Stress

Sitter i skogen i närheten av provplatsen, vår del är över och det är mycket som rör sig just nu. Det går givetvis att gissa att det inte gick bra idag bara på inledningen och personligen tyckte jag att det var en katastrof! 

Provupplägget var först transport ner till blankvatten där vi fick två enkelmarkeringar. Efter det en liten transport, skott och riktat närsök längs med dy/vattenkant. Efter det transport till två enkelmarkeringar på land och slutligen transport till ett sök med 6 vilt (varav tre trutar!). 

Nässla hade startnummer fem så relativt lite tid för att fräsa ur men jag fick en stund vid vattnet där vi tränade och sen slappade. Inför denna dag har jag aldrig känt mig så väl förberedd som idag och jag var faktiskt säker på att hon skulle klara av det här, även om jag vet att allt kan hända. 

När vi var på väg till provområdet stressade hon upp sig rejält. Jag förstår inte vad det var just idag men det var extremt. Under väntan började hon pipa och från det att jag kopplade loss henne så pep hon extremt. Hela vägen ner till vattnet, vid båda skotten och vid närsöket. Sen slutade hon pipa men var HELT i sin egen värld. Fortgåendet till söket gick jättebra, hon sökte okej, tog en simtur och då ville jag bryta men domaren tyckte jag kunde fortsätta. Hon tog in allt vilt fint. När vi var klara sa domaren att vi fortfarande hade pris men hade rasat rejält pga pip och oro kring fötterna. Vid passiviteten dock så fortsatte hon pipa ordentligt och då åkte vi bort från prislistan och fick en nolla (jag kanske är lite hård men själv tyckte jag vi hade en nolla ca 30 sekunder efter att kopplet åkte av). 

Jag försöker tänka på de fina bitarna att hon har ett bra viltsug, jobbar bra, fina upptag, tar allt vilt mm men det spelar ingen roll. Nu var det säkert en timma sedan vi gick, jag har gått över en km från provplatsen (för att sitta ensam i skogen och böla lite) och hon ligger fortfarande och piper! Hon är fri att springa, leka, gräva, tugga på pinnar men hon ligger och piper. Och då känner jag att det har gått för långt. Det här är inte något som sakta har kommit, snarare tvärt om, sakta försvunnit men ändå blir det så här. Jag kan inte minnas att hon varit så här stressad sen hon var runt ett år. Och om vi inte fått bort det nu kommer vi aldrig göra det (stressen alltså, pipet är bara ett symptom). Jag tränar med vilt flera gånger i veckan (dvs det är helt normalt), jag skjuter med jämna mellanrum utan att hon får hämta, jag försöker få så stressade situationer som möjligt under träning men inget kunde förbereda mig på hur stressad hon skulle bli idag. Hon bara vet att det här är mycket häftigare. Jag är inte mer nervös än under rallytävling och det är inte mig hon reagerar på. Kanske att hela situationen luktar mer stress (många stressade förare, andra hundar som varvar upp mm) men ändå! Det är inte helt olikt andra situationer vi kommer i. 

Just nu är jag glad att vi inte anmält på några fler b-prov utan ska ägna hösten åt lite working test istället. Det är en provform som passar lite bättre (men tro mig, idag hade det inte gått bra även utan vilt). Jag ska ge det en chans till, men tredje gången gillt. När det blir får jag se. Vi har ju ändå ett provresultat med fyror och femmor genom hela protokollet förutom viltintresse så jag vet ju att vi kan göra bättre än det här. Det är bara det att det på något sätt känns så uppgivet nu. Är det etiskt rätt att utsätta min hund för den här stressen? Hon har ju visserligen kul när hon gör det, men har hon det inte bättre i övningar där hon inte belastas för tungt mentalt? 

Aja, nu har jag grinat klart, nu lunch och socialisera med de andra deltagarna!