Ut på tur - aldrig sur!

Ja så det blev en Norgeresa trots allt! Själv rattade jag skodan 13 timmar västerut till den vackra, underbara Norska västkusten. Sambon går i skolan så det var jag och Nässla. Lite tufft att ta resan i ett sträck, men ändå lättare än man kan tro. Det blir ju bara vackrare och vackrare ju längre man kommer.

Stopp på Haukelifjell. Nässla är lite besviken över snöbristen.

Sista stoppet på resan för att ringa och meddela mormor att hon kunde värma soppan då det bara var en timma kvar! Passade på att ta en bild på Langfossen till vattenfallssamlande Susann. 

Mormor bor i Haugesund, en liten hamnstad mellan Stavanger och Bergen. Bergen är Europas regnigaste stad så Haugesund är ju inte direkt torrt det heller. Men det håller en jämn temperatur på 15 grader året runt istället, praktiskt när man har hund. Det mindre praktiska är att man måste torka hunden HELA tiden, speciellt när man bor hos en kvinna som är minst sagt pedantisk när det kommer till smuts. Hon går liksom runt med ett lock på sitt vattenglas för att slippa få in damm.. Jamen här kommer jag med ett förklätt träsktroll som heter Nässla liksom.. Men det gick bra ändå, jag städade och donade och tror nog vi får komma igen. 

Mormor är 81 år, änka sedan 16 år, men lever gott själv. Hon tillhör generationen som blev lite blåsta när det kommer till jämställdhet och arbetsliv, men har tack vare sina barn fått det ordnat ändå. Hon säger att hon fått stor frihet som änka och tycker det är skönt att bara se till sig själv. Eller något av de 11 barnbarnen. Eller 3 barnbarnsbarnen för den delen. Dagen efter jag skulle åka hem skulle hon till frälsis och öva lite i kören, de brukar nämligen gå och sjunga för gamlingarna på hemmet berättade hon. När jag skrattade över det faktum att någon som är 81 sjunger för gamlingarna bad hon om ursäkt och sa att hon borde sagt "de äldre". Så rar! Om jag får vara lika pigg och frisk som henne i den åldern kan jag skratta mig lycklig! 

Färska och goda räkor med gott sällskap i solen (men som sagt 15 grader 😉)

Nässla skulle ju vila lite de första dagarna så de tänkta turerna blev det inte så mycket av. Vi åkte mest runt till släkten (läs kyrkogården), åt gott, vilade, fikade, stickade och fikade lite till. Men när solen sken på söndagen fick Nässla vara hemma och jag tog en liten tur på 6km från mormor runt en vandringsled. I Norge är butikerna stängda på söndagarna och man lever verkligen efter mottot Ut på tur aldrig sur då. Det var hur många som helst ute och gick, barn packade med väskor och familjer som fikade lite överallt längs vägen, de vet hur man njuter av en ledig söndag de! Leden låg längs med ett friluftsområde så alla gick inte turen, men jag mötte nog närmare 20 personer ändå på den lilla avstickande turen, barn som vuxna. 

Älskar att de inte bara satt upp turskylt, utan även vanliga vägvisare, mitt i skogen.

Sen rätt som det är har man den här utsikten från skogen!

På väg nedåt passerade jag lite sjöar

Ut.no via mobilen, helt fantastiskt lätt att leta stigar att gå. Distans från min nuvarande plats till respektive stig, distans på själva turen, svårighetsgrad samt beskrivning hur man tar sig dit när man klickar på turen.

När vi hade vilat en vecka från tyngre träning återgick jag med Nässla till den nivån vi låg på innan hon blev halt sist. Jag letade reda på några mindre turer, som förvisso tog längre tid än vad vi "får" gå, men distanserna var jättekorta så jag tänkte att det borde gå bra, hon går ju i koppel och vi vilar på toppen. Med sträckan på asfalt till och från själva skogsleden hamnade vi på ca 2 km, själva leden var tur och retur ungefär 1km. Gröna leder anpassade för barn och pensionärer som det stod. Det blev nog ganska bra träning för henne, hon kunde inte flyga fram utan traskade upp och fick lyfta bra på benen (vi skippade styrkepassen de dagarna). 

Stigen på den ena leden vi gick, hon fokuserar som vanligt mest på att beta lite.. 

På toppen fanns det visst tid för bad.. 

Ganska bra utsikt även om det var mulet

Utsikt åt andra hållet

Någon dag senare tog vi en annan tur på samma distans. Där var terrängen lite tuffare (men fortfarande grön för barn och pensionärer)

Vid sidan om en fors, så underbart.

Nässla i sin vandringsklädsel. Så lycklig hon var och den största risken skedde nog
när hon fick glädjefnatt mitt i turen.

500 meter senare hade vi full utsikt över Bleikmyr, det område jag växte upp i när jag var i Norge som barn. Många minnen i alla vrår. 

Havet i bakgrunden

För exakt ett år sedan var vi ju i Sälen och njöt av fina vandringsleder. Men jag måste säga att det är viss skillnad på att vandra i Sverige och i Norge på gröna leder 😝

En tur i slutet på augusti 2016 och en samma tid 2017. Samma svårighetsgrad, olika länder. 

Jag har insett vad jag behöver i mitt liv. Det är skogen. När vi var på Öland var det fint vid kusten, men det är just skogen som ger mig sinnesro och mental lycka. Vatten är så klart trevligt, men träden behövs. Fjällen är fina, men känslan bland växterna ger något extra för mig. Lyckligtvis får jag med mig skogen i Norge, det finns det gott om där! 

I normala fall brukar jag shoppa lite i Norge, men det blev inte så värst mycket av det. Kikade inom en snabbis men har ingen lust att spendera mina pengar just nu. De brukar vara väldigt bra på rea och jag hittade även mina löparskor på coop (ja, du kan köpa Bergans, Haglöfs och en hel del fina vandringskläder där) för 599 spänn mot sina ordinarie 1699:- men självklart var jag för sent ute och min storlek fanns inte 😭 Fick nöja mig med chips och godis till hemresan istället. Och hallonsylt, jag bunkrar alltid hallonsylt i Norge. Det vi däremot gjorde var att gå på Arquebus krigsmuseum. Ett litet museum som tog fjuttiga 75kr i inträde som jag trodde skulle vara så där upphetsande. Jag har varit på museum på många ställen men det här var ett av de bättre relaterat till andra världskriget. Eller ja, det bästa om andra världskriget skulle jag säga som jag varit på. Nu förstår jag att typ ingen bara har vägarna förbi Haugesund, men OM så är fallet så kan jag verkligen rekommendera det! Den största behållningen var alla de privata saker som fanns där de berättade om hur Haugesundborna hade det när kriget var. Hur de levde, vilka recept de skapade när de inte fick mjöl, bilder när de köar och ska få köpa sin ranson av damsockor och massor av annat. Att dessutom få gå med någon som upplevde det själv som kunde berätta om hur det var på kvällen när de åt mat och de var tvungna att mörklägga allt gjorde besöket ännu bättre (det var min mormor som var med, ingen guide). Det fanns allt där, uppbyggda scener, flaskpost hem till familjen, minor, båtar osv. 

Efter en vecka blev det dags att åka hem igen och jag bestämde mig för en liten detour in mot Odda (där Trolltungaturen startar). Passerade typ hundra vattenfall men kunde inte fota alla då de låg längs vägen. Men vi tog en liten promenad upp längs en skogsstig och hittade den här. 

Fall i skogen

och den här på andra sidan

Hem var betydligt tuffare än dit, miljön blir tråkigare, vägarna rakare och man har inte så mycket mer än vardag att se fram emot (okej, jag saknade faktiskt hussen lite). Men till slut var jag hemma helskinnad och nu har vi vilat något dygn och Nässla mår bra, jag mår bra och nu ska vi bara fortsätta komma i form.