Från och med idag kan ni kalla mig för en sån där brukskäring. För vi har nämligen börjat med det nu, den som har provat flest grenar när den dör vinner ju.
I morse provade vi på ett nästan riktigt bruksspår. 300 meter, två vinklar och tre föremål och ca 40 min liggtid samt annan spårläggare. Vi hade dock lagt till ett slut med matbelöning, känns bäst så ;-) Zandra gick ett till Nässla i sin skog och jag gick ett till Lystra i vår skog (och Nässla var gaaaanska besviken över att hon inte fick gå det, för hon visste allt!). Jag provade att använda appen Dog-Track när jag la spåret och den var hundra gånger bättre än run-keeper bara i spårläggandet!
Dels såg jag i realtid hur jag gick och samtigt stod det hur många meter jag gått sedan min förra markering, jag flaggade varje föremål. Då kunde jag se om det var rakt och att jag hade rätt avstånd mellan pinnarna, perfekt! Har man dessutom en tendens till att virra bort sig tror jag den är riktigt bra då vägarna finns med också. Nästa gång jag använder den själv kommer jag att sätta den i en mobilväska jag har på Nässla, så får vi se hur det blir och hur tajt HON går i spåret. Men idag var det bara för att se hur långt spår jag skulle gå till Lystra och det dög den verkligen till.
Lystra kom över och fick gå sitt först, snabb som en vessla var hon och det kändes skönt att slippa springa i allt snår hållandes i en lina själv.. Sen hämtade vi Nässla och åkte till Zandras spår. Nässla tog det direkt utan några tveksamheter, hamnade lite vid sidan om där det gick en stig, men efter att jag hjälpt henne tillbaka så tuffade hon på och markerade (lyfte upp) samtliga pinnar. Nu hade Zandra gjort lite uppspark kring pinnarna så det var lite till hjälp, nästa gång får hon prova utan. Ena vinkeln var lite strulig, men inget som hon ändå inte kunde lösa.
När spåren var klara (alldeles för korta låter båda hälsa!) gick vi en sväng och sen blev det lite träning. FS för Lova, budföring för brukstjejerna. Båda hade problem med att lämna den personen de satt vid, mest att de liksom inte trodde att de fick. Nässla hade svårast att komma till mig, det trodde jag inte vi skulle råka ut för, men det är ju bra att man kan få nya överraskningar i livet. Tror att lite mer lek och lattjo lajbans så kommer det lösa sig ganska snart. Då är det bara framförgåendet kvar då! (Och nej, vi kommer inte köra på att "Det behövs inte". Inte min melodi att skippa moment på tävlingar bara för att man kan, det är ju inlärningen som är kul!)
1 kommentar:
Bra där! Nu börjar det likna något - brukstant! Glöm inte termos och ostmacka bara. Det har alla brukstanter. Och gärna lite rökraspig röst också :-D.
Framförgåendet ska väl inte vara några problem. Jag och Selma grovkör framförgåendet. Ingen finess precis, men hon går ut och gör ungefär det hon ska! Tror aldrig att jag kommer att få henne att stanna helt rakt, men vad tusan. Skynda dig nu med appellen så att vi kan träffas på lägre. Måtte snön smälta så att vi kan spårträna lite för jag är sugen på att anmäla redan till i april. Man måste slänga ut en massa anmälningar då det är så svårt att komma med.
Skicka en kommentar