Idag skulle jag åkt till Jessica efter jobbet för lite träning, men då livet är som det är (dvs ibland hinner man inte allt man vill) fick vi skjuta upp det. Eftersom jag ändå hade lite fåglar i bilen (som INTE hade effekten att bilen luktar ros numera) så passade jag på att åka till ett hundbadställe direkt efter jobbet och träna ett litet pass där med Nässla. Fokus att inte pipa och hålla i sig vid vattnet trots massa viltdofter.
Lät henne sitta i bilen och titta på när jag la ut lite vilt här och där längs vattenkanten och in i skogsbrynet, vill att hon ska stressa upp (eftersom det är den känslostämningen vi måste jobba på), hämtade henne och startade direkt. Tycker vi fick till ett jättefint pass, där jag gick runt och vi passerade samtliga vilt så hon fick det i nosen, gick längs med vattnet mm. Visst var hon taggad men MED mig. Hon var gärna studsa och hålla på för då när det blir för mycket drar hon till med sitt defaultbeteende vilket är att ta kontakt. När hon lämnar mig mentalt så lämnar hon mig liksom bara. När vi spanat in samtliga vilthögar gick jag runt och skickade på linjetag tvärs hit och dit och det som verkligen imponerar (förutom att vilt + vatten kan göra henne ÄNNU snabbare!) är att hon ALDRIG hoppade i vattnet trots att tre av vilten låg vid vattenkanten och jag dirigerade rakt ut mot vattnet.
När hon hämtat in allt på två sekunder gjorde vi några vattenmarkeringar, och eftersom fokus inte var att markera dem (det var ju blankvatten och det finns en fysisk gräns hur svårt det kan bli när jag kastar från hennes sida..) så väntade jag mycket. Belönade. Väntade. Belönade mer. Väntade. För det är just i de situationer som det inte händer direkt som hon blir frustrerad och kan pipa så jag tänkte vi skulle bryta det så gott det går. Hon var lugn och enda fläcken på solen var att hon inte hade så bråttom upp med första apporten utan hellre ville bada lite.. Aja, shit happens, men jag är ändå nöjd med hur det gick!
J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar