Dirigeringsträning i Ågesta

Idag var vi en sväng till Ågesta och vi hade verkligen vädret med oss! Strålande solsken, så härligt. Jag hade beställt lite fåglar från en kontakt nära Jens så han hade hämtat kvällen innan, ett riktigt kap med 50 kajor och tio trutar samt några andra enstaka så idag hade vi fåglar med oss.

Vi började dock med en LÅÅÅÅÅÅÅNG markering med dummy med streamer. Det gick så strålande så vi gjorde bara en rep var. Sen gick vi till ett ställe och körde riktigt djupt sök för Thisbe, men då det var svårt (och varmt) fick hon vila och Nässla tog in den sista. Innan vi gick vidare körde vi en "inte tjuva markering" på Nässla och hon höll i sig. Hon kändes allmänt betydligt mer lugn idag jämfört med förra gången vi körde där med fåglar, skönt att det går i rätt riktning.

Sen gick vi vidare till vattnet och tänkte ta samma övningar som sist, de var ju så bra. Det finns en nackdel med ett sånt tänkt - hundarna "vet" vad som komma skall och det blir lite mer komplicerat (när man gör om övningarna och inte bara gör som hundarna tror att vi ska). Visst kan det vara bra störningsträning på sitt sätt, men jag föredrar att hunden inte vet vad som väntas eftersom det faktiskt är så verkligheten ser ut. Så nästa gång måste vi vara på en ny plats för att få bra effekt av våra övningar. Började med markering i vattnet som hundarna skulle låta bli för att ta en dirigering upp i skogen. Thisbe ut först och gör det galant även om hon tjyvar och helst inte vänder bort från vattnet till att börja med (finns med på filmen nedan, se hur snabb hon är, det ser nästan ut som snabbspolning). Sen var det Nässlas tur på samma övning men dirigering i en annan riktning. Tyvärr skickade jag henne parallellt med den stig vi brukar köra på så det blev två omtag innan hon kom rätt. På filmen är det de sista två, notera hur man visst kan låta arg på visselpipan.

Sen skulle de dirigeras i vattnet förbi markering i vattnet. Thisbe var först ut men hon förstod inte alls. Omtag efter omtag så bröt vi tillslut eftersom fågeln dessutom började försvinna iväg. Nässla skickades och hon gjorde det suveränt! Förutom att hon skiter helt i störningen så tog hon sig också förbi doftområdet där fågeln hade legat till att börja med (bredvid en "ö") men sedan flytit iväg längre bort. Tyvärr tog hon landvägen tillbaka (även om det för min del egentligen inte gör något då det går betydligt fortare, men det finns ju kinkiga domare så det är väl bäst att köra konsekvent på det antar jag).

Sedan gjorde vi om med Thisbe åt ett annat håll, vilket går att se på filmen. Även här drogs en gång till dummyn men sen gick hon rakt på, det var lite lättare med vindriktningen på denna. Efter det fick de göra samma övning men skickades åt motsatta områden och nu klarade Thisbe det (nästan) direkt. Nässla klarade det också bra - tillslut. Inte för att hon var mer fokuserad på störningen men hon sprang i mitt spår längs vattenkanten! Grrr! Men jag fick tillbaka henne till mig och då gjorde vi det rätt. Vattenvägen till fågeln och vattenvägen tillbaka. Det är lite med på filmen men då kameran satt så tokigt har jag bara med när hon klättrar sig fram till fågeln. Vilken tjej hon är!

När jag kom hem kom bror över med en frys till (har redan en extra för alla mina klövar) så jag fick ner dagens fynd. Igår kom ett paket med 17kg från TEBA så nu har jag massa nya och fina dummysar i olika vikter (även om 4kg kändes lite väl tung nu när jag väl har den) och även en apportkastare! Tjohoo. Har även fått tillstånd att skjuta med den där vi tränar så nu jäklar, det kan ju inte finnas några anledningar för oss att inte starta på B-prov till 2012.

Nä nu hörrni, i morgon bitti är det tenta så jag kanske ska läsa lite. Eller nåt ;)

Vidriga metoder!

På tal om det här med el på lydnadsplan så florerar det just nu en film på hur några längre ner i europa tränar apportering. Innan jag länkar till filmen ska jag bara se till att varna ordentligt! Filmen är vidrig och är du känslig så klicka inte! För dig som inte avskräcks så är filmen här. Det gör så ont i hjärtat att se någon träna sin hund på det sättet. Och det är ju bara ett lydnadsmoment?! Hur värt är det att hunden ska sitta rätt när den håller i en apportbock? Hur kan man ens finna något nöje i en sådan behandling och vad är det som lockar en människa att åka till träningsplan med sin hund när man planerar att utföra såna handlingar?

Lika som bär?

Husse läste tidningen charmören (flattarnas egen tidning) när han utbrister "Det ser ju ut som Nässla!". Ja, likt var det och det var ju hennes halvsyster Miso så det kanske inte var så konstigt. Jag tycker det är så roligt att man kan se sån skillnad på hundarna generellt som ras (jag menar, när Nässla, Maja och Java är ute och röjer ihop så är det inga problem att se vem som är vem) men också att man kan hitta de där likheterna som husse kunde göra nu. Fast det är klart, det kanske bara är för oss flattefantaster skillnaden är given, alla andra tycker väl bara att det är svarta plumpar allihop ;) Precis som jag aldrig i världen skulle kunna missta sambon för att vara hans tvillingbror vilket många ständigt gör. Det är lite konstigt att förklara men det är som att själen ibland syns på utsidan när man känner någon väl.

Vita handskar förknippas med elkorrigering??

På en speciell tråd på vovve.net diskuterades elanvändning i samband med VM i IPO (om jag fattat allt rätt) där de använder bandage runt hundarnas ben så hunden tror den är inkopplad även under tävling. På länken ser ni bilder på hur de gör. Det är dock inte det jag ska diskutera (ni håller väl alla med om att det är för jäkligt oavsett antar jag?) utan en annan sak som kom upp i tråden. Där var det någon som menade att retrieverfolket använder vita handskar på samma sätt. Att när man elat sin hund på avstånd har man haft vita handskar och då kommer hunden tro att den kan få en stöt sen när man står där på prov och viftar med sina oskyldiga handskar. Whaaaat?! Jag har dem för att hunden ska se något när vi jobbar på avstånd (prova själv att filma dig med mörka kläder mot en skog på en fotbollsplans avstånd och se vilken skillnad det är med ett par vita handskar och gärna en vit tröja under västen, det har jag gjort och det var skillnad). Men då kommer några alltså gå runt och tro att jag i normala fall elar hunden för att jag har handskar på mig? Dessutom har jag hört att jag borde inte använda mig av kommandot "apport" när jag skickar på markering för det förknippas med tvångsapportering och domarna kan misstolka det. Whaaaat?! Vem hade trott att bara för att man skickar hunden med ett apport och dirigerar den med ett par handskar så kan man misstas för djurplågare? Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur ;)

Om någon vet om detta stämmer med handskar + el = sant får ni gärna kommentera det. För mig kom det som en överaskning.

Hundtäcken från Hurtta till salu!

Jag planerar att lägga ut en annons på blocket med hurttaoveraller, men innan dess kan den som är sugen passa på att titta här på vilka overaller/täcken jag har och slå till innan. Alla är nya i förpackning. Om du är intresserad kan du ju maila mig på info@hundlycka.com eller ringa 0707404164, det är inga problem att skicka grejerna. Om du är osäker på storlek kan jag givetvis mäta lite och jag har även tillgång till Hurttas katalog där raser står specat vilken storlek som bör passa.

Outdooroverall, small storlek 302 Enligt katalogen lämplig för exempelvis dvärgpincher eller skotsk terrier. 200:-

Blå regnjacka, houndeX strl 45, lämplig för exempelvis Puli, shiba, liten tollare.. 250:-

Vattentät fleecejacka orange. Strl 33 (ex italiensk vinthund, jack russel) samt 42 (ex olika typer av terrier eller normalstor tax) 300:-

Friluftsoverall röd/svart strl 252, exempelvis yorkshire terrier, phalene. 150:-

Vattentät fleecejacka, röd, strl 40. Passar exempelvis mellanschanuzer, softis, drever. 300:-

Svart vinterjacka strl 36, lämplig för exempelvis foxterrier, chinese crested, borderterrier. 250:-

Vintertäcke, röd och svart med fleecefoder. Strl 75 lämpligt för dogo argentino, mastiff, berner sennen. 250:-

Grön/svart outdoor overall strl 453 för exempelvis finsk lapphund, kelpie, border collie, softis. 150:-

Vinterjacka. Medium strl 40, passar exempelvis drever, softis, pincher. 200:-

Gårdagen

Så, nu kommer rapporten om gårdagens spår som inte alls gick som önskat. Dock kan jag ju fundera på hur dum jag är som aldrig lär mig. Jag vet ju att hon är galen när hon går spår som jag lagt men ändå chansade jag. Tänkte att det var så länge sen så hon kanske skärper sig.. Nja, det funkar inte riktigt så. Men nu har vi bokat upp oss med Cicci och Java för lite spårläggning, de är också på öppenklass så då kan vi lägga ihop med långa liggtider. Hur det gick? Efter 30 sekunder kändes det snarare som att Nässla bedrev weight pull istället för spår och nosen var väl i backen en gång, resten av tiden gick på luftvittring. Om jag någon gång i framtiden får för mig att lägga ett spår själv till henne kan ni väl ringa mig fort som attans och avstyra? Tack!

På kvällen åkte vi iallfall och tränade vid sjön med Cicci och Java och det gick jättebra. Det är ju några km till sjön där Nässla fick gå fot vilket gick bra, ibland studsade hon till lite men var snabbt tillbaka hos mig. Känns som att jag har betydligt mer kontroll över henne nu än tidigare då impulsen vägde tungt. Sen vid sjön började vi att jobba bort, var och en för sig. Jag lekte och kastade markering med Nässla och hon struntade helt i vattnet tills vi fick besök av en annan lite olydigare hund, då sprang de båda i ;-) Men jag är glad så länge det inte var Nässla själv som tog initiativet så även om hon badade ser jag det inte som ett nederlag. Att det ska komma en lekandes hund inspringandes under jaktprov som drar ner henne i vattnet känns rätt avlägset, det tänker jag inte träna bort =P

Sjön vi är vid är ju relativt liten så jag gick till ena sidan och la en dummy vid vattenkanten som Nässla inte såg (men hon var med mig bort). Sen gick vi till andra sidan och kastade en markering till Cicci. Eftersom Java inte gjorde vad matte ville inför nästa kast tog vi Nässla emellan och då kastade Cicci en markering (med nödlinan) som skulle agera störning och jag skickade Nässla rakt över till andra sidan. Hon hade ingen tendens till att ta markeringen istället utan lyssnade på mina signaler och kom över till andra sidan rätt direkt. Att använda mitt "Ja" som en keep going signal har verkligen varit toppen, även om hon är på väg åt fel håll kan jag bara vänta ut att hon vrider på huvudet i rätt riktning och där styra om med ett "ja" istället för att vissla för kontakt och sedan rikta om henne. Hon är grym på vattendirigeringar! Tyvärr sprang hon runt istället för att simma tillbaka, vilket inte alltid är populärt (fast å andra sidan tog det säkert en tredjedel av tiden mot att simma...). Hon fick avsluta med att ta en markering som kastades. Sedan kastade jag de två återstående dummysarna till Java och allt gick bra och vi kunde avsluta där. Börjar ju bli mörkt fort nu så det gäller att ta tillvara på varje träningsminut på ett bra sätt.

Spår idag!

Idag kom jag på att när jag ändå inte har något inplanerat under dagen (förutom såna där saker som hushållsarbete och skoljobb, men sånt kan man ju skjuta på) så kunde jag ju åka och lägga ett blodspår. Det var alldeles för länge sen vi gjorde det så nu är det bannimej dags.

Enligt stegräknaren (nä jag är inte så high tech att jag kör med gps, ajfån eller sånt) hade jag gått 850 meter, så jag skulle tippa på någonstans från 700 och uppåt (stegen är ju lite sisådär när man går ett spår). Men, det var inte längden jag ville få in idag (även om den behövs för att få in lite trötthet, Nässla brukar bli rätt besviken när spåret är slut efter 200 meter) utan fokus ligger på vinklar. Fick till massor av vinklar av alla dess slag. Jag hoppas jag kan tolka min egen snitsling sen bara så jag vet hur jag ska följa efter hunden ;)

Liggtid idag får bli över dagen på 4-5 timmar, sen kanske jag gör ett över natten senare i veckan. Nu vill jag bara komma igång. Visst ska vi ha längre liggtid för öppenklassprovet men jag vill att hon ska kunna alla svårigheter med liggtider precis som med bloduppehåll. På tal om blod använde jag ca 1,5dl till spåret, vill helst att hon går på klöven och blodet bara ska vara en bonus. Nu till nyår kommer ju reglerna att revideras och maxmängd kommer att bli 2 dl vilket jag tycker är bra. Som det var innan behövde man ju inte ens snitslar, det var bara att följa blodpölarna..

Ja, nu återstår det bara att gå det så får vi se om jag är lika nöjd med spårinitiativet då :)

Idag har jag börjat gå igenom mina gamla cd-skivor på jakt efter en låt att köra freestyle med. Hittat lite, men lyssnar vidare. Hittade i samband med det också en dvd med alla ekipage från hund 2004 som jag givetvis ska kika igenom för lite vidare inspiration.

Jag är trött!

Åkte på att jobba ett nattpass som tidningsbud i natt, lite extra pengar är aldig fel men när man sitter där 4 på morgonen och är lite smått åksjuk (hur sjuttsingen kan man bli åksjuk när man själv kör bilen??) och trött efter två timmars sporadisk sömn då är man inte kaxig! Men, nu är det gjort och sömnen är något så när återställd även om jag aldrig känner mig riktigt kry dagen efter ett nattpass.

Igår åkte vi med hussen till Sumpan och tränade lite fot och stadga. Ett helt annat temperament hos Nässla vid vatten när husse var med. Det känns som att jag kommit fram till den här slutsatsen förr men ändå inte tagit åt mig av den.. Hmm.. lika lång inlärningskurva som Nässla vid fotgående vid vatten kanske? I vilket fall, det gick ju fortare än sist att få henne att koncentrera sig även om det inte var perfekt. Men det var trots allt närmare en månad sen sist vi tränade ordentligt bara på dessa moment med husse så jag är ändå nöjd, dessutom vid två tillfällen gick hon så där jätteföljsamt fotgående som hon har på rallyn. Söto. Sen är jag jättenöjd med att husse följer med och tränar i rejäl blåst och kyla, han går helst inte ut i dåligt väder. Snällt att ställa upp. Han fick avsluta med att själv skicka henne på två markeringar uppe på land innan vi kom till parkeringen. Det gick bra men Nässla tog båda gångerna ett litet kort ärevarv innan hon lämnade av och husse sa att han förstod varför jag blir så irriterad när hon gör så, han brukar alltid stå bredvid och säga åt mig att skärpa mig, att det är larviga saker jag blir arg på. Men nu vet han hur frustrerande det är ;-)

Liten rapport

Har nyss kommit hem från en privatträning där Nässla fick agera figurant. Det gick bra men Nässla la sig i en vattenpöl så jag passade på att åka och träna lite vatten efteråt. Hon gick helt sansat fot med mig fram och precis när vi var framme kom det en labbe som hon fick hälsa på. Det var nog den kortaste hälsningen någonsin, sniff sniff sen var de inte intresserade av varann utan jag kopplade loss Nässla (som satt lugnt och sansat) och gav henne frikommando att hoppa i. Sen när hon kom upp tränade vi lite stadga med dummy och hon var fortsatt både stadig och lugn. Kunde ge henne snurrkommndon och annat innan hon fick hoppa i (även om jag är försiktig med rutiner på såna kommandon, vill inte ha en hund som står och snurrar frivilligt när det kastas dummysar vid vatten). Hon var lugn, jag är så imponerad!! Jag vet inte om det har med temperaturen att göra, hon verkar betydligt mindre taggad på vattenarbete när det inte är varmt ute.. Sen var vi ensamma också (eller nä, labben var ju föresten där). Hmm.. vi får forska vidare på den saken helt enkelt. Bådar iallafall gott till det WT vi nu har anmält oss till i oktober, det ska bli kul hur det än går :)

På tal om jaktprov, idag kom kallelsen till den i Vallentuna och vi är tack och lov reserver. Vi är dessutom närmare plats 20 i reserv så nu hoppas jag att alla som kom med tackar ja till sina platser, vi vill INTE komma med denna gång!

14 kg godis

Ja, det är uppenbarligen vad varje person i Sverige äter om året enligt landet brunsås (SVT1, rekommenderas varmt för den som är intresserad av våra matvanor och dess konsekvenser). Själv skulle jag kunna konsumera en fjortondel av min årsranson ungefär just nu.

Föresten såg jag att det inte finns någon etikett för spår i bloggen. Det betyder att jag inte spårat på väldigt väldigt länge, fy skäms! Det måste det bli ändring på!

Åsikter har hon

Ser ni kranen mot höghuset? Det gör iallafall Nässla och där får de faaaanimej inte vara!! Det har hon deklarerat genom att skälla och resa ragg, tack för den televerket.

Vilken toppendag!

Idag styrde vi kosan till Jens och Thisbe för lite träning. Började med godfika med hans fru och finurlige son Daniel :) Sen begav vi oss.

Vi började med att kasta två enkelmarkeringar på fält åt Thisbe med långt avstånd. Det vi kom fram till var att när man stod vid skogskanten (som man ofta gör) förutsatte hon att fågeln hamnade i skogen. (Vilket den inte gjorde idag). Andra gången blev lite svårare då hon visste att den inte var i skogen (för vi gör ju aldrig olika saker uppenbarligen!) och hon irrade runt på HELA fältet istället för i det hörnet jag stod. Så nästa gång ska vi använda min fina dummy jag fick av Susann som har streamers och flytta närmare så får hon helt enkelt träna på att se var dummys hamnar i gräs. Svårt. Nässla fick vila och låg bredvid mig cool. Duktig.

Sen gick vi till en bergskulle där Nässla fick jobba. Jag tänkte att jag ville träna sitt innan skick och sitt efter avlämninig så jag la våra fåglar runt oss som i en ring, kanske med 2-3 meter avstånd från mig. När hon satt - skickade - tog emot - när hon satte sig i position igen - skickade osv. Gick väl sådär, problemet var undersökningen av de vilt som inte jag hade tagit med.. Men, det var nära och jag kunde gå in och bryta och göra om.

Sen fick Thisbe ett sök med 6 dummysar. Snabb som en  vessla på de 4 första, den femte var klurig (vilket så klart var syftet) och till den sista skickade vi Nässla istället. Jag korrigerade Jens lite (som i övrigt skötte sig bra!) och vi var alla nöjda.

Sen ville jag träna inte tjuva med fågel så Jens kastade några enkelmarkeringar åt oss. Hon tjuvade på den första men Jens var duktig (jag sa ju det) och hann få upp den innan hon kom fram. Resten av övningarna satt hon med rumpan stadigt. Jens och Thisbe tränade stoppsignal när hon var på väg mot mig och fåglarna och det gick som smort :) Innan vi lämnade kullen skulle vi samla in högen med dummysar från söket så då fick hundarna sitta bredvid oss (som en liten fjantig walk up) så skickade vi en i taget. Förutom att Thisbe gick på mitt kommando till att börja med skötte de sig bra, men jag märkte att Nässla var bra slut i pallet.. Under hela tiden här var hon het och lite pipig men jag tänker att hon har inte gjort något på två veckor så att åka det första vi gör till Jens och träna med fågel är för svårt och jag kräver inte den känslan vi har vid dummysar i normala fall. Vi är helt enkelt inte där och jag kan därför inte kräva det av henne utan jag fick fokusera på annat idag, inte allt.

Trots att vi bestämt oss för att vi egentligen inte behövde träna vatten så gick vi ner och körde några genomtänkta övningar ändå. Började med inte tjuva vid vatten med dummy som hade lina på så vi kunde dra upp om de mot förmodan gjorde det ändå. Thisbe fick börja och vi hade nytta av den där linan någon gång, typ när jag ropade "JA". Nässla var som sagt klistrad och tänkte inte gå på några fultrix (fast hon kan ju den leken när jag försöker lura henne). Sen gjorde vi samma övning fast vi hade lagt en fågel bakom oss upp i skogen som vi skickade på istället för att låta de ta markeringen och båda skötte det så fint :) Sen kom jag på en övning jag ville göra vilket var att lägga ut en fågel i vattnet och sedan kasta en markering för att skicka på linjetag och låta bli dummyn. Gick fint för Nässla (jag är imponerad), Thisbe skulle bannimej ha den där markeringen (vilket hon aldrig lyckades med tack vare linan) men tillslut så lyssnade hon på vad Jens hade att säga (och han sa ovanligt lite, duktig Jens!) och hittade rätt. Duktig hund!

Promenerade hem och hittade lite trattisar på vägen, eller snarare ett hav, hundarna letade efter sin svamp och vi alla var nog så där löjligt glada som vi blir efter såna här lyckade pass. Skönt!

Friskförklarad!

Nu är Nässla frisk enligt vet! Såå skönt så nu ska vi snart till Kungsör och träna rally (jag tror jag behåller kopplet på..) Så, vad kostade den lilla skitormens små tänder i Nässlas läpp egentligen? Jo, hela 18 000:- Tur att man är försäkrad säger jag bara då kalaset istället hamnade på drygt 3500 för mig. Men ändå, för EN orm. Fast, om man ska se det från den ljusa sidan har jag inte behövt tanka bilen under två veckor, alltid något.

Svältdöden

Ja, det är uppenbarligen vad Nässla upplever nu.. Hon får ingen mat innan besöket på strömsholm efter lunch och jag är faktiskt beredd att tycka synd om henne. Nu håller vi iallfall tummarna för att vi blir friskförklarade så hon kan få springa loss idag! (Och att vi kan fortsätta livet som det ska). Jag har helt klart fått ytterligare bevis på att aktivering är ett måste för att motverka problembeteenden. Bara på någon vecka har vi fått bieffekter med bitandes i koppel, snabbare reaktioner på allt (tänker då på de hundar som har lätt till rädlsa) och så intresserad av allt och alla, människor eller hundar, det spelar ingen roll bara de finns där! Phu.

Apportkastare?

Jag funderar på att köpa mig en apportkastare (eller önska mig till den stundande födelsedagen). Jag har hittat mark jag fått lov att använda en sån men jag vill inte vara där alltför ofta av olika anledningar. Hur fungerar det egentligen med sånt, alltså får man skjuta utan tillstånd från markägare på vissa platser?

Tjuvhund!

