Hundmöten

Såg att de tre sista inläggen jag gjort har haft etiketten "ohundigt" så jag antar att det är dags att skärpa sig. Men, på hundfronten händer inte speciellt mycket just nu, Nässla blir tyvärr något försummad, samtidigt som det kanske inte finns så mycket att träna. Apportering i all den här snön går tyvärr bort, kanske något för mycket snö för att gå spår (och okej, jag erkänner, har väl kanske inte riktigt tänkt tanken heller) och lydnadsprov har vi inga inplanerade på ett tag och då ärligt talat känns det helt menlöst att träna det. Eller tråkigt. Däremot var vi på arenan i söndags och började nyinlärningen av sändande till kon. Nässla är ju förbaskat lättlärd och kom väldigt långt på det lilla passet (även om hjärnan kokade över ibland också). Fick också, återigen, ett så extremt tydligt bevis på hur hon reagerar när jag blir "arg" - hon skickades långt bort vid ett tillfälle och vände blicken mot de andra som tränade varpå jag ropade nej och vips så börjades det apporteras kon och flamsas lite hej vilt. Att hon är så känslig och folk genom åren har tyckt att hon borde sättas på plats ordentligt för de inte tror att hon bryr sig. Aja, nu kom jag av mig. Vi har iaf tränat en gång, det gick bra. Thats it. Det är träning idag men jag vet inte om jag orkar åka. Det finns ju en hel del att uträtta i ett hus från 70-talet kan man säga.. Sen har jag en C-uppsats som ska skrivas klart. Gärna innan jul och inte under jul. Och när vi ändå är inne på jul, jag har inte köpt (eller bestämt!) en enda julklapp! Blä!

Men, för att återgå till det som inlägget skulle handla om - hundmöten. Zandra sa till mig att hon hade så svårt att träna hundmöten för att i Kungsör ser man knappt några hundar. Well.. vi bor inte i samma del, det kan jag ju konstatera. För nog möter vi hundar. På våran gata har vi (vad jag vet) 5 hundar. Plus Nässla. Och det tar väl 40 sekunder att gå förbi vår gata, så kort är den. Bakom vår gata finns det uppenbarligen några fler hundar som bor. Jag brukar vara van vid, när jag rastade Nässla i Eskilstunas hundtätaste område, att sällan möta hundar på morgonpromenaden. Nu möter vi typ två varje morgon. Jag är inte den som gillar att socialisera med min hund på morgonpromenaden så det här bådar inte gott. Inte alla som är otrevliga heller, första kvällspromenaden kom en rottis morrandes där jag fick gå emellan och vråla. I morse kom det en hund modell större farandes genom en buske, snäll visserligen, men herregud liksom, de såg oss passera och släppte sen hunden lös. Galningar. Nästa hund får bli en pitbull, då får vi nog vara ifred. ;)