Spridda skurar

Min ras, förutom flat, som jag bara måste ha är mastiff, den engelska varianten. Genom mina vänner på skånegården har jag helt fått mitt hjärta stulet av en härlig sådan, "lilla Selma". När jag under en period var hundlös fick Selma klämma sig in i min lilla Polo (bil - inte tröja) och vara med på kurser/utbildningar som jag gick. Å vilken hund! Kanske inte det mest alerta att jobba med, men som vän är hon alldeles, alldeles .. underbar!

I dag såg jag av en händelse (läs Nässla ville ut och akutskita klockan 5 på morgonen och jag kunde inte somna om och fick slösurfa allt jag kunde) på blocket en annons från en kennel jag har blivit rekommenderad när det kommer till rasen. Det kryllar ju inte av uppfödare till den rasen direkt så man blir ju nyfiken. SKKs databas är ju fantastisk (förutom det faktum att sidorna inte kan gå tillbaka, ibland vet man ju inte var fasiken man är längre) och jag tittade upp lite olika individer. Det är inte första gången, förra gången gav jag upp, likaså idag. Det finns ju två saker man kan titta på hos dessa hundar. Röntgenresultat och utställning. Sistnämnda bekommer mig inte, men när det knappt finns något röntgenresultat att titta på och när det väl finns är det så otroligt spridda skurar. En kull kan ha allt från A-E. Nästa generation likadant osv. Känns som att om det blir en sån hund får man helt enkelt ta vad man får, svårt att försöka ha alla syskon fria, har inte sett en enda kull där alla är jämnlika (å andra sidan har jag inte haft så tråkigt, vet du någon frisk linje - tipsa mig gärna!).

Nåja, det är inte aktuellt nu, i dagsläget har jag en prioriteringslista som ser ut som följer: jobb - hus - hund (okej, om huset drar ut på tiden kanske den prioriteringsordningen måste ändras). Men valpsugen är jag. Lite. Ibland,. när jag tappar bort mig. Sen ska vi inte glömma mr Nässelhusse som inte har glömt pain-in-the-ass-tiden när vår lilla nuvarande svarta var aningen jobbig, han har inte börjat få sug i valptarmen kan jag säga. Äsch, egentligen skulle jag bara kunna åka ut till vännerna och sno ljuva Selma, men hon är aningen svår att få ner i fickan (och in i bilen) utan att de skulle se något. Bjuder på lite ögongodis istället!

Det kanske inte syns men hon sitter i mitt knä.

Den här bilden älskar jag, för att den är så knäpp! Där ligger en cool mastiff och i bakgrunden ligger Kerstin under en presenning och blir väckt av sin hund. På en gräsmatta, bara så där :) Historien bakom bilden är att vi gick en brandvarnarutbildning och Egon (om jag inte missminner namnet på Kerstins dalmatiner) skulle lära sig väcka henne. Selma chillar.

Nässla tycker Selma är lika cool som jag anser henne vara. De tycks ha samma undersökningslust. Efter Selma tittat klart i tältet var Nässla tvungen att göra detsamma.

Försök till lek, inte det lättaste att flirta upp henne, men när hon väl kommer igång är det livligt :) I bakgrunden ser ni ljuva Ture, en borzoi som var mycket speciell han också. Han lekte föresten med vita tigrar när han var valp om jag inte missuppfattat något. Uppfödaren jobbade nämligen på parken zoo när tigerbäsarna kom och då fick de bo hos henne, samtidigt som hon hade valpar.

Om Selma kan vila kan tillomed yrvädret göra det.

Selma är verkligen idolen. Nära hela tiden.

Har ingen riktigt bra bild på de mjuka goa läpparna som man bara vill borra in näsan i och mysa.