Kursdagar hos Petronella under en ek

När Tess kompis Jenny från Östersund ändå skulle komma ner och gå kurs i södra Sverige passade vi på att boka in sig oss Petronella på Under en ek på privat kurs på två halvdagar. Ryktet var att Petronella hade otroliga träningsmarker där nere hos sig i Småland och ja, det var det verkligen, och tillsammans med hur duktig hon var att drilla oss och turen att vi var helt själva gjorde dagarna helt fantastiska! Vi kom ner på torsdag efter lunch och började med lite intro och vad vi ville ha med oss därifrån. Jenny, som hade med sig sin vorsteh Eskil, ville finslipa lite detaljer inför deras fältprov (tror jag det heter), Tess och Prim ville träna på att hantera hans konkurrens och jag och Sirap hade inget direkt med oss inför, mer än att jag ville ha något att jobba med när det kommer till hennes vilja att kolla av alla funkisar/miljön när vi kommer och ska ställa upp. Vi valde att jobba med en hund i taget (förutom när någon annan hund skulle störa Prim) och hade två pass var under varje dag. 

Det börjar bra med att jag hittar två enorma
fyrklöver när vi kommer fram och rastar av oss.

Först ut var Eskil som skulle jobba med ett moment som går ut på att hunden har hämtat en apport i vatten, på vägen in går ett skott och kast (från land) som landar precis bredvid hunden. Vi började på land, han apporterade vilt och vi kastade dummys som störning. Sedan utvecklade vi det till att det till sist blev på vatten och med vilt som störning. I vattnet stod Petronella där störningen landade för att lätt kunna ta den om han försökte byta. 

Eskil jobbar med störningsmarkeringar

Ut näst var Sirap. Alla ställde upp sig lite olika ute på fältet och hon började då med att kolla in dem, som väntat. De tips jag fick var att belöna (skvallerträna) att hon såg funkisarna, så att vi gör det lite tillsammans, att jag pekar ut dem med där är en, ja där är en, braa.. När hon hamnar för långt fram ska jag inte stanna upp, för hon hamnar lite i ett osäkert läge när hon hamnar där och när jag bara stannar blir hon osäker. Istället ska jag bara rikta mig åt ett annat håll, men allra helst belöna och berömma innan hon hamnar där. Vidare ska jag alltid välja vilken funkis som kastar åt henne, så hon inte kan veta vem som gör vad. 

När Prim skulle få jobba med lite konkurrens började vi med att jag och Jenny var hundar som han fick konkurrera med. Vi stod alla på linje och fick hämta markeringar, ibland han, ibland vi. Ibland ökades intensiteten med att andra fick leka och hetsa framför honom. Petronella tog även ut Atlas (Tess andra hund) och bara hade honom där, gjorde inkallningar mellan oss osv, eftersom Prim inte har lika stor konkurrens mot honom som en annan hund. 

Hunden Jenny och fröken Petronella kampar

Eskils andra pass var att han skulle ställa upp och sätta sig 1 minut, skott och markering kommer 4 gånger, sedan vänta 1 minut och sedan apportera viltet. En övning som känns värd att prova för egen del.. Han klarade det galant och det visade sig sen att det bara skulle vara 3 vilt, men alltid bra att överträna. 

Eskil hämtar in sina markeringar

Siraps nästa pass blev som en start på ett prov, då vi även skulle testa lite skott, som vi inte gjort seriöst på ett år. Fortfarande fokus på funktionärerna och hur vi hanterade det. Det blev ett litet fotgående, kolla in funkisar och sedan valde jag vilken som skulle få kasta först (den hon var minst intresserad av). Skott och kast, för att sedan (evenutellt) byta person som fick kasta. Det var svårt att hinna med och belöna när/innan hon såg funkisarna, men vi fick till det ganska bra. Hon låste sig lite på Jenny, men när jag snurrade runt ett varv följde hon med och hon kunde få ett skott och kast av Tess. Hon var stadig, men lite orutinerad med skottet och tappade markeringen lite (visste inte riktigt om hon skulle spana in skytt eller kastare). Nästa skott blev för Jenny och då tappade hon det rejält vid kastet och missade det. Efter det fick hon två markeringar utan skott och så avslutade vi med ett skott utan kast. Det blev en bra erfarenhet och hon jobbade lugnt och fint. 

Efter vårt pass hängde Sirap med som funkishund för Prim.
Även det gjorde hon finfint.

Efter Prims pass fick vi tillgång till stugan vi hyrde av henne. De arrenderar ut mark till några sommarstugor, men inga andra var där så vi hade hela stället för oss själva. Sån lyx att bara kunna gå omkring där och ha hundarna lösa, gå ner och bada och simma utan oro för vem som kan tänkas komma. Livet på en pinne och bästa tänkbara starten på semestern!

Utsikten från stugan, inte fy skam med egen strand.

På väg till ett morgondopp

Klockan 9 kom fröken till vår stuga för att köra igång dagens pass. Först ut Eskil som fortsatte med gårdagens inte byta träning. Jag och Sirap skulle jobba med hennes sök, då hon har en tendens att fastna i samma spår. Petronella la ut ett ganska litet sök i mönster av en gran, där endast stammen var där hon hade gått. Sirap började längst ut och jobbade sig in, ganska bra också. Hon la ut ett nytt åt andra hållet och då när hon blev lite trött började tendensen att fastna i samma område komma. De tips vi fick var att sluta att valla och istället använda valla som en störning att ta till när hon börjar kunna detta. Och i nästa steg låta en annan hund "valla". Sedan ska lägga som granen (eftersom den faktiskt motsvarar hur ett sök bör se ut med tanke på hur du når med ett hagelgevär) och skicka henne rakt ut om och om igen tills jag märker att hon börjar bli klar, då riktar jag henne i en annan riktning och då ganska kraftigt åt sidan. 

Vi fick även en bonus (eller påbackning från fröken) vad gäller inkallningen, den lyssnar hon inte alls på när hon jobbar och den måste jag bygga upp betydligt mer. Så fort hon en riktar kroppen mot mig under arbete blir det superduperbelöning. 

Prim fick göra ett "prov" med vattenmarkeringar, landmarkering, sök och avsluta med passivitet med oss människor som hundar (för det är när han är mentalt trött han blir värre). 

Vattenmarkering för Prim

Nästa moment för Eskil var att lämnas ensam med skott. Han ska i momentet lämnas lös vid domaren, föraren går iväg så hon blir dold hos en skytt. Det ska gå någon minut, ett skott skjuts, några minuter till sen ska föraren gå tillbaka till hunden. Han fick prova först i koppel och bli belönad av domaren, sedan lös. Båda gick galant. 

Syns inte så bra, men där sitter Eskil med domaren och väntar på matte.

Siraps nästa pass blev ett litet prov nere vid vår strand. Vi började med två vattenmarkeringar (och då var det inte ens en vecka sedan hennes första och enda markeringar hon fått på vatten) och fortfarande samma taktik som tidigare, kolla in och belöna funkisarna. Hon följde jättebra, en gång vände jag mig om och hon följde med trots att de stod redo att kasta åt henne. Skott och markering, den första gick hon lite väl fort iväg på. Den andra blir det ett blindskott på och hon får vänta på att det ska laddas om men hon sitter blick stilla och fokuserar på dem båda. Knallar på kastet, så det behöver vi ju ta med oss. Släpper dummyn i vattnet och skakar sig men kommer sen upp och lämnar i hand. 

Efter det vänder vi upp mot sidan av vattnet där det ligger ett sök, som även går ut på ängen. Hon hämtar in allt fint, eventuellt att hon bytte, men inget som vi är hundra på. Hon byter terräng och tar mina riktningar. Vi avslutar sedan med en landmarkering som jag fipplar bort, genom att först inte vara beredd på att den skulle komma så fort och sedan blev jag tveksam i skicket och trodde hon skulle knalla. Det gick bra, men man känner sig ju så fumlig! 

När vi var klara (och enligt fröken hade fått ett förstapris om det inte vore för knallningen på vatten) följde Sirap med och var störning åt Prim. Även Eskil var med. Vi gjorde lätta saker, som att fröken satt framför linjen och höll i en godis och en hund i taget fick komma fram och smaka. Sedan fick Sirap en markering men den blev lite för svår så hon inte hittade den och sen inte ville komma in. Ja, det var det där med inkallningen. Men förutom det så skötte hon sig jättebra på linjen. Lugn och stadig (även om jag hade livlina på). Vi avslutade det hela med ett gruppfoto.

Sirap, Atlas, Prim och Eskil

Behind the scenes..

"Nej, jag tänker inte alls åka hem!"

Det jag tar med mig utöver det jag skrivit ovan är att träna vid vatten. Kasta en sten i, vänd om och lek (utan att själva vändningen är "stel" utan bara lekfullt hela vägen från kastet). Hon behöver bara markera plumset. Sedan att om hunden vill göra något, försök få med det i beteendet du vill ha. Som Siraps vilja att spana in funkisarna, då ska jag ha med det i vårt beteende istället för att jobba bort det. Smart, men svårt att komma på själv.

Förutom att allt omkring var fantastiskt så måste jag även säga att jag är grymt positivt överraskad över Petronella. Jag har faktiskt aldrig gått en apporteringskurs där jag har känt mig så lugn och trygg hela tiden, där instruktören frågar "brukar det där vara ett problem?" istället för att poängtera att det där måste lösas. Inget har känts fel eller stressigt. Kan bara rekommendera andra att åka dit och vi måste bara dit igen, bättre träningsboost går knappt att få.