Herren på täppan

I torsdags tränade vi på mitt ex marker för att kunna testa skott. Sirap reagerade lite så vi sköt bara en gång. Det var ganska obefintligt och hon blev inte rädd, men klängde lite efteråt, vilket är ett normalt sätt för henne att reagera och just nu verkar ju det mesta läskigt så det var nog inte min smartaste träningsidé att skjuta just nu. Vi har ju ändå skjutbanan inom hörhåll från tomten, men med tanke på att korpen i skogen är läskig så är det klart att ett skott i närheten är lite skum. Men jag har en plan, så är inte orolig för att hon ska bilda en rädsla och som sagt brukar hon bli rädd för allt första gången (hoppa in i bilen, duscha etc, saker som hon idag älskar). 

När vi hade tränat tog vi en promenad och hälsade på exet, vars pappa dog i dagarna pga att levern lade av. Nu var han 84 år, så ingen ungdom, men alltid tufft att förlora en förälder, dessutom bor de på samma gård så de är ju vana att ses dagligen. Jag var förbi och gav en blomma och tog en fika på altanen. Han har numera en tioåring och en fyraåring, och den sistnämnda kom på att hon kunde ge Sirap sina leksaker. Började med att kasta till henne ett litet gosedjur och inom kort såg det ut så här: 

Titta noga och du ser att det är MÅNGA lager..

Tycker det är så gulligt att Sirap är så trygg kring barn (eller ja, hon älskar dem och visar det genom att fälla dem och sedan ha pusskalas) och sen att se barnens utbyte med henne. Så här hade de det i säkert en halvtimma <3 p="">

Lite av allt

Den här veckan har vi verkligen hunnit träna mycket tillsammans. Tisdag rally på klubben när det var öppenträning, sök-kursen i onsdags och i torsdags tränade vi lite apportering. På det hade vi sen långledigt då vi har ledigt fredagen innan 6 juni om det infaller på en helg. Det känns som livet börjar komma tillbaka, och då syftar jag inte på pandemin, som vi inte märker av jättemycket här ute på vischan utan några äldre i närheten, utan på det aktiva hundlivet som jag har saknat så länge. 

Morgonstund har guld och allt det där. 

Sirap är ju en tonåring så det visslar om det och jag tror löpet är på gång. I torsdags satte en hanhund ner nosen i hennes kiss och smackade loss. Hon är dessutom helt galet spökig just nu. 

Tonåring/fyllehund

Från första riktiga klubbträningen i år, rena rama midsommar kändes det som. 

Sirap trillade i en pöl och skakade sig, precis innan vi skulle vara med på sök-kursen. 

Hade ju tänkt få till simningen, men har inte haft tid med alla kurser. Folk säger att det är varmt i vattnet och min plan nu är att sätta på henne flytvästen och sedan bära ut henne i vattnet och vara med henne direkt, så hon inte får stå och vela om hon vill i eller inte. Just nu tror jag det bara skrämmer upp henne mer. Skulle vara praktiskt om hon lärde sig simma utan hetsen kring massa andra hundar och kast av föremål, för det känns som hon kommer gå igång på vatten ändå.  

Rallyträning som ny rutin

Dömde klubbens rallykursare för någon vecka sedan och när instruktören sa att hon skulle skapa en träningsgrupp på fejan, för att kunna ses på olika platser runt om i byn för rallyträning bad jag henne fräckt att lägga till mig med. Vi behöver få lite rutin och framförallt miljöträning om vi ska kunna tävla i rally. 

Backigt, men all träning är bra träning. 

Mötte Lystra som var på promenad förbi. Gamla rallystjärnan som numera är pensionerad
då matten har en tvåbening att fokusera på och en hon just nu bakar på. Hon kände lukten av rallyskyltarna
och var tydlig med att hon skulle kunna tänka sig att hänga på den träningen. 

Jag har inte fått rutin i hur mycket jag ska värma upp Sirap innan vi kan börja träna banor, men det är ju därför vi sysslar med den här träningen. Jag inser att jag iaf är för snabb ut, hon behöver mycket tid för att landa och bli sugen på att jobba med mig. Jag gick in på plan och belönade stötvis, gick in på nytt och tog vid där vi brast innan och belönade upp det. Tyckte mig se tendens till att hon hade uppfattat lite vilka moment som utfördes var, vilket är praktiskt med en lydnadshund, men kanske värre med en rallyhund.. I vilket fall, när vi gick in för tredje gången på plan var hon SÅ laddad för att få träna och hänga med, så vi är på rätt väg ändå. Ännu en gren som är så roligt att vi kommit igång med! I morgon blir det apporteringsträning igen :) 

Sol och ledigt, men inget simmande

Härligt med en ledig dag och lite solsken. Då kanske jag kan bada med Sirap tänkte jag, för att få henne att simma. Men nix, så varmt var det vare sig i vattnet eller på land upptäckte jag ganska snart. Så hennes simskola får helt enkelt börja senare i sommar. 

Hennes nya fina halsband

Fast visst kunde hon bada, så länge hon inte behövde tappa greppet under tassarna

Vi promenerade fram till ett bra ställe att bada ifred på, och på vägen går man genom mysig skog. Livet med hund i Sverige är bra fint. 

Äsch, förmedlar inte ens en femtedel av känslan. Men mysigt var det.

På vägen hem hade de visst satt ut kossorna på grönbete. Sirap var mycket skeptisk till dessa djur, jag själv blev alldeles varm i hjärtat av att se in i deras fina mjuka ögon, jag älskar kor! Sen blev jag så klart ledsen över tanken på att man kan döda och äta dem, något jag i normala fall försöker undvika att tänka på. Hur skulle man orka leva då? 

Muuuuu!

Inser att jag tog mer bilder mentalt än jag gjorde med mobilen så alla de vackra vyerna ligger i mitt minne. Men jag är så tacksam över att jag bor där jag gör, i fina Kungsör med Mälaren längs med hela "stan" och skogar runt om. Och med en svart kärleksbomb i kopplet. Jag hade aldrig överlevt de här tiderna om pandemin kommit förra året, tänk vad mycket de ger våra fyrbeningar 💖

Apporteringsträning med nya träningskompisar

I söndags hade vi bokat upp för träningsträff med en ny bekantskap. Det var genom min förra uppfödare Bitte som vi parades ihop, då våra flattar är jämngamla (faktiskt bara två dagar i skillnad) och Bitte tyckte nog vi hade samma träningsmetoder. Det blev en lyckad matchning, då Pernilla är lugn, målmedveten och drivande och vi hade samma tankar kring vad vi vill ha ut av träningen. 

Snygga Colour, svår att fånga på bild men riktigt snygg kille tycker jag. 

Vi hade pratat ihop oss innan på telefon vad vi ville träna och jag ville främst se hur Sirap var med ny hund/situation men även träna sök och markeringar. Söket för att hon inte riktigt förstått kommandot och det här med att springa ut från mig. Hon söker om hon går ut i marken, men inte målmedvetet till att börja med. Så vi började med att lägga ut ett sök med typ 10 dummysar där de båda fick se, så skickade vi varannan gång. Förutom själva jobbet stod vi ganska nära varandra och hundarna var så duktiga som jobbade på och passerade varandra utan att flamsa ihop sig. Någon gång bjöd var och en upp till morsning korsning, men inget allvarligt och jag tror mer det handlade om att de inte alltid förstod vad övningen gick ut på och då provade samvaro istället 😇 

Sirap jobbade iallafall på bra i söket och fick in den ranson jag tyckte var lämplig. Även lugn när Colour jobbade, då vi skickade varannan gång. Jag hade glömt retrieverkoppel/livlina, så jag körde extra säkerhet och höll i, men tror nog det är lugnt till nästa gång. Man har lite hängslen och livrem sen tiden med Nässla så att säga.. 

Akta er retrievers, här väntar två stjärnor på sin tur!

