Internat i Edsäng

Nu är jag hemma och laddad (och myggbiten kan jag tillägga) efter en underbar helg fylld med hundträning från tidig morgon till sen kväll med två suveräna instruktörer. De timmar under helgen som inte har varit av träningskaraktär har ägnats åt att lära känna nya bekantskaper vilket inte heller har varit fel. Tyvärr har vi jobbat nästan hela tiden så någon tid för fotografering har inte funnits, däremot var Lena Karlsson snäll nog att låta mig låna några bilder hon tagit under helgen. 

Fredagen började inte med någon mjukstart, uppdelade i två grupper fick vi börja med att gå på linje, med olika varianter av skick (linjetag till målområden, markering med efterföljande dirigering in i område med "staket" runt och ständiga störningsmarkeringar framör). Jag började med Nässla kopplad (man behöver ju inte göra sig ett namn direkt) men gick snart över till att ha henne lös då hon verkade totalt ointresserad av övningen i allmänhet, ville mest ligga och käka gräs. Linjen avslutades med markeringar och träning av stoppsignal för samtliga hundar i högt gräs. 

Klara hos Sofie gick vi över till Eva som lät oss gå på linje och nu vaknade Nässla till liv. Vet inte om det var Eva, skuggan eller behov av uppvärmning som gjorde det men hon var med mig nu. När vi gått en bit fick alla, en efter en skicka sin hund till ett närsöksområde och skicket skedde förbi samtliga hundar i ledet så det blev bra stadgeträning. Trots att andra hundar knallade (vilket skapar något speciellt och kan trigga fler, typ Nässla) så var hon stadig. 

Sen fick vi en luring av Eva! Vi skulle ha på oss ögonbindel när hunden fick markeringar och när de/den var kastade skulle vi ta av oss den, skicka hunden och sen avgöra om det fanns en eller två kastade dummysar. Läskigt värre att behöva lita på hunden så mycket (att stå där utan att se och förvänta sig att hunden sitter kvar är skrämmande nog för mig) och sen att kunna läsa hund bra nog. Nässla gjorde det dock väldigt lätt för mig eftersom hon blir så pass splittrad vid dubbla och sprang rakt fram och gjorde en vändning för att ta den andra. 

Hos Eva avslutade vi med dubbelmarkeringar framför och bakom närsöksområdet (eller enkla för de som ville) och det var inga problem för någon av hundarna. 

En tuff start så där på fredagskväll men det avslutades med en god middag innan vi fick gå och sova. Själv sover jag aldrig bra på nya ställen första natten så det var lite sisådär men det gick an.

Någon som däremot har lätt att slappna av bara något tar på henne är denna lilla tös. Kanske du känner igen henne Zandra?

Lördagen började med frukost (läs hotellfrukost) och sen delades vi upp i par, som vi fick gå med resten av dagen. Jag och Nässla parades ihop med en annan flattik i samma ålder. Vi skulle gå en väg ner till sjön och på vägen fick vi göra några olika övningar för Eva och Sofie, bra upplägg som gjorde att vi inte behövde vänta länge. Vårat par fick börja med ett närsök för Sofie. När båda hundarna tagit upp två dummysar fick de varsitt skott och kast bakom området. No problem. 

Evas station var en dubbelmarkering med stor riktningsförändring, med skott, och för parhunden ett linjetag utan syninstryck, i korridor men över stockar (och sedan blev det byte, så båda hundarna fick göra samma). Nässla fick börja med markeringen och gjorde alla övningar fint. Eller ja, om man bortser från incidenten att hon hoppade upp och skulle ta snitseln på linjetaget istället för dummyn till att börja med.. 

På vägen ner mot nästa station fick vi gå en i taget efter skytten (Sofie) samtidigt som Eva gick bredvid och gav feedback till oss. Suverän övning! 

Nästa övning var i jättehögt gräs och bestod av en markering som hamnade i högt gräs, stoppsignal för nästa hund, för att sedan göra en dubbelmarkering med riktningsförändringar och sedan skicka bakåt i högt gräs på ett dolt linjetag. Nässla hade svårt för den första markeringen men jobbade lugnt på utan att ge upp, jag trodde hon skulle det då det var riktigt varmt ute. 

Nu fick vi äntligen gå till vattnet och ni kan väl aldrig gissa vad Nässla gjorde? Hoppade i så fort jag kopplade loss så klart.. Började med att träna lite avlämningar, fick en lång markering som hon släppte framför mig så det var bara att fortsätta träna avlämningar. Givetvis funkade varenda en efter det..

Eva-Britt och flatten Ronja visar att de kan lämna i hand för Eva. 

Nu blev det avbrott för lunch och efter det fick vi åka på en rejäl utflykt för att komma till ett annat vattenhål där vi skulle få gå på "prov" och nu fick vi köra på vilt. Här var enda stunden som det blev vila för alla då vi valde att bara köra ett par i taget för att kunna kolla uthålligheten på dem. Först var det vattenarbete med en dubbelmarkering på linje och sen ett linjetag längs med vattnet. Efter det fot upp till vägen där de skulle få söka. Jag såg ju framför mig hur Nässla när hon kopplades loss skulle springa i och bada men här kom ett av helgens guldkorn (även om det har en hel del brister), hon gick fot med mig ner till vattnet, knallade inte och var tyst. Däremot var hon tvungen att kissa när hon plockat upp den första fågeln (men det bryr jag mig inte om, hon brukar inte göra det utan var dåligt rastad) och jag tror att samtliga inleveranser var räddningar.. Sen var hon ofokuserad vid min sida, jag fick säga åt henne att hon skulle komma in vid sidan när hon lämnat av och så, något som inte heller brukar vara något, men det är ju stressen av vatten, skott och vilt så jag är ändå förvånad att det gick så pass bra som det borde.

Här skickar jag på linjetag

Tjärn - om Nässla själv får välja!

Sen visade Nässla upp sitt rätta jag - när vi skulle gå till söket sa hon att hon var absolut inte klar med att bada och sprang tillbaka. Jag hämtade henne och gick upp och halvvägs stannar hon och jag blir irriterad och bara fortsätter gå, tänker att hon kommer väl efter. Yeah right.. Hon skiter väl i om hon är ensam vid sjön. Efter lite om och men så kommer vi iallafall till sökområdet och hon jobbar bra men är inte speciellt spontan med att ta upp viltet. Inte heller något jag oroar mig för, tror det är en effekt av brand i skallen och länge sedan vi hade vilt i träningen. 

Nu var vi verkligen slut i kolan och det var gott med middag, efterätt och ett glas vin som Lena bjöd på - tack! Den här natten sov jag som en stock, tills Nässla väckte mig och behövde spy på morgonen. 

Vaknade till ett regnväder och efter frukost och städning av rummet var det dags för mer träning. Eva och Sofie hade väl fått se prov på dåliga avlämningar från vattnet hos så gott som samtliga för det var vad förmiddagens träning handlade om. Hos Sofie fick vi börja med avlämningsövningar för att sedan jobba i par och ta vattendirigering längs land efter störningsmarkering. Här är jag ljuvligt glad över att hon var med mig (och inte i vattnet, när hon inte skulle hämta då) från det att jag kopplade loss henne tills vi var klara. Ingen knallning trots att Sofie sköt med apportkastaren precis bredvid oss! Otroligt!! Här blev svårigheten att vi skulle skicka på linjetaget när den andra hunden hämtat sin markering. Nässla visste vart hon skulle men tog först en omväg på land för att gå ur vägen för den andra hunden och då tror jag att hon blev så splittrad på vart hon egentligen skulle och simmade istället ut till parhunden, men väl framme fick jag kontakt med henne och kunde rikta henne till rätt ställe och avsluta övningen väl.

Plura och Garbo spanar in Karin och Miso samt Malin och Iver som ska få jobba lite, än så länge torra.. 

Efter det här fick vi gå igenom en bäck för att komma till Eva där det blev ännu hårdare fokus på avlämningar och att hålla fast. Suveräna övningar med många rep på just det vi vill ha. Ska helt klart jobba vidare med det här. Mitt i störtskuren var vi klara, klev återigen genom bäcken för att gå tillbaka och få lite mat i magen (och ni ska veta vilken lyx det är att inte behöva tänka på en enda måltid under såna här dagar, en husbonde som sköter det är inte fel!). Efter lunchen frågade de om vi ville göra något mer och som tur var så var vi fler som var taggade så två övningar till fick vi med oss. 

Hos Sofie fick vi göra två enkelmarkeringar med skott där hon var dold och markeringarna hamnade i högt gräs utan några vidare referenspunkter. Här kunde man ana viss trötthet då Nässla på mitt apportkommando slänger sig på en av apporterna som ligger bredvid oss och tar med den ner. Hon stannar dock på mitt nej och kommer in så vi kan göra om det, då lite framför dummysarna så hon slipper ta med en.. Väl där nere så springer hon till Sofie med den och jag hör i busken "Gå till din matte!" och konstigt nog är det inte första gången jag hör något sånt.. Hon kom ialla fall så vi kunde göra nästa markering prickfritt. 

Hos Eva gjorde vi dirigeringar och här fick jag bekräftelse på att så jag själv gör är helt rätt och jag fick även verktyg till att förbättra det ännu mer. 

Avslutningsvis hade vi en liten tävling där vi på en minut skulle få hunden att apportera en kanadagås. Nässla var supertaggad men när hon kom fram tyckte hon att det var bättre att käka gräs istället för att ens försöka.. Jaja, vi var inte ensamma om det och vinnare blev Helena och Lystra, som var den enda i tävlingen som hämtade den långt nog. 

Förutom det faktum att helgen har varit så otroligt rolig och trivsam, en riktig energikick för träningen och förtroendet för min hund och vårat sätt att träna, liksom den suveräna stadgan hon har haft hela helgen ligger det stora guldkornet i Evas kommentar på fredagskvällen när hon ger mig stort kredit för vilka framsteg vi har gjort, så stora att hon tyckte de var värda att lyftas fram. Även om jag vet att vi har gjort framsteg så känns det ändå så skönt att få bekräftelse på det och det faktum att jag jobbat hårt för det och inte fått det gratis. 

Förra året drog hon i vattnet direkt, i år hann vi göra några övningar innan hon drog, vem vet - nästa år kanske vi kan göra ett prov innan hon hoppar i ;-)