Igår var det äntligen dags för träff med mina gamla goa vänner och Siraps nya sådana. Först hade vi en tvåtimmars bilfärd att ta oss dit, vilket är rekord för Sirap men det gick utan några protester. Det var faktiskt jag som blev åksjuk själv (fast jag körde!!) på slingerbulten, vägen mellan Nynäshamn och Södertälje. Deprimerande. I vilket fall, när vi kom fram kom Whiska och Fina ut och morsade på henne i bilen och det var som sig bör med flattar inget problem från något håll. Vi gick in och fikade, Sirap lyckades stjäla något från bordet och hängde en stund. Sen åkte vi iväg och tog en liten kort svängom på de fina träningsmarkerna ute på Muskö. Sirap var inte alls så intensiv med de andra hundarna som jag väntat mig. Var så inställd på att så Nässla var skulle vara det normala och hon var så fixerad vid de andra hundarna att jag har tänkt att det var en ensamhundsgrej. Kanske det bara var en Nässlagrej alltså. Sirap hängde på dem och gjorde som dem (mycket!) men var ändå liksom mest vid sidan om dem.
 |
| Jaha äter du sånt här, det gör jag med |
 |
| Första gången över en bro. Läskigt men helt klart övervinner hon det fort. |
 |
| Ser och lär. |
När vi kom tillbaka till bilen fick hon även prova hämta en kråka. Mycket intressant men till slut så hämtade hon glatt och kom in med den.
När vi kom tillbaka blev det lite fika, prat och middag. Sirap ömsom sov och ömsom försökte busa med tjejerna. Kul att se hur duktiga de är med sitt språk sinsemellan och hon förstod direkt vem som var tolerant och vem som behövde mer fjäsk. Och dessutom listade hon fort ut where the magic happend (hos Kerstin!). Hon var självständig och avslappnad.
 |
| Fick låna bädd ut till köket, men hon gick ofta in i vardagsrummet och sov där istället. |
Hemresan gick lika bra för henne och lite sämre för mig. Förstår inte hur jag kan bli åksjuk när jag själv kör. Nu känner jag mig så pepp på att träna vidare och komma igång med apporteringen på riktigt när hon blir större!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar