Å så blev det bruksträning,,

Tvära kast som vanligt, gårdagen vigdes till bruksträning. Åkte till klubben och körde lite framförgående och sedan kedjade jag ihop alla moment, bortsett från budföringen som är lite svår på egen hand. Tycker att framförgåendet tar sig, hon är lite tveksam till att gå ut och kan dra sig ganska mycket åt vänster (hänger nog ihop med krabban) men vi borde kunna ta oss igenom momentet. De andra momenten sitter ju sedan lydnaden och borde inte vara några problem, förutom att hon slår i hindret oftast. 

Efter träningen passade jag på att lägga ett spår på klubben, det var en liten chansning för hon har inte varit så bra (läs katastrofalt) när vi spårat i samband med lydnad, men igår gick det jättebra!! Fokus låg på att ta alla pinnar, vilket hon gjorde. 

2015-05-13

I morse tog vi tidig morgon och åkte och la ett spår till Lystra samtidigt som Zandra la till Nässla. Nu ville jag bara ha fokus på att hitta pinnar igen och pga pin-kodsmissöde så blev det inte markerat några pinnar, men de var 7 stycken och hon tog alla!!

2015-05-14

I morgon blir det ett sista genrep och på lördag smäller det. Det kan verkligen gå hur som helst, jag har ju aldrig ens sett ett bruksprov, men desto roligare! (eller nåt!).

Freestyletävling snart!

Man vet att man har det bra när man helt random en tisdag på klubben kan träffa ett gäng andra medlemmar bara för att träna freestyle! Vi hade gemensamt hyrt hallen för lite träning inför nästa lördags tävling då vi själva ska ha premiär i klass 3. Jag blir alltid extra nervös för en ny klass då man inte vet ännu om programmet kommer att duga för klassen. Nu är jag övertygad om att så programmet är tänkt kommer det helt klart räcka, det gäller bara att sätta allt. 

I går passade jag på att träna vissa moment exakt på plats där de kommer att utföras på tävling. Har märkt att Nässla gärna använder miljön som en del i momenten och då är det lika bra att fuska med det när vi kan och dessutom har begränsat med tid. Dessutom hann vi prova på hela låten vilket kändes som ett riktigt stresslopp men det löste sig hyfsat ändå, framförallt mindes jag hela programmet! Det är verkligen inte lätt att ha full koll under 3,5 minuter med alla slags trix vill jag bara informera er oinvigda. 

Självklart satt inte hela programmet, så jag tänkte lista de kedjor jag har för min egen del. 

Starten tom krabba är stabilt och bra. 

Bakåtvänd krabba - backa - jag tar av mig scarf måste tränas mer så jag hinner i tid och får flyt!

Gå runt scarf måste befästas mer

Gå in mellan - lägg - kryp måste befästas mer, när hon jobbar vill hon ogärna lägga sig ner så det måste jag träna mer i kedjan och belöna fort läggande. Samtidigt måste jag träna på att vika ihop scarfen samtidigt som hon gör detta. 

Rulla ut - zack måste tränas mer noggrannhet hos Nässla

Framför - vänd - ut - backa, måste bli noggrannare att lyssna när jag säger backa så det blir i takt med musiken, får träna det mycket separat (men ändå inte för mycket innan lördagens bruksprov!)

Springa ut till scarfen och runda den, måste träna mer säkerhet att vilja springa dit självständigt och inte ta upp den vid osäkerhet, även träna extra för sig att runda den och få in mer säkerhet i momentet

Övergång vända upp och backa in till mig från scarfen - måste tränas

Snurrar ihop mellan - samma som förut med slalom etc - se till att få med henne i andra snurren och slalomet

Springer bort och hämtar scarfen - samma här med säkerhet att springa till den själv

Hopp med scarf - lämna över - hopp genom scarf - övergång till om, träna på att inte hoppa bara för jag rör mig hastigt

Om - avslut som tidigare, jobba med mer stabilitet i Om och inte avsluta på träning med sittet mellan, alltid belöna i rörelse. 

Jag är ändå ganska nöjd med programmet och att vi ändå lyckades jobba med det igår med tanke på att det har funnits en del luckor fram tills den här veckan. Nu är det bara att nöta. Och vänta på att lördagen passerats då.. 

