I söndags var det dags för domaruppdrag på Västerås Kennelklubb, nära och inte så många tävlande och dessutom skapligt väder, så det blev en bra dag! Förra året innehöll en hel del tokerier i Västerås när jag dömde där men i år var alla tävlande trevliga och okomplicerade.
Jag började med en fortsättningsbana, med ett lite klurigt parti vid skylt 3-7, gå runt framför frestelsen och sedan ett sitt efter hopphindret. Just de kombinationerna verkade inte så svåra för deltagarna, utan det var nog mest att få med sig hundarna i starten och sen ta sig igenom frestelsen som många föll för under dagen! Den bestod av en tom matskål och en liten rosa gris, både grejerna verkade locka lika mycket.
Det var 22 som kom till start, varav 14 fick kvalificerande resultat (63%). Ovanligt få för klassen, men jag tror det snarare beror på att det lyckades bli fel övning här och där och inte att ingen skulle vara redo för klassen. Vann gjorde en sheltie på 99 poäng, tvåa blev en collie på 95 och trea blev en löpande basenji (som alltså kom direkt från den andra banan, de måste ju starta sist vilket kan göra det lite stressigt i dubbelklasser) med 94 poäng. Den som tror att basenji inte KAN samarbeta får alltså revidera de tankarna, den hunden kom på tredjeplats även på andra banan som Maria Skoog dömde.
Till eftermiddagen var det inte många skyltar som ändrades, däremot sidan de skulle starta på. Så svårigheterna var desamma plus ett backande som sista skylt (när många tappat koncentrationen). Det var det många som hade svårt för, dels för att man kanske inte hade samma krut längre men också för att en del hade lite strul med tysksvängen där innan, när de kom av sig lite var det svårt att hinna samla ihop till ett backande. Även i den här klassen fanns det en del hundar som föll för frestelsen att kolla in vad som fanns i skålen.
Här var det bara 16 som kom till start, varav hälften fick kvalificerande resultat, ganska normalt med andra ord. Vann gjorde en norrman med sin staffe på 99 poäng, han kom även tvåa med sin andra staffe tillsammans med en blandis på 96 poäng.
Det är alltid intressant att döma parallellt med andra domare i samma klass så man kan kolla av hur poängen blir. Dömer man helt ojämt eller för snällt/hårt? På just den här tävlingen hade jag några fler kvalificerade på FKL mot Maria, men tvärtom på AKL. Så förhoppningsvis dömer ingen av oss extra hårt eller extra snällt, utan visar på variationer på vad ekipagen kan på respektive bana. Sen får man alltid räkna med att det diffar, vi ser olika saker och domarprotokollen från SM är ett bra exempel på det där det kan skilja rejält mellan domare på samma ekipage under en och samma bana.
Nu blir det vila någon vecka så ska jag döma AKL och MKL i Norrköping den 24 september. De ska få rejäla banor att bita i 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar