fredag 12 augusti 2022

Norgeresa nummer 2

Så i vintras bestämde jag mig för att vandra längs med rallarvegen. Vi tänkte ut en plan, jag och en kompis vandrar, Tomas och hans bror cyklar och vi möts i Flåm där vi har en bil parkerad och reser tillbaka tillsammans. Det blev ju så klart lite ändrade planer så det blev bara jag och kompisen som åkte, men med tanke att vi tar tåget tillbaka istället. Sen var det här ju med att hitta en kompis som kan och vill, men jag hade en barndomskompis som jag frågade om hon ville med och det ville hon. Hon har aldrig gjort något liknande, knappt ens sovit i tält. Hon går mycket och jag vet att hon är tålig, jag har aldrig hört henne gnälla och för mig är det avgörande. Jag kan ta allt ansvar för det praktiska, men inte bära en till mentalt som inte orkar pga hungrig, kall osv. 
Vi ska iallafall inte svälta ute på fjället
Vi hade bokat hotell när vi kom fram för att kunna landa samt en natt tre dagar senare. Det inser jag ju i efterhand är rätt dumt, man bör ju ha ett boende under en längre tid och därifrån planera tur baserat på väder, men jag förutsatte att det skulle vara hyfsat väder då det var samma tid på året jag och Tomas cyklade 2019, i strålande sol och värme typ. Jag hade så fel..  
Städskrubben på hotellet hade ovanlig skyltning

Testar spåret lite under kvällspromenaden

Laddar!



Nu kör vi! Planen blev att ta tåget till Myrdal och gå tillbaka, så 
slipper vi sitta och vänta på ett tåg när vi är framme. Vädret skulle också vara liite bättre åt det hållet.

Sirap gillade inte att åka tåg.. 

Direkt utanför tåget blir livet bättre för oss alla


Det regnar

Och regnar och regnar.. 
Vi gick ungefär två mil första dagen och efter några timmar var vi dyngsura. Jag har ju rätt dyra kläder och jackan impregneras varje år, men trots det var jag blöt hela vägen in. Det visade sig också att sovsäcken i min väska blivit lite blöt, och i Lottas ganska mycket! Vi slog upp tältet, lagade mat inifrån och åt innan vi typ somnade, kalla och blöta. 

Dagen efter var väl inte tanken på att sova en natt till utomhus särskilt lockande, med tanke på att inget var torrt, så vi bestämde oss för att gå till Finse och ta tåget tillbaka därifrån. Vi hade dock ingen mottagning på mobilerna så vi kunde inte kolla om det gick tåg eller om hotellet kunde tänka sig att byta natt för vår vistelse (men Geilo låg inte långt bort och då skulle vi nog garanterat hitta ett annat boende där, men det är ju synd att behöva vaska en ganska dyr natt). Över två mil var det till tågstationen så det var bara att packa ihop, hitta de bästa tänkbara kläderna och gå. Jag har alltid en reservponcho i väskan, så jag bestämde mig för att ge den till Lotta, och själv gå i min ulltröja, den står emot väta lite hyfsat ändå. Sen var det bara att ta ett steg i taget för att avverka våra kilometrar.  
Nu var det fem grader, väldigt blåsigt och vått i luften (regnade inte, men byxorna blev dyngsura från det håll vinden kom). På det redan lite blött under och på väskan som ligger mot ryggen. 
Den här miljön är vad vi skulle tältat i om vi tagit en natt till. Nej tack. 
Det var jättemycket snö, säkert totalt 1 km på vägarna, till skillnad mot 2019 då det inte var någon snö alls. Till slut kom vi till en skylt som visade 10 km från Finse, då började det uppstå lite hopp. När det gått 5 km flög vi fram den sista biten!

När vi fick syn på stationen provade jag mobilen igen och nu hade vi mottagning! Mailade hotellet och kollade tågtabellen, det skulle gå ett tåg ca 50 minuter senare, nästa först sen kväll! Vi "rusade" mot stationen och den lättnaden när dessutom hotellet svarar att vi absolut kan byta natt! Vilken glädje!
På stationen, summerar alla steg
En kvarts tågresa senare så var vi vid hotellet. Vi skrattade gott åt oss själva som knappt kunde resa på oss, men vi var ändå så nöjda med allt! Över 4 mil på ett dygn, spöregn, nästan 20 kg packning, blåst och kyla men vi knatade på. Lotta fick nog en mental kick över sin egen förmåga och jag hoppas hon bär med sig den vidare i livet. Man kan så mycket mer än man tror. Själv är jag glad att hon var med, för hade jag gått själv hade jag tvingat mig att gå vidare enligt plan, jag känner mig själv. Det var nyttigt även för mig mentalt att bryta, utan att känna att det gjorde något. 
Sirap bad inte ens om middag på kvällen

Allt jag behövde. Nyduschad, lite bubbel, mat och chips. Senare tillkom en
kopp te och täcke, då vi blev frusna igen.  

Vi sov gott den natten och nästa dag sken solen och vi åkte in till Oslo och kollade in den staden. Blev en promenad runt hela centrum med start vid Akers brygge. Häftigast var operahuset, där även Sirap kunde bada. Man kan säga att det var lite kontrast på vädret med 25 grader nu, mot de 5 vi hade morgonen innan.. Snygga var vi inte heller i våra tajts och badtofflor, men vad gör det om hundra år? Vi hade upplevt ett mentalt krig ;-) 

Jag tycker ändå min kompis gjorde det så bra. Helt oförberedd på hur tufft det egentligen skulle vara, men utan att gnälla (mer än mig) så tog hon bara det ena benet framför det andra, och jag vet hur många andra mer rutinerade som hade varit hemska att ha med sig där. Men hon var tuff!
Upp på taket i solen

Lunchstopp. Lotta gav deras mjukglass högsta betyg. Jag passade
även på att ta mig en skolebolla! Mums!

Äntligen hemma!
Nu känner jag mig klar med rallarvegen och nästa vandring ska jag bo längre på en plats och välja utifrån bästa förutsättningar. Ibland har man tur och njuter av vandringen, ibland njuter man av att komma hem ;) Fast trots att det var tufft var det vackert och vi skrattade  mycket. Och var stolta över våra prestationer. 

Inga kommentarer: