeringen särskilt bra, hon var för fokuserad på den andra markeringens område. Fick visserligen hem den, men jag vet inte.. att vara på helt fel ställen på vägen känns inte så jäkla bra. Däremot gick de andra två skicken kanon (alla hundar fick göra allt). 

På den första platsen valde jag att ha Nässla kopplad, men sen fick hon faktiskt vara lös hela tiden och det gick jättebra. Ibland valde jag att hålla i henne, men oftast kunde jag stå och titta på markeringen och slappna av trots att hundar skickades hej vilt och det sköts och kastades överallt. Nu måste jag börja slappna av när vi ska gå walk up och inse att det antagligen inte kommer ske någon katastrof.. Enda gången hon tänkte lämna mig var när grannhunden drack vatten, då ville hon också ha (och hennes usla matte hade lämnat det i bilen, liksom mobilen så inga bilder på terrängen, tyvärr). Sen blev hon väldigt förtjust i Peter, hon stod och viftade på svansen och bara spanade in honom hela tiden.. 

Jag tyckte det var en jätterolig träning, det är sällan man får träna på att det kastas och skjuts så mycket men att man får ta långt ifrån alla. Det var väldigt svårt och vi fick prova saker vi aldrig gjort förut vilket kan vara mer värt än att man har en instruktör som säger sådant jag egentligen vet. Hoppas kunna vara med fler gånger i framtiden. När dessutom vädret var strålande var det ju vara att passa på att njuta :)