Igår kväll tyckte uppenbarligen Nässla att hon blev utsatt för stora svältdöden, eller så skulle hon bara göra som resten av familjen och tog en frukt ur skålen när hon kände för det. Hon tog nämligen för sig bara så där ur fruktskålen på vardagsrumsbordet och käkade sen upp hela päronet som hon tog. Tjaa.. jag är inte snål när det kommer till våran frukt, brukar dela med mig så hon fick äta hon med. Men jag tror jag ska ta undan skålen ikväll.

Ännu en sovbild

Hon är en sån diva!

Nu är hon fullt odräglig i kopplet när vi går ut. Försöker få igång mig genom att bita i kopplet eller mina ben :/ Men men, nu är det inte många dagar kvar av eländet och på söndag har vi bokat in dejt med Jens och Thsibe, tjohoo!

Titt på jaktprov

Idag åkte jag, Cicci och Zandra för att titta på jaktprovet som är här i Eskilstuna. Idag var det öppen och nybörjarklass som vi tittade på, började med det sistnämda. Jag var på plats redan igår och såg den sista halvan av starter på NKL då uppfödaren ringde på morgonen och hade fått komma med i sista sekund, så givetvis åkte vi dit för att vara mentalt stöd :) Jag tror jag såg 8 starter igår och av dem var det en 1:a. Uppfödaren (som börjat träna just denna hund i somras) fick en förtjänad tvåa.

Upplägget på NKL var transport till vattnet, två enkelmarkeringar varav den sista bakom vass. Transport, skott, transport till sökområdet. Efter söket blev det transport till en enkelmarkering. En ganska enkel ruta men trots det många hundar som inte ens tog sig till pris (det här säger jag inte med stöddigheten i halsen utan med insikten att det är svårare än man tror!). Idag hann vi se 4 ekipage utan att någon 1:a delades ut men sen träffade jag min arbetsgivare som iaf fick en förstaplacering med sin labbe. När vi sett fyra hundar valde vi att åka över till ÖKL och kolla in vad de hade för arbetsuppgifter.

I ÖKL fick de börja med en walk up med fyra hundar (två hundar per domare). Varje hund fick till att börja med en varsin markering. När alla hundar hämtat (och med transporter emellan) kastades en markering som en hund skickades på för att sedan vända upp parhunden och skicka på en dirigering snett bakåt. Detta upprepades så samtliga hundar fick dirigeras. Sedan fick paren delas upp och det ena gick till sökområdet (som vi inte tittade på, inte så kul att titta in i en skog och inte se någon hund) och på andra sidan var det vattenarbete. Det var vid en liten å med vass framför på andra sidan. Först fick ena hunden en dubbelmarkering. Därefter skickades nästa hund på en dirigering över till andra sidan för att sedan också få en dubbelmarkering. Avslutningsvis fick den första hunden ta en dirigering.

Vi tittade bara på en omgång då detta är en station som tar betydligt mer tid än NKL och vi fick bara höra kritiken för fyra hundar. Två gick till pris men låga sådana. Däremot fick man ju se när de jobbade och ja, många självständiga hundar är det. Som det ser ut just idag på våran vattendirigering så skulle vi klara av det lätt, det känns skönt (konstigt att det är det som de andra har problem med?) det är bara resten kvar ;)

För mig var det inspirerande att se proven. Mest för att se att det faktiskt inte går bra för alla andra utom jag. Nu är jag peppad att träna på så nu längtar vi vidare tills torsdag och hoppas att det går fint!

Vi hann även planera lite inför nästa pass då vi ska åka till planen och köra lite basövningar då det var längesen vi tränade ihop (och jag kan ju bara inbilla mig hur vild Nässla kommer vara, behöver inte lägga till en skog och vatten för att få fart på henne tror jag). Men sen blir det vatten det sista som är kvar på året. Sen försöker jag övertala dem till att starta på WT som FRK Östra anordnar i oktober, det verkar gå hem :)

Tråkiga samma gata

Nässla börjar (precis som matte) tröttna på den kopplade asfaltspromenaden. Hon gör ganska klart för mig att vi inte alls är på väg mot skogen som vi borde genom att stanna upp ganska protesterande just vid korsningen mot skogen..

"Men hallå, du går fel! Skogen ligger DÄÄÄÄRÅT!"

Rara vänner!

Idag låg det en överaskning i brevlådan, en liten krya på dig present från Täppas och Susann. Vilka rara vänner, det värmer i hjärtat!

Intressant att de valde just en sån att skicka till mig eftersom jag sneglat på den typen av dummy men tänkt att det får vänta till hundmässan. För inte har jag väl skrivit ut det här att jag ville ha en sån? Men nu behöver vi inte vänta, iallafall inte tills december :) TACK!

Stilstudie på sovstilar

Jag kollade in vilka bilder jag använt tidigare i blogger och det var en hel del sovbilder.. Det är det här vi försöker ägna oss åt nu i dagarna, ssssssoooooooova!

Valpismage

Om Selma kan vila kan jag också resonerar Nässla

Ett klassiskt fall av "nä nu tänker jag inte gå en meter till"..

Trött hund på Hundcampus

En ganska vanlig syn här hemma

Det här är en favorit. Ser ut som hon ber till någon gud..

Sovstund med syster Ploj

Nejdå, jag har inte placerat henne, alla bilder är spontana.

 

Okej, här sover hon kanske inte då.. (Jag stod i duschen, kliver ut och sen är det bara följa spåret av toarulle. Ljuva valptid.

Ytterligare en vanlig sovstil - Nässla på flygtur kallar vi den.

Storbräsarn och lillbräsarn som husse kallar oss.

Ytterligare tillfälle där hon vägrar gå vidare på promenad.

Sover efter rallylydnaden i Göteborg

Vilar upp på rallylydnadstävlingen i Uppsala.

Ännu ett sånt tillfälle.. Hon är inte trött, hon vill bara inte.

Och igen.. Hon slänger sig på sidan (ni vet som skådespelande småbarn) och när jag kommer fram för att försöka puffa upp henne så lägger hon sig istället på rygg. Man säger att hunden visar magen för ledaren men jag känner inte att det är jag som bestämmer så värst mycket i de situationerna.. ;)

Här myste vi i torsdags morse. Eller ska man säga, hon myste, jag försökte inte störa.

Kolla in framtassarna. Rätt upp i luften.

Hushållssysslor

I det här hushållet hjälps vi alla åt med det vi kan. Nässla rengör återvinningsmaterialet innan vi lägger det i kärlen och så bär hon dit soporna. Skönt med lite avlastning ;)

Föresten, Nässla is back in business. Känner att det kan bli lite tufft en vecka framöver men så får det bli. Redan igår var hon så överlycklig så hon studsade ut ur hissen och lyckades få en granne som aldrig hälsat att både le och hälsa på henne. Det värmer i mattehjärtat att se att hon piggnar till :)

Klättrar på väggarna

Det är ju rätt uppenbart vad jag gör med all min lediga tid i normala fall.. nu klättrar jag på väggarna av tristess. Det här med att jag skulle få tid till att plugga, ja det funkar inte riktigt så. Har man inget att göra gör man inte heller tråkiga saker.

Reflektion

Jag tänker tillbaka till i torsdags och ormbettet. Vilken tur att jag, för en gångs skull, tog med mig mobilen när vi bara var ute på vanlig promenad. Brukar aldrig göra det annars, vill inte bli störd när vi ska strosa i lugn och ro men av någon anledning tyckte jag det verkade vettigt denna gång.

Det som hände var att vi var nästan färdiga med våran skogstur när vi stannade och hälsade på fåren i hagen. Det värmde så i mitt hjärta att se hur Nässla beter sig med dem, går fram hukande med öronen bakåt och huvudet åt sidan och låg svans. När de kommer fram låter hon dem nosa på henne för att sedan försiktigt pussa dem på mulorna. Sen vet jag inte vad som hände men hon satte ner nosen i gräset och backade sedan undan när jag hörde och såg att det rasslade i gräset och förstod att det var en orm. Jag ville först titta på den men insåg att då skulle jag få Nässla med i nyfikenheten så jag lät bli. Samtidigt så hade hon inte hoppat till eller skrikit så jag tänkte att vilken tur, hon var rädd för den av sig själv och backade innan något hände.. Jag försökte undersöka hennes nos för att se om det fanns några bitmärken men nää, ingenting och vi fortsatte att gå.

Bara 50 meter bort stannar Nässla och jag ser att hon mår dåligt på hela kroppsspråket. Sen lägger hon sig ner och hulkar och verkar jättejättetrött när jag bestämmer mig för att ringa Jens, hans hund blev ju biten för något år sen och jag tänker att han vet de första symptomen. Och jo, trötthet och svullnad och precis när jag pratade med honom såg jag att hennes kind började bli lite svullen, kanske 1cm bula. Ringde sambon (som var på jobb utan bil) att han skulle komma och möta upp mig på närmaste ställe från skogen som ändå var drygt en kilometer till. Jag vet att hunden helst ska vara stilla efter ett bett så jag bar henne en bit, så långt jag orkade. Sen stannade jag och skulle ringa vet för att se vart vi kunde ta  vägen när vi väl var i bilen. Hade så klart inget nummer inlagt (tydligen kvar i den gamla mobilen) men tack gode gud för reklamjinglar och jag ringde 118 800. Blev kopplad till vet i stan som sa att om jag vet att det är ormbett är det bäst att jag ringer till Strömsholm för vi måste ändå dit isåfall. Så jag ringde, samtidigt som jag ledde Nässla försiktigt den sista biten fram till bilen, husse var redan på plats och körde oss sen som en biltjuv till Strömsholm. Jag fick kontakt med dem på vägen och kunde då skriva in oss under tiden så vi bara kunde komma in när vi var på plats. Nu såg det ut som om hon hade en golfboll under läppen.