Nävekvarnsprovet 2015

När Nässla var ett år var vi i Nävekvarn och gick anlagsprovet. Sedan hade vi något års uppehåll, men sen dess har vi åkt varje år på Nävekvarnsprovet. Jag tycker det har varit trevligt, och även om jag åkt själv (ett år var Zandra med, när vi dubbelnollade..) så har det ändå varit socialt och man börjar till slut känna igen många av de andra deltagarna. Förra veckan när jag kom ner till Vånga var det en som vi kände igen från Nävekvarn och vi sällskapade tillsammans med henne och en labbehusse under hela den helgen. De kom ju även igår så det var trevligt att direkt känna igen folk och ännu roligare var det när vi hade lottats till samma domare! 

Vi tre åkte ut till urskogen där våra spår låg, vi lottades till sista start i vårt gäng. Nässla var taggad och satt och pep i bilen, tror hon börjar få rejäl koll på den här leken nu ;-) Ville inte ta ut henne innan spåret mer än precis när vi kom fram, för jag vill inte att hon skulle komma in i någon lydnadskänsla. 

Det som var roligt med det här gänget var att den enda var redan uttagen som representant till SM för Östergötland, den andra tävlade om en plats under dagen för Östra och jag själv ville ju bara ha ett HP för att få vara med på uttagningen till Bergslagen. Så när vi skulle till vårt spår lyckönskade de andra oss med förhoppning om att ett vilt skulle dyka upp. (Det krävs ett bevisat vilt i spåret för att de flesta domarna ska ge HP, även om det finns en del som ger ändå). 

Vi traskade mot vårt spår och vi körde på. Tydlig hund i bra tempo och vi tuffade på utan några missöden. Blev lite ringande vid två ställen där Nässla om och om igen valde särskilda spår där jag tror det gått något annat (på ett ställe satte hon ner nosen i ett hål och viftade glatt på svansen, det brukar inte hon när hon spårar) men hon löste det på egen tass och efter 20 minuter var vi hos rådjursbusen. Domaren visste inte om mitt mål om HP, men det första han sa när vi var klara var: "Sy synd att det inte dök upp ett vilt i det här spåret, hade så gärna vilja gett ett HP för det gick så himla bra, men tyvärr måste det ju hända något för att det ska bli så." Han sa att han hade sett direkt när hon började att det här var en bra hund och han hade hoppats på lite action hela vägen (alltså viltstörning). Jag med, men tyvärr blev det inte så och vi fick "bara" ett starkt förstapris. 

Efter spåren åkte vi hem till en i gruppen som bodde i Nävekvarn och fikade (passade perfekt då det började regna) och sedan åkte vi till samlingen med förhoppningen om att labben i gänget skulle gå vidare till SM-uttagningen. 

Under prisutdelningen var det många 2:or och då börjar man inse att det inte alls är så lätt att få de där förstaprisen egentligen. Många andra hade blivit störda av vilt (!) och därför behövt hjälp att komma tillbaka till spåren. Vår domare öppnade upp med att säga att han haft den bästa dagen på länge då han dömt tre riktigt duktiga hundar! Så himla roligt att höra!! Östergötlandsekipaget fick pris som bästa hunden och labben gick mycket riktigt vidare till SM-uttagningen. 

Nu kommer det som är lika surt som det är roligt - Vi fick också så höga poäng att vi skulle gått vidare i SM-uttagningen! MEN, och det är ett stort och riktigt surt men, vi tillhör fel sektion. Jag försökte förra veckan med viltspårsansvarig hos Bergslagen att vi kunde få söka på våra cup-meriter men fick inte ens svar på det och eftersom sista ansökningsdagen är just idag räknar jag med att de håller på sina regler och då är inte heller det här provet någon merit. Så hade vi bott en mil österut hade vi varit med på nästa nivå inför SM, men nu får vi skippa det. Jättejättejättetråkigt!! Fick veta av provledningen på plats att man kan tillhöra en annan sektion, så om vi inte får något HP under året kommer jag helt klart byta till nästa år. Jag förstår att man har regler och att reglerna ska följas, men just den här regeln är inte sjyst. Jag har ju protokoll där det står "Hund och förare gör ett utmärkt spårarbete!" och inget mer, vad mer krävs liksom?? Hon som ska tävla SM för Östergörland berättade att hon har över 20 starter i ÖKL men bara 2 HP, och igår blev hon provbäst men inget HP. Ingen av de närmare 30 hundarna igår fick HP, förra året fick en hund det. Med andra ord, det är inte ett dugg lätt att få det. Så just nu är mina alternativ att åka runt och snoka efter domare som lättare delar ut HP och starta för dessa och hoppas på tur, eller helt enkelt byta klubb för att kunna satsa på viltspår SM. Självklart ska jag ändå ha som mål att få HP, men jag kan ju inte gärna styra över viltet i skogen själv.. 

