Semester 3.0 (eller när jag blir blåst av min hund)

Äntligen dags! Den sista delen av min semester spenderades i Hällefors på Hundcampus där vi mötte upp Susann och Täppas för en veckas aktiv semester. 

Varje morgon börjades med en timmas teori, all teori vi fick vilket är alldeles lagom tycker jag

Vi hade att göra från morgon till kväll, de två första dagarna var lite sega då det var mycket annat än nosövningar vi fick göra, som proaktiv miljöträning, sådant som vi absolut inte har behov av (men gruppen är ju väldigt olika så alla har ju olika behov). Vi var nio deltagare som delades upp i två grupper, vi var fyra i vår grupp där alla förare åtminstone hade erfarenhet av specialsök. Schemat nedan visar upp en dags aktiviteter och det vi gjort kan sammanfattas med plattformsträning (och matten var väl kanske inte riktigt lika bra som när hon slutade för några år sedan, man kan inte vila sig i form..), läcksök, spår, minisök och sökbana. Sen lite annat omkring då, som inte hade med nosen att göra. 

Det som var roligt med minisöket var att jag inte alls fick till det/gillade det när vi tränade på det under vår utbildningstid, men nu lyckades jag ändra på båda sakerna! Och det är ingen tvekan om att det kommer att hjälpa oss i spårarbetet. 

Vi hade tur med vädret hela veckan och det var soligt blandat med lite moln och halvkyligt vissa dagar. Inte för att sol är optimalt i hundträningssammanhang, men förra gången jag var på aktiv semester hade vi spöregn och det är inte så kul heller. 

Vårt boende, så perfekt hundboende man bara kan få i såna här sammanhang! Ensamma, eget fräscht badrum och eget kök. 

Att komma igång med träningen på plattformen var inte givet enkelt. Först ville Nässla inte hoppa upp, sen när hon var där hoppade hon ner när hon fått ett klick. Ingen av oss kunde återuppta träningen där vi var sist (oväntat, jag vet) och det här med att sniffa YL kändes katastrofalt. Döm om min förvåning när Lennart säger att de vill låta oss köra ett nytt ämne, Wollastonit, som är en mineral. Enligt geologer ska denna mineral ha för tunga molekyler för att lukta något, men då det är svårt att hitta har de kommit överens om att låta hundar prova sniffa upp det. Då den luktar mindre än annat så fick vi göra om plattformen lite för att lättare få upp molekylerna och jag hade inte stort hopp på lilla vesslan - men skäms matte! Hon hittade det! Om och om igen. Det vill säga när hon luktade, något hon uppenbarligen försöker smita undan mycket. Till slut fick mineralen ligga som i vilken burk som helst och det var inga problem för henne. 

Nässla väntar på sin tur..

..under tiden som Täppas jobbar

"mäh släpp in mig nu!"

Förutom att leta stenar så ägnades en stor del av tiden åt att spåra, på olika sätt och med olika metoder. Ett var att göra det på en crossbana i sand för att kunna se exakt var hunden har sin nos i förhållandet till fotspåret, samt att kunna kontrollera hur hunden agerar vid alla korsande spår. 

Inga snitslar används på Hundcampus. Oftast åtminstone. 

Vårt allra första spår, som var i skogen, var ångvältsaktigt (hoppas Susann skickar över någon bild så ni får se oss i action) och jobbigt. Tyckte mest hon sprang på, dock med nosen i backen. Det andra var på motorcrossbanan och det första i den terrängen gick okej, det andra spårade hon inte alls och jag bröt. Lennart trodde det hade gått björn i närheten, men jag tyckte hon var mest som vanligt.. Inför nästa spår i skogen ägnade vi lite mer tid åt minisök, vilket jag tror är helt rätt väg att gå för oss! Det spåret var underbart, i Nässelspårandes mått mätt. 

Täppas gör ett minisök, tror det var hans favorit denna vecka

Nässlas tur, och återigen får jag kvitton på hur mycket hon fuskar! Men här får jag verkligen koll på det. 

Det man gör i minisöket är att man lägger ut en liten läderbit, stor som en nagel ungefär, i sanden (i olika djup) och låter hunden peka ut, för att visa att nosen är på och många andra anledningar. Jag tog sedan med samma läderbitar ut i spårskogen, gjorde en startruta där hon måste markera läderbiten innan hon går iväg och sen finns det några bitar utlagda längs med spåret. I sista markerade hon alla. Väldigt imponerande med tanke på att de är så små! Dessa spår har inga slut, utan precis som med annan träning där hunden använder nosen så bryter vi bara och tackar hunden för ett bra jobb. Tror helt klart det är rätt metod för Nässlas fortsatta spår, då hon bara har bråttom framåt. Jag har klurat, tänkt och kommit till insikt med en hel del under veckan som jag ska använda mig av i mitt fortsatta spårarbete! Vilken tur att rallysäsongen är klar för vår del, nu ska tid läggas på det här. 

Nässla på sökbanan

Efter att Nässla markerat mineralen bra på plattform fick hon prova att peka ut den även på sökbanan. Eftersom ämnet är svårt började jag med en presentation och sen fick hon markera själv. Andra varvet vet jag inte om hon markerade eller bara läste av mig, men tredje gången så visade hon med hela kroppen själv att hon hade hittat rätt! Skitkul! Sen försökte hon lura till sig fler på köpet.. Fusket bara ökade (eller min insikt om att hon gjorde det).  

Nässla tillsammans med två andra hundar i gruppen, Lucy och Solle. Täppas var den fjärde medlemmen men var nog i samband med fototagningen ute och letade gasläckor. 

Att få leta gasläcka var ett moment som vi verkligen hade sett fram emot, tyvärr var Björn (ordinarie instruktör i ämnet) hemma pga familjeskäl. Nässla fick en påminnelse men sen jobbade hon på som hon inte gjort annat. Instruktören tyckte det vore slöseri på duktig hund att inte köpa hem en tub och träna vidare. Om det vore så lätt, finns en liten retfull aspekt i det hela som kallas tid.. 

Efter de långa dagarna åkte vi hem till lägenheten förutom sista kvällen då vi åkte upp på en utkiksplats och käkade middag. Ljuvlig utsikt! Förr om åren var hundar välkomna in här, men det verkar inte vara så längre. Men det fanns gott om skugga på parkeringen och hundarna mådde inte dåligt av att vila lite efter de tuffa dagarna. 

Som vanligt gör bilder inte miljön rättvis

Nu ska Nässla få vila upp sig efter veckan (och jag ska börja jobba) men nu känner jag att jag har många nya idéer och uppslag för vårt fortsatta nosarbete. Insåg att jag bara bor 1,5h från campus och lite sugen blir jag allt på att haka på något projekt. Men vi får se. Något som däremot ska bli av är att jag och Susann ska hyra in Tobias Gustavsson till privat träningsdag för att lära oss ännu mer, så är du sugen att haka på så hör av dig, kanske vi har plats för dig.