Väl på plats inser vi att vi inte har några pengar med oss. Jag har knappast med mig plånboken på promenad i skogen och hussen hade blivit så stressad och bara slängt av sig väskan när han kom hem där den låg. De tar inte betalt via faktura där så jag fick lite smått panik där, men insåg snart att vi ändå skulle behöva lämna henne och betala när vi hämtade ut henne (ja, lite naivt att tro att hon skulle få följa med hem samma dag så här i efterhand men det var min stora förhoppning där och då). Vi var inne i undersökningsrummet ganska exakt en timma efter att jag ringt sambon och då var hennes huvud närmare dubbelt så stort som vanligt. De satte in dropp och vi fick lämna henne. På kvällen hade hon tydligen fortsatt att svullna och det var då de gav serumet.

På vägen hem inser vi att vi har typ ingen bensin kvar i bilen eftersom det lyste rött redan innan vi åkte iväg. Inga pengar heller, vi höll tummarna för att vi skulle komma hem åtminstone. Det gjorde vi och jag bestämde mig för en sak i den stunden - alltid ha en tankad och hel bil tillgänglig. Sen nu har jag kommit fram till att jag ska verkligen ta tag i det här med att träna Nässla att sitta på min rygg. Jag måste kunna bära henne bättre i framtiden (även om man blev betydligt starkare än vanligt när det var nödsituation).

Har ni märkt att löven har börjat falla? Jag tycker iaf att det ska bli skönt med lite höst nu. Temperatur man orkar vara ute i, kallt om nätterna så man kan sova och ingen stress över att man inte är ute och njuter av varenda soltimma. Bilden är från förra året den dagen när Nässla fick vara fri första gången efter kasteringen. Jag hoppas hon får vara lika glad den 15 september.

Freestyle i vinter?

Jag funderar på om jag ska återuppta freestyleträningen i vinter och faktiskt satsa på att komma ut och tävla. Leta musik och komponera ihop något på allvar, det kanske vore något? Givetvis ska vi fortsätta med rallyn och starta i fortsättning till våren och ännu mer givetvis ska vi ju träna vidare på jakten, men jag kan ju inte kasta duvor varje dag ;)

Men självklart, nu har vi bara två veckors vila och hoppas att allt går bra med Nässla. Hon är för tillfället rätt ynklig, gnäller mycket och är allmänt missnöjd mellan varven. Kan tänka mig att hon har jordens baksmälla :( Men hon äter, kissar och har en temperatur som hon ska, så jag hoppas på snar förbättring. Tänker dock inte riskera något och ställer såklart in alla hundaktiviteter två veckor framöver. Aja, får se det positivt och se det som en chans för matten att komma in ordentligt i studentlitteraturen (oh yeah, det där var ungefär lika bra förslag som när mamma sa att man kunde ju alltid städa sitt rum när man var uttråkad 12åring..).

På rätt plats

Nu är hon där hon ska. Skönt!

Återigen, tack alla som stöttat med sms, chatten och kommentarer här och på fejjan. Det värmer gott i hjärtat <3

Om 30 minuter

.. då får jag ringa Strömsholm. Jag är så nervös så det knyter sig i magen bara på tanken. Om jag inte får hämta henne idag måste hon stanna tills måndag. Usch!

Uppdatering

De ringde nyss från Strömsholm och meddelade att Nässla inte får komma hem idag :´( Hon hade under kvällen fått antiserum då hon fortsatte att svullna upp (stackarn, nosen/huvudet var redan dubbelt så stort när vi lämnade henne). Iom detta vill de inte skriva ut henne idag plus det faktum att hon inte var så sugen på att äta, men det verkade finnas förhoppningar om att jag kunde hämta hem henne i morgon. Jag hoppas verkligen det!! Sen ska hon ha 14 dagars koppelpromenad och återbesök för att kolla att organen och hjärta är som det ska. Fast just nu vill jag bara ha henne här, skit samma om hon ska gå i koppel, bara hon får sova i min säng.

Tack för allt stöd, det betyder mycket.

Vidrig väntan

Just nu är Nässla inlagd på Strömsholm efter att hon blev huggormsbiten idag när vi var ute och gick. Känns hemskt att inte ha henne hos sig när hon mår så dåligt men å andra sidan är det de som vet vad som ska göras. Håll tummarna på att allt går bra och att jag får hämta hem henne redan i morgon.