Nya lärdomar!

Får se om det går att få ner allt från gårdagens kurs då med Tobias Gustavsson, för jag har nog aldrig (sedan grundutbildningarna) skrivit så här mycket under en kursdag! 

Med på kursen var 6 hundar med förare - en groendal, en schäfer, en malle och så Täppas, Lystra och Nässla, plus tre åskådare. Det var vad jag bestämde som max för jag ville att vi skulle kunna få ut så mycket själva som möjligt på kursen. Vi fick börja med lite genomgång för att sedan lägga varsitt spår till varje hund för att han skulle kunna se hur vi låg till och vad som hände. Jag la ett spår i skogen med två vinklar eftersom det är just i vinklarna problemen uppstår. 

Alla var med och tittade på varandras spår, kul att få se de olika hundarna. Någon hund som inte förstod alls vad det handlade om, en annan som man inte ens såg för den kutade sig igenom hela skogen. Och Nässla då, hon var som vanligt, tappade bort sig i vinkeln (vilket är bra, det var ju själva syftet). 

Efter att alla gått sina spår samlades vi för att ha lite genomgång om hur vi skulle börja träna in hårda spår vilket han menar skulle hjälpa alla oss alla på vår nivå. Hade ett skapligt teoripass innan lunch och efter lunchen gick vi ut och tränade. Tyckte jag hade full koll på vad jag skulle göra men väl ute så kände jag mig så otroligt förvirrad i vad sjutton jag höll på med och vad jag skulle förvänta mig av min hund! Min parkamrat Zandra kände nog likadant, även om våra problem visade sig på olika sätt. Vi väntade in Tobias som "fixade till" och vips så kände jag att både ett och annat ljus gick upp för mig. Vi tränade vidare en stund innan vi gick in och hade ytterligare teori. Efter det gick vi ut och la spår åt varandra som skulle innehålla två saker: en förändring på underlaget och en utmaning som hundföraren aldrig skulle misstänka. Jag gick åt Tarja och schäfern (och de åt mig) och min utmaning råkade bli två, dels (utan mening) gick jag iväg på en stig och vände och kom tillbaka, sen gick en del av spåret på ett liggande träd (inte helt lätt att balansera fram på det). På det här spåret blev det lite längre liggtid och man fick välja om man ville ha spårläggaren med sig eller inte. 

För mig var det självklart att ha med mig spårläggaren, det var ju första gången Nässla skulle gå personspår på någon annan än mig. Började på gräs vilket inte blev helt lätt för Nässla och jag kanske tryckte på mer än jag skulle.. Hon kom in i skogen, gick fel, men när Tarja visade oss tillbaka så tuffade hon bara på. Vid ett ställe stannade hon, viftade på svansen och undersökte en stubbe mycket noga och då förstod jag att det var hennes utmaning :) Efter det fortsatte vi in i snåren och inte bara en gång tänkte jag att vi måste vara helt fel men jag kände efter i linan och så länge Nässla drog på tänkte jag att hon får bestämma. Döm om vår bådas lycka när Nässla hittar sin favoritkamptrasa (den jag gav henne på födelsedagen om ni minns) under ett träd där! Så häftigt att bara skita i att läsa hund och bara följa med! 

Okej, det här var vad vi gjorde rent praktiskt. Vad som hände i min hjärna däremot.. Mycket kunskap blev det och många aha-upplevelser fick jag. Jag trodde att det skulle vara någorlunda likt Hundcampus då Tobias har jobbat där men icke sa nicke! Snarare var det helt tvärt om på allt. Den största skillnaden är att man inte ska hålla på och vara hos hunden och berömma och prata med den i spåret (vilket man på hundcampus använder just spåren till) och det blev väldigt svårt för mig att släppa fram Nässla och inte vara med där framme och peta. Jag tyckte Tobias sa mycket klokt och här kommer lite av det: 

• Du ska inte behöva läsa din hund i spåret. Hunden ska kunna spåra själv och då ska du bara veta att den har spåret vilket du gör när hunden verkligen visar att den vill framåt när du håller emot. 
• Om hunden inte drar framåt har den inte motivation nog - öka motivationen för spåret. 
• Vad får hunden göra på väg till spåret? Hinner den ta upp andra spår? Stoppar du den när den tar upp rätt spår? Låt hunden gå med kort koppel (inte kunna nosa) till spårstarten. 
• Låt hunden få visa att den har spåret innan du går efter! Tryck inte hunden framåt själv, stannar den för att den verkar ha tappat - backa. Det finns bara ett ställe där du med sannolikhet vet att spåret går - där hunden spårade sist, om ni tappar återgå dit, även om det är 100 meter bak. 
• En hund med hög motivation får högre fart i spåret, dämpa inte farten. En hund som har hög fart har också mindre benägenhet för att bryta pga. störningar. 
• Det finns många saker som låter bra i teorin men som inte fyller någon funktion i praktiken. Håll det enkelt. 

Det sades en hel del bra andra saker, men just nu har jag inte mina anteckningar hos mig och det finns gränser för hur mycket jag kan minnas. 

Förutom de praktiska kunskaperna i hur jag nu ska lägga upp min spårträning enligt "Spårhunden och lukternas" steg så fick jag också lite personligt att tänka på. Tobias tyckte jag styrde upp henne för mycket innan spåret och att hon har för mycket koll på mig i spåret (inte bara att jag styr vart hon ska, om jag rör mig på ett visst sätt kan hon göra saker utifrån vad hon tror att jag vill att hon ska göra, exempelvis la hon sig och "markerade" när jag närmade handen mot fickan..). För alla som följt oss kan ni ju gissa hur konstigt det känns att släppa på tyglarna och låta henne dra framåt. Han tyckte tex. att hon gärna kunde få dra sig fram mot spåret och jag ska inte kräva någon lydnad innan där, själv har jag tänkt att hon som stressar upp i spåret måste ta det lugnt innan och får inte sväva ut. På ett sätt känns det så klart konstigt, på ett annat skönt att hon faktiskt inte behöver vara samlad för en gångs skull och jag ska helt klart ge det en chans. 

Nu kommer fokus ligga på hårda spår (även om jag kommer "fuska" och gå längre skogsspår också parallellt) vilket är så smidigt då det inte behövs varken liggtid eller avancerad teknik för att lägga det (jämför med viltspår, sheeesus). Eftersom det är svårt att ha belöningar liggandes på asfalt i sig kommer jag att köra med föremål, Tobias föreslog metallföremål, och med fickan full av gamla patroner får det bli dem. Ska lära in föremålen först och sen ska vi köra på det ute, Nässla tycker det är kul med den leken och det kommer vara fullvärdiga belöningar för henne. Ibland kommer jag kasta gotte över huvudet på henne när jag tycker hon jobbar perfekt (men jag får akta mig med tanke på hennes ögon i nacken). Ska prova leksak ibland, men tidigare har jag tyckt att hon inte varit jätteimponerad över leksaker i spårsammanhang men man får inte glömma att träning förändrar hunden heller. 

En helt klart lärorik dag och det är inte ofta man som deltagare känner sig som helt lost, vilket är kul eftersom det innebär att det finns massor att lära och nu kommer vi bara bli bättre på det här.