Om en otrolig helg

Klockan 3:00 natten mellan torsdagen och fredagen gav vi oss iväg, sambon och hans bror skulle lämnas på arlanda för att roa sig i USA i en månad. Vid 5 var de lämnade och vad hittar man på då  de trakterna i väntan på att starta i avancerad klass i rally 12 timmar senare? Jag drog till Fjällnora, där jag hade tänkt att campa, för att kolla in campingen och alternativet skogen, där det var 100 kr billigare att campa. Bestämde mig för att inte snåla och ta in på campingen om det fanns plats, verkade lite väl myggigt där ute i skogen.. Men, receptionen öppnade inte förrän 10 så det var bara att hitta på något så länge. Tog bilen till Uppsala och hoppades att någon affär öppnade 7 så vi kunde handla lite frukost för att sen sova, men de jag hittade öppnade först 8 så jag tog en tupplur i bilen. Att kliva upp mitt i natten gör det sannerligen lätt att somna..

När frukost var intagen, Nässla hade fått prova på hundbadet och receptionen äntligen hade öppnat fick vi oss en campingplats, längst bort på den pyttelilla campingen med bara ett par permanentboende som grannar. Pratglada var de allt, var nog inte ofta de hade grannar på den sidan.. Slog upp tältet och sen levde jag, enligt min egen definition, det goda livet. Jag som är uppvuxen på camping älskar det livet när man inte kan göra något annat än att bara slappa. Ingen disk, ingen städning, ingenting av någonting. Så på med badkläderna och en t-shirt över det och sen begav vi oss till det jättefina hundbadet som hade egen brygga och en helt normal fin sandstrand så även hussar och mattar kunde bada med sina hundar. Det var ett tiotal hundar där som sprang runt och allt fungerade riktigt bra, själv hade jag Nässla någorlunda kopplad så hon inte skulle sno alla bollar som kastades ut för de andra hundarna. Vi simmade, badade och socialiserade innan vi gick tillbaka till tältet för att socialisera ytterligare med grannarna, sola, chilla och slappa. Det blev ju inte sämre över att vi hade typ sommarens första soldag och jag tog årets första dopp!

Otroligt härlig omgivning i Fjällnora. Har ju varit där i våras på WT men då var det blåsigt och blött och det blev inte riktigt samma perspektiv på stället. Med solen och ledigheten var det underbart. Vi badade lite till innan vi åkte in till Uppsala för att starta premiären i avancerad klass.

Idag var det bara avancerad och mästarklass, lagom lugnt med folk alltså.

Dagens bana bjuder på en hel del utmaningar..

Jag hade startnummer ett så det fanns inte så mycket tid för uppvärmning, bara springa och hämta hunden och försöka skapa någon slags kontakt. Rundan gick bra men Emma Berg var petig och lyckades hitta en del sneda moment och långsamma utföranden. Vi hamnade på en femteplats med 89 p och kommentaren "mycket snyggt backande!!" Tack, det är vi stolta över :) Med oss hem som pris fick vi en stranddyna, något jag tyckte jag behövde när jag låg på min hårda filt där vid bilen på campingen, så det passade perfekt nu när sommaren bestämt sig för att komma (stanna känns mer tveksamt idag..).

Tillbaka till campingen vid 22, då var det bara att värma en konservburk med soppa och hoppa till sängs. Sov som en stock och på natten när det blev riktigt kallt kröp Nässla upp mot mig och vi delade på värmen <3

Klockan ringde alldeles för tidigt kl 6 och det var bara att hoppa upp och slå ihop tältet och slänga in det i bilen (skönt att slippa packa ihop det metodiskt, det skulle ju upp igen på kvällen) och dra till Domarudden i Åkersberga för årets flatfestival. Anmälde och kollade in kartan över provområdet och såg att det var med en walk-up även i år. Attans, men vi kör väl på och ser hur det går tänkte jag. Hade tur och blev tilldelad söket som startruta, sen fick man välja lite själv, då tänkte jag ut den mest lämpliga planen för oss (som blev ändrad så klart vartefter). Här kommer rutorna i den ordning jag utförde dem:

Ruta 3 Sök

5 dummysar skulle plockas in under 4 minuter för full pott. Dummysarna hade olika poäng beroende på varifrån de kom, Nässla tog in 4, varav den sista var precis när tiden gick ut så den fick hon halva poängen på, vi startade dagen med 17,5 poäng.

Ruta 2 Dirigering

Inte någon längre dirigering men svår på så sätt att det gick en stig rakt fram men som sedan vek av. Den stigen följde Nässla en bit, tills hon var jäms med dit jag hade pekat och då vinklade in. Jag tänkte att jag skulle låta henne komma ut en bit så hon var jäms med innan jag blåste och vinklade, men hon vinklade ju in själv så jag peppade bara med ett ja och blåste närsök när hon var framme, klockade och tog in. Domaren (en av mina favoriter sen tidigare WT:n, inte för poängsättning utan för hans sätt) gav stort plus för att hon lyssnade klockrent på mina signaler men stort minus för att hon vek av. 15 poäng gavs vi här.

Ruta 1 Vattenmarkering

Hörde något rykte om att vattenrutan nästan var tom på folk så jag gick dit, det fick liksom bära eller brista tänkte jag. De allra flesta hade taktiken att trötta ut hundarna innan de fick vara vid vatten, eftersom det inte bara är min som triggas av det.. Först var det fotgående ner mot vattnet för att sedan bli en dubbelmarkering från en båt, en in mot vassen och den andra ut på blankvatten. Tur att vi tränade båd hos Bitte i veckan! Hon gick bra fotgående och det blev ännu bättre av att underlaget var lite småhalt/brant så jag fick gå på sniskan. Då har hon mer fokus och tror att något kommer hända, tur för oss. Det kan hända att jag sa till henne någon gång, det minns jag faktiskt inte..

Dummysarna kastades, jag väntade på domarens signal (klapp på axeln) och skickade henne på valfri. Inga problem för någon markering, jag safeade lite genom att locka henne mot mig för att hon inte skulle släppa, vilket hon inte heller gjorde, men jag antar att det var det (eller om jag sa till vid fot?) som drog ner 2 poäng och vi fick alltså 18. Bra jobbat vid vatten om jag får säga det själv!

Ruta 4 Markering

Markeringen var jättesvår och det var tydligen många som missade den. I ÖKL var det en dubbel på linje och innan det ett fotgående. Nässla gick fint, satt fint och tyst och plockade den första klockrent. Den andra fick hon leta efter en stund men hon gjorde det lugnt och sansat och höll sig i rätt område så hon hittade den. Domaren tyckte hon jobbade jättefint trots att hon inte spikade och var nöjd med en hund som visste vad den skulle göra när den hittat, dvs att jag inte behövde vissla utan hon kom in själv, lämnade och satte sig vid sidan. Hon lovade oss höga poäng och vi fick 17.

Ruta 5 Walk up

Eftersom hon verkat sansad vid samtliga rutor bestämde jag mig för att gå walk-upen. Dessutom hittade jag en bekant som vi kunde gå med och då känns det genast lite bättre (varför nu det skulle kännas bättre att sabotera för någon jag pratat med tidigare??).

Walk-upen hade först fotgående tillsammans bakom skytt, markering för den ena hunden, dirigering för den andra för att sedan byta plats på hundarna och upprepa proceduren. Vi hade högst startnummer och fick börja med passiv/dirigering. Passiviteten gick bra, då la hon sig ner, men dirigeringen.. jösses.. Hon pep innan jag skickade henne och när jag väl skickade sprang hon förbi både störningsområdet och sin egen dummy för att ta den längst bort som var tänkt för parhunden.. Oooops... När vi bytte och gjorde markeringen tog hon den fint och precis som jag anande fick vi avdrag för halva momentet som gick åt pipan så vi fick 10p. Fast för mig var ju fotgåendet och stadgan värt 100p, vi gick ju ändå efter en livs levande skytt! Sen fick jag höra att de flesta hundarna hade haft problem med att ta sig förbi störningsområdet, well, som alltid med Nässla har hon inte problem med samma saker som de andra.. Hon tog sig förbi två utan problem.. Aja, skytten skrattade iallfall ;-)

Vi fick inte veta poängen på några rutor förutom söket direkt på plats så jag försökte lista ut lite själv vad vi kunde tänkas få på de olika rutorna. Kunde det räcka till ett godkänt resultat och uppflytt? Senare på dagen kom det upp en liten scoreboard vid samlingsplatsen och där fanns alla resultat som kommit in förutom ruta 4 som skulle vara hemlig så ingen skulle veta vem som vann. På de rutor som visades hade jag 60,5 p och skulle alltså behöva 15 på markeringen för att klara mig. Det var en lång väntan, domaren hade visserligen lovat höga poäng men tänk om hon inte gav mig 15..

På WT gör man inte som i rallyn där samtliga ekipage ropas upp, utan det är bara prispallen som ropas upp. Vi satte oss ner på gräset, för att vänta på att kunna kolla den fullständiga listan och sen åka hem. Men så blev det inte! Vi blev uppropade som trea! Herregud, det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro! Vi som gjorde vår allra första start i nkl för ett år sen och nu får vi flytta upp i eliten om vi så vill. Fast, vi väntar gärna, vore ju skönt att ha lite mer förtoende för sig själv och sin hund innan man slåss med dem i elitklass :) Vi får ju ha max 3 godkända, vi har minimun 2. Nu svävade jag på rosor och nu kunde morgondagen gå precis hur som helst, vi var redan vinnare!!

Dagens vinst som syns lite dåligt: foder, sittunderlag, dummy, godis och en inbjudan att träna och tävla för att vara med i uttagningen till sektionskampen.

Vidare att leta upp Vaxholm strand camping. Hittade den och en plats bland alla tyskar på ängen att sova på. Kände mig lite som en deltagare i ett program på kanal 5 när jag strosade runt, det här var väl kanske inte min typ av camping.. trubadurer som skrålar, långa köer till toaletter och inget hundbad. Jaja, slog upp tältet och lagade middag på mitt söta lilla stormkök.

Mmm... fiskbullar. Praktisk campingmat kanske inte alltid är det godastee.

Fast om jag tröttnade på det fanns det någon som gärna kunde offra sig. Luften är fri hävdar hon.

Lite skillnad mot gårdagens campingplats

Eftersom maten låg i magen redan vid 19 kändes det lite väl tidigt att hoppa i säng, jag vill ju inte gärna vakna 4 på morgonen när vi inte skulle vara på morgondagens tävling förrän kl 14. Så vi tog en lång promenad ner till Vaxholm centrum där vi delade på en gammeldags våffla (min favorit och jag upptäckte även en ny ljuvlig topping - noisette), det får man ju unna sig när man äter något så trist som fiskbullar till middag en lördagskväll. En man kom fram till Nässla och betedde sig underligt, som att det var kärlek vid första ögonkastet, han tog hennes huvud mellan sina händer och bara stirrade in i hennes ögon alldeles kärleksfullt efter han frågat vad det var för ras. Så stod han i vad som kändes i en evighet innan han gick vidare. Nässla brukar inte vara så positiv till att främmande tar på henne hur som helst men hon betedde sig som om han skulle vara en del i familjen och höll kontakten med honom. Konstigt, lite obehagligt men ändå fint på samma gång. Folk får gärna bli förälskade i min hund, jag vet att hon ändå följer med mig hem :) När vi suttit på kajen en stund började något form av coverband dra loss i en lastbil och jag kände mig återigen som om jag deltog i nån "dokumentär" på femman, typ Sandhamn, och gick hemåt. Denna gången i skogen längs med vattnet där det fanns en vandringsstig, mycket mysigt även om flip-flops kanske inte var det mest praktiska i samband med pissmyror stora som min stortå - huh!

Tillbaka la jag mig en stund utanför tältet för att lösa korsord på min fina nya madrass, Nässla var så trött så hon la sig PÅ mig och sov. Jag kände att jag var lika trött jag så vi gick in och däckade, trots allt ståhej utanför. Säga vad man vill om campande tyskar men jag gläds åt att se familjer som umgås med sina barn på riktigt. Spelar fotboll, sitter och pratar med dem och drar på utflykter.

På Norrtälje Lokala KennelKlubb.

Den här morgonen kunde vi ta sovmorgon och efter en promenad längs udden packade vi ihop och drog vidare. Hade alldeles för gott om tid innan det var dags för samling i Rimbo så jag hittade en liten stig i skogen där vi käkade lunch och slappade lite med en roman innan det blev dags att ge sig mot nästa start i rallyn. Startlistan var nästan densamma från fredagen, men själva hade vi turen att nästan få starta sist. Eftersom Nässla var segare än segast triggade jag upp henne rejält med både lever och vom och det gav resultat! En bris precis vid starten och sen två nos på konerna i spiralen men annars smärtfritt genom hela programmet. Emma gav extra kredit för snurren, läggandet och vändningen och det gjorde även några i publiken som var helimpade över våran snygga vändning. Själv såg jag ju inget eftersom jag snurrade åt andra hållet men jag får anta att de har rätt ;) Däremot blev honnören en katastrof! När vi klev in så dök hon ner nosen precis där vi skulle vara (jag misstänker starkt att någon innan kanske inte bara klappade sin hund när momentet var slut där) och hon nosade, nosade och sen vaknade hon till och satte sig upp. Blää, jag la henne ner och hon jobbade på fint efter det, tror helt enkelt inte att hon förstått att hon jobbade innan. Så hela 11 p avdrag i honnören och vi landade på 86p men idag fick vi ändå stå på prispallen som trea. Fick med oss ytterligare lite foder, en plankett och en rosa boll.

Det som förvånade mig i  helgen var att det var så många som inte har koll på reglerna i rallyn. Folk frågar under banvandringen hur 1-2-3 skylten ska gå till, borde man inte stött på den tidigare om man är i avancerad klass? Sen, nu när jag tittar på banan blir jag lite irriterad över att vi fick så "låga" poäng när banan ändå var så pass enkel. Banan fick vi ju bra poäng på, men den där honnören.. Måste verkligen träna på att det kan lukta där man ska ligga men ändå ha koll. Sen funderar jag på om jag ska skippa belöningen mellan momenten (det är olika beroende på domare, men för Emma fick vi belöna om vi var sansade) men jag tror jag har mer av att fortsätta gå som om vi inte bröt momentet. Dock skulle det nog knappast gå dessa gånger då det var domarutbildning och det blev ett jäkla konfererande mellan varje moment och det var lång väntan innan man fick gå ut på plan/rutan.

Lite roligt var att en av domareleverna var en gammal klasskompis från hundens hus, som rest ända från Umeå för att vara med. Henne tror jag att jag såg sist när jag var på checken-camp eller i den vevan så det var ju bra många år sen, 6 kanske? Ibland blir ju världen bra liten trots allt :)

Det var  helgen det, en riktigt trevlig helg både resultatmässigt och i övrigt. Sol, bad, slappa och nästan en känsla av semester. Idag blir det vila för Nässla, måsten för mig. Kylen är tomare än tommast, sen ska jag städa bort alla små störande samborester (typ skägg i handfatet, kalsonger bredvid tvättkorgen) och njuta av ordning och reda i en månad.

Just ja, måste tillägga. Hade fått världens finaste inlägg av Zandra i hennes blogg, det värmer så klart massor, men jag måste ju även säga att tack vare hennes enorma engagemang i rallyn kunde jag känna mig så säker i momenten och slippa små missar som många andra gör. Folk är stressade över hur länge de måste springa, tror att man inte får göra si eller så, men tack vare Zandra har jag full koll på sånt, typ :) Vilken tur att jag skickade iväg det där mailet och frågade om de kunde tänka sig att träna med oss, även om det kändes lite desperat då så har det varit en stor vinst!