Nu ska vi prata uppfödare!

Det här kommer bli årets längsta inlägg, jag har tänkt mycket på det men nu ska jag få ner mina tankar. Det är många tankar som går ihop i ämnet och det är svårt att avgränsa, men jag ska göra mitt bästa. Skulle nästan behöva lägga upp det som en uppsats för att få lite struktur, men det får vara denna gång. 

Min åsikt när det kommer till uppfödare är att de har betydligt mer ansvar än vad som egentligen kanske framkommer idag. Nu ligger fokus på ägaren (givetvis med all rätt) men jag tycker ofta att uppfödning och avel glöms bort, när man exempelvis pratar om farliga hundar eller hundkörkort. Det är ju uppfödaren som väljer vilka hundar som ska gå i avel, det vill säga vilka egenskaper som i framtiden kommer att få hamna ute i samhället, och det är också uppfödaren som väljer vem som kommer att få hunden, ta ansvar och skydda samhället från fara. Och tro mig, när man jobbar med hund kan man få se en hel del skräckexempel.. Sen finns det en annan aspekt av avel och uppfödning, mer inriktad kanske på rasaveln som jag tänker på och det är valet av individer, brist på långsiktighet etc. En tredje grej är att jag är så förbannat trött på uttrycket: "Hunden blir vad du gör den till!"

Vill ni att jag skriver lite om mina skräckexempel? Lika så bra, givetvis kommer jag inte hänga ut någon hundägare. 

Till att börja med, jag vet att flera av mina "problemhundar" (det är det som de söker för, och gör en utredning) har gått i avel. Hundar som har sökt för att de är stressade, aggressiva - rentav aggressiva mot varandra (båda föräldradjuren) och rädda. Hur jag vet är lite olika, dels genom att jag fått valparna på kurs men också genom exempelvis att jag tittat lite på blocket och känner igen valparna eller erbjuden hane i avel. En annons som jag såg hade några valpar till salu av blandning X & Y. Y var avlivad innan valparna kom till världen pga aggressivitet. X såldes innan valparna lämnade hemmet. Innan X såldes var det dock lite svårt att bli av med valparna så även valparna hamnade på annons en gång till. Då som blandning av raserna Z & X. Alltså "nya" hundar, lite billigare. Och med det hundägare som blir lurade på vilka raser deras hundar består av. Vissa då, några hann tinga den riktiga blandningen. Med andra ord, två hundägare som har syskon skulle kunna mötas och inte vara medveten om att deras hundar är kullsyskon eftersom de är av olika raser.. När jag ser såna här exempel tänker jag på när folk uttrycker sig om att det blir vad man gör det till. Kan valpar efter två aggressiva hundar, som växer upp i bakom ett skåp i en orolig miljö som säljs som annat än vad de är verkligen bli säkra för samhället? Speciellt när den nya ägaren inte vet om förutsättningen? Visst, man kan lägga över ansvaret till en valpköpare att passa sig för denna typ av hundköp, och har man köpt får man skylla sig själv, det blir ju nästan i nivå av hönan och ägget i form av filosofisk fråga, men för mig tycker jag att det borde ligga större ansvar på att folk inte borde få avla på det här sättet. 

Det blir vad man gör det till, är det verkligen så? Jag har ett exempel på en seriös och kunnig hundägare med mer än min livstid som erfarenhet av hund. Vid ett tillfälle har denna person tre hundar: A som är 6 år, B som är 8 månader och C som är 6 månader. A och C är från samma linjer. Ägaren har inga skotträdda hundar sedan tidigare och har inte förväntningarna att hundarna skulle vara det. Det är nyår, de firar en bit från stan men det låter lite grann, och i firandet ingår sällskap men många andra hundar, samtliga skottfasta. Hund B (från helt andra linjer alltså) reagerar på fyverkerierna medan samtliga kanske 6 hundar inte bryr sig. Är det verkligen ägaren som skapat rädslan? Tycker den här klyshan används för ofta och lägger en skuld på ägaren över vissa situationer som den inte kan påverka (även om jag är helt medveten om att givetvis ägaren också kan skapa exempelvis rädslor, min mamma förutsätter ju att hundar ska vara skotträdda då min första hund var det och hon skulle ju innebära katastrof i närheten av en hund på nyår). Liksom när en hund får kompikationer när den växer som pålagringar eller HD och uppfödaren skyller på att ägaren inte var stilla nog med valpen, den fick gå i en trapp någon gång etc. En kompis jag hade fick en valp efter föräldrar med pålagringar och uppfödaren tillät inte valpen göra något (hos den nya ägaren) för att valpen inte skulle få problem. Visst, ansvar på sitt sätt, men hade det inte varit större ansvar att låta bli att avla på sjuka individer? 

Min personliga åsikt är att en uppfödare ska göra arbetet så bra som möjligt när det gäller att välja föräldradjur och köpare så uppfödaren i framtiden ska kunna slappna av och inte behöva oroa sig över vad som händer med sina avkommor. Sen är jag medveten om att det alltid finns ett mått av chansning när det gäller avel, och det inte alltid blir som man tänkt sig, men att avla på individer med egenskaper man vet går i arv kan man ju undvika om man anstränger sig. Nu kan det tyckas lite högfärdigt av mig och sitta här och ha åsikter om avel när jag inte pysslat med det själv (och nej, jag är inte avundsjuk på de som gör det) men för mig är det uppenbart att många (men absolut inte alla!) inte tänker längre än vad näsan, hjärtat eller plånboken räcker när det kommer till avel.

Åh herregud, jag skulle kunna skriva i all evighet om saken men jag avslutar typ här. Exemplen jag har skrivit om är bara fisar i rymden av alla saker jag har hört/varit med om gällande avel men för att inte trötta ut era ögon totalt var det dessa som fick komma med. Och givetvis, för att förtydliga, tror jag inte att det bara är aveln som skapar hunden och att ägaren är oskyldig, jag vill bara belysa att uppfödare ändå har en del i de problem som kommer fram.

Under tiden jag skrev det här inlägget kom jag in på en hemsida hos en instruktör som fått en kull. Jag blev så glad och givetvis ska jag väga upp alla dåliga exempel på uppfödare med ett riktigt bra -> titta in  här och läs hur någon som är seriös tänker med sina valpar och valpköpare och vilka tydliga mål de har för sina uppfödning.