Efter söket la vi ut några linjetag de fick se på, vi la på samma plats varsin dummy, med tanken att han skulle hämta först och med hjälp av den dragningen och synintrycket skulle Sirap få hämta sin allra första dirigering. Innan vi skickade tog vi dock en fika, bra med lite av och på-träning också. Båda hundarna hämtade in med bravur. 

Sist tränade vi lite på markeringar och där har vi verkligen vår akilleshäl. Sirap hittar, men främst genom att leta. Hon är inte duktig just nu på att markera, utan fastnar i första grästuva/buske och letar gärna bakom den. Men å andra sidan har hon i princip aldrig fått några markeringar så det är klart hon inte kan det hur som helst, så nu har vi läxa att träna på det ofta. Eftersom hussen står i livslång skuld till mig pga privatchaufför så ställer han gärna upp med att kasta några dummys då och då. Min tanke är att vi kastar i ganska öppen mark, så om hon kommer upp i rätt område ska hon se den fort och slippa börja söka, så hon blir säker på att följa sin syn. Vi får se vart det leder,  har ni några bra förslag på markeringsträning så shooot. Vår träningskompis var däremot superduktig på markeringarna, hur svåra de än var. Där fanns det å andra sidan en annan tendens, att kanske inte helt vänta på sin tur.. Alltid är det något så att säga. 

För att inte bara lulla runt planlöst så är mitt mål att vi ska kunna starta på prov till hösten. Högt ställda mål och det är ju verkligen inte hela världen om vi inte når dit. Kanske vi inte kommer med, kanske vilthanteringen är katastrof, kanske hon inte lär sig simma eller blir tokig vid skott, men det är ändå det jag ska fokusera mot. Då blir det tydligt för mig vilka delar som måste sitta, så jag inte bara irrar utan någon struktur. Så nu ska jag leta vilt och är det fint väder i morgon ska jag se om jag får med mig henne ut och bada (alltså, jag går i och ser om hon hakar på - burr!). Har letat upp några prov som jag satt som mål, så får vi se hur vi är redo och om proven öppnar. Nu kör vi!

Fången

I normala fall har vi kompostgaller för dörren men när hundkollegan var ledig passade vi på att testa att köra utan. Hon visste ju var gränsen fanns, även om det blev lite för svårt ibland att hålla sig på rätt sida om den. 

"Jaha, du ser mig alltså.."

Ändå så duktig, klart man inte kan hålla sig hundra procent på rätt sida när man bara är en liten bebis ;)

Supersökaren

Laddad för sökträning

Det är så kul att gå kurs och jag scannar internet ständigt efter fler kurser att gå. Men än har vi några veckor kvar på söket och då vi är många deltagare som vill fortsätta till hösten kanske vi även kan få till lite träning över sommaren, nu när de flesta ändå kommer hålla sig hemmavid. 

Onsdagens kurs hade vi förflyttas oss till skogen. Första övningen var en springande figge, dvs hunden ser figge leka med leksak, springa in i skogen och sedan får hunden vända sig under tiden figgen gömmer sig, vartefter man skickar direkt. Plättlätt sa Sirap, som även kom tillbaka med leksaken till mig, ett bra första steg för att bära sökrullen (eller vad det nu heter). 

Från figgens perspektiv

Nästa övning var en synlig figge, sedan direkt skicka till samma figge som klätt sig med filt när hunden springer tillbaka. Efter det skulle man vända sig och skicka till en dold figge bakom sig. Sirap gjorde lite på sitt eget vis, hon sprang ut till första synliga, hämtade en leksak, sprang med den till figgen på motsatt sida och bytte leksak, sedan kom hon in. Man kan säga att hon inte hade något problem att leta efter en ny figge hon inte sett.. Instruktörerna var imponerade, jag som kommer från jaktvärlden not so much.. Men bra ändå att hon har motivationen att leta efter folk ändå. 

Ser fram emot att lära mig mer inom denna nya sport och det vore så kul att få komma ut och tävla i det i framtiden med.