I början av veckan har vi inte haft några vidare utomhusaktiviteter mer än promenader och träning på vanliga gräsmattor. Av någon anledning när jag duschat Nässla hade jag slarvat med att sätta tillbaka fästinghalsbandet men har inte heller känt någon panik då vi som sagt hållt oss utanför skogen. Tyvärr är hon en riktig fästingmagnet och har trots skogsbristen fått en fästing. En enda fästing, på svansen, som hon själv hittade först. Och när hon hittar fästingar sliter hon och när jag upptäckte att hon hade den (hon var ensam hemma när hon skulle ta bort den)
hade hon en kal fläck i storlek med en femma.
 |
| Rester av Nässlas massaker på fästingen. |
Tog bort fästingen (för det hade hon inte lyckats med) och trodde det var bra där, det brukar det vara (för så här gör hon så fort hon får chansen, finns en god anledning till scalibur om man säger så..). Icke sa nicke, idag upptäckte jag att hon fortsatt på såret som blev och har nu ännu större öppet sår! Fy va äckligt, jag vill inte ens ta bild och visa *spyr lite*. Så nu har jag lindat svansen, vi börjar få in snitsen på det här med bandage kan jag lova.. Aja, betydligt lättare att hantera bandage på svansen än tassen, speciellt med tanke på vädret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar