En? Eller två?

Som retrieverägare känner jag mig rätt unik i ett visst sammanhang - jag har bara en. Jag trivs bra med en, men tankarna går ju ändå en hel del. Ska vi fortsätta vara tre i familjen (jag, husse och Nässla om det inte är uppenbart) eller ska vi förbereda oss för en till hund? 

Det finns ett litet sug, men jag kan inte riktigt motivera mig varför jag skulle vilja ha en till hund - förutom på en punkt. En väldigt självisk och kanske dålig anledning är det som motiverar mig: När Nässla försvinner vill jag inte vara utan hund. Dels är det ju inte fel att vara sysselsatt den dagen av annat, men också att jag vet att det skulle ta så lång tid innan jag skulle kunna längta efter en ny hund. När Lajka fick avlivas var jag utan hund i flera år innan rätt läge kom för en ny hund, det är ju lätt att livet drar iväg med annat. Och jag vill verkligen inte ha välvilliga människor som erbjuder den ena och den andra hunden vid ett sånt tillfälle (även om jag förstår det är välvilligt skulle det för mig kännas som att de inte förstår min saknad, kanske låter helt dumt att resonera så här INNAN något har hänt, men jag vet hur jag reagerat på hur kompisar som blivit hundlösa och omgivningens önskemål om hundar personerna kan ta över blivit behandlade). 

Vad talar emot en till hund då? Finns ganska många argument: 

1. Husse. Efter en vildbase som Nässla är det svårt att övertyga honom om att en till hund inte alls skulle innebära dubbel galenskap. 
2. Hundvakt. När jag jobbar måste jag lämna bort Nässla och en till skulle bli mer jobb på familjemedlemmar som jag inte vill att de ska ha. 
3. Semestervakt. Nu reser inte vi jätteofta, men när man väl behöver lite hundvakt i några dagar känns det betydligt lättare att placera ut en hund istället för två. 
4. Utrymme. Ja jag vet, vi har ju 160 kvadrat att leva på, men soffan och sängen är lika trång ;-) Nejdå, men en hund tar mindre plats i vardagen - när man åker iväg och hälsar på släkt och vänner och det är lättare att acceptera en istället för två. Och detta leder väl in på att ta med sig två hundar på alla hundaktiviteter jag åker på - tävlingar, working-test och annat. Jag åker ju ofta ensam, hur skulle det funka då? 
5. Tid till båda. Jag vet att två hundar har glädje av varandra och man kan ta det mesta ihop med båda. Men jag skulle ju vara jättenojjig på ensamhetsträning för varje hund så de klarar sig själva, ensamma promenader och över huvud taget individuell träning. Jag är också rädd att jag skulle pensionera Nässla till förmån för en yngre begåvning (i jakten). 
6. Tänk om hunden skulle få problem? Med hälsan eller inte skulle klara av att vara ensam, bitcha mot andra hundar etc. Jag vet ju vad jag har idag och det är jag väldigt nöjd med, ett väldigt smidigt hundägande. 
7. Ekonomiskt. Dubbla hundar blir dubbla utgifter. 

Sen vet jag inte om jag skulle vilja ha en flat till (alltså två på en gång). Jag har ju så jag klarar mig själv träningsmässigt, Nässla behöver inte vila mer än jag (förutom nu när hon är sjuk då, men en till hund idag hade knappast inneburit att jag kunnat träna - den hade ju också varit sjuk!). Kanske en mindre hund skulle funka? Inte lika bökigt? Men - det kommer ju alltid någon kombination som lockar, borde man inte ha en flat till då? 

Ja ni ser, besvärligt värre. Vi får nog hålla oss till tre. Det är ju ändå ett magiskt nummer ;-)