Aja, det må vara surt, men det är ändå en fantastisk prestation och resa vi gjort från våra nollor och osäkerhet i spåret! Det har varit så otroligt roliga helger med dessa prov och tävlingar och de är ingenting likt de andra tävlingar vi åker på och jag har åkt hem varje gång med en så otrolig lyckokänsla i kroppen - oavsett om jag vetat poäng eller inte. Nu är det inga prov på ett tag vilket är så trist, men det är bara att vänta på hösten. 

Kennelträff

I helgen var det dags för den första officiella kennelträffen hos Lopplådan sen Nässla flyttade hem till mig! Det var ett två-dagars event med kurs första dagen och en cup andra dagen. Jag och Nässla var tyvärr bara med halva lördagen då vi skulle spåra på söndagen och fick besök på kvällen så vi fick lämna strax efter lunch. Det var i alla fall en trevlig dag med solsken och den instruktören vi fick tycker jag var trevlig! Nässlas apporteringskunskaper var något nerdammade och jag glömde tom visselpipan, så orutinerade har vi blivit! Lydnaden var nog vatten, det andra vin ;-) Men jag hade inga förväntningar mer än att ha en trevlig dag och det fick vi! Tom en liten nytändning på provträning, vi får se.. 

Blir lite bilder, alla stulna från Jens och Anette. 

Några av valpköparna på fikapaus

Vår grupp körde vatten det sista vi gjorde, fick bra tips innan vi åkte hem!

Apportering i en stor grop

Samling på morgonen

Jobb väntar!

Mysigt! Ibland ville man inte ens jobba, bara njuta av vädret och sällskapet :)

Snyggaste hunden av alla!

Laddade!

Kennelmamman fick en ny väst att alla valpköpare och här visar hon upp den och fladdrarr lite med varselmärket som ingick

En trevlig helg som vi hoppas återkommer då vi också ska vara med och slåss om pokalen!!

Bruks!

I går var det första passet på riktigt i brukset. Jag och Nässla har ju testat framförgående några gånger hemma på tomten men jag har inte testat fullt avstånd. Budföring har vi bara testat en gång typ så det var också dags att börja lägga ner krut på. 

På morgonen gick jag ett spår med 5 pinnar, de tre första tog hon klockrent och jag kände mig helt lyrisk, men sen tappade hon bort sig vid en korsande stig och missade därför nästa pinne samt slutet (men det var ingen pinne utan en burk som jag la lite dolt för att inte förbipasserande hundar skulle sno den, dumt!). I övrigt var det inga problem med spåret. 

Vi började med att testa om hon ens kunde gå fullt avstånd framför och ja, det gick ju rätt bra att gå framför utan att hon vände sig, det hon fick lite problem med var: 

• Hon ville gärna gå till konen (ni som vet, är det koner på plan?) som vi hade för att mäta avståndet.
• När vi gjort några gånger visste hon exakt när belöningen skulle komma.. måste komma ihåg att alltid byta riktningar.
• När vi gjort några gånger blev hon osäker på att gå ut från mig, så inte för många rep på en gång. 
• Hon är ganska het och jag behöver hålla snabbt tempo även innan jag skickar fram henne, annars ändrar jag efter henne. 

Annars är jag jättenöjd med hur snabbt hon bara lär sig, som hon inte gjort annat. Synd vi inte började med det tidigare, vi skulle verkligen kunnat skina i det här momentet tror jag. 

Sen gick vi vidare till budföringen och den var ju inte sjyst. Körde fullt avstånd, och när jag skulle skicka henne kom jag på att hon bara haft ett pass (förutom 3 meter med husse på tomten) och det var ju max halva avståndet. Dessutom hade vi koner på plan så när jag skickade henne med favoritgodiset i handen trodde hon det var någon konstig variant av rutan och hon sprang från kon till kon.. Nåja, nästa gång visade vi tydligt att Zandra hade hennes gotte och då var hon ju rätt säker på vart hon skulle.. 

Vi kedjade även fot, läggande och apport, men det är ju valpövningar låter Nässla hälsa ;) Hoppa över 7 plankor gick ju också bra, tom bättre än 5! 

Fokus kommer alltså ligga på de två första momenten och spåret. I spåret lägger vi fokus på att ta upp pinnarna och här måste jag försöka få till att någon annan lagt spåret (men vi är ju lediga dagarna innan provet!). Framförgående kan jag lägga in lite på promenader just när det kommer till avståndet och rätt tempo och budföringen ska jag göra minst en gång om dagen med husse (som har ej regn som krav) och Zandra när vi tränar med dem. Då kanske hon får upp ett större sug att springa fort fram till personen förhoppningsvis. Vi gjorde på sista kvällspromenaden med hussen och då fick jag kommendera två gånger till att börja med och första gången hon sprang tillbaka var hon tveksam, men andra skicket kutade hon fort fort fort :) 

Vångacupen 2015

När jag anmälde till spårcupen hos SSRK Östergötland tänkte jag att det skulle vara en kul utmaning att få gå ett elitspår, en perfekt övning för att vidareutveckla vårt spårarbete. När jag kom hem från Japan hade jag fått startnummer på posten och har sedan dess gått och haft lite smått ångest över vad som komma skall. Jag känner mig ju inte trygg bakom Nässla i spåret och tänk om alla andra är helt fantastiskt duktiga så kommer vi där och inte ens kan hitta klöven! 

Nåja, i går kväll var det dags för del ett och det var elitspåret. Efter att ha åkt till världens ände och jag såg konkurrensen var det dags för lottning och jag och min domare åkte därefter till vårt spår. 

Skiss över hur spåret ska se ut, detta fick vi givetvis inte se innan start!

Jag fick bara ett papper av domaren och utifrån det skulle jag sen börja spåra. Jag hade en timma på mig, fick veta bilens färdriktning och sen visste jag inte mer innan vi drog igång. Nässla var taggad, jag var nervös - kör på!

Läs anvisningarna noga sa domaren. Jag förstod inte vad jag skulle registrera mer än vilken riktning djuret gått, det gav ju ingen info alls! (Med andra ord så de har det på en riktig olycksplats)

Vi hade ju alltså en snitsel att börja med och vid den startade tiden. Nässla började vifta på svansen och var verkligen ovanligt intresserad så det började ju bra. Sen försökte hon några gånger gå upp i skogen på den sidan av vägen hon var, men så mycket visste jag ju att djuret gått i den andra riktningen. Höll emot lite och snart gick hon över vägen och var bestämd in i skogen. 

Väl i skogen så gick vi i all evighet. Lite trassel precis i början (vilket visade sig vara åttan, där hon missade lite av ena loopen) och sen kändes det precis som att hon gick tillbaka till bilen. Då kände jag mig jättestressad över att hon bakspårade, det har hon ju aldrig gjort förut! Men, snart var vi vid vägen och då såg jag att vi inte alls var där vi gått in och dessutom kom det snart en snitsel så med andra ord var det dags för skott. Här kom ju inte skottet i slutet utan nu kan man snarare säga att spåret började på riktigt. Fy sjutton vad länge vi spårade! Det var i vanlig skog, genom diken, över sumpmark, genom pors, upp på berg, genom stubbåkrar ner för berg, fram och tillbaka och runt, hit och dit! Nässla tog tre badpauser där hon drack lite, för det var väldigt varmt, men sen bara tuffade hon på där hon slutade och kändes väldigt säker hela tiden. Efter vad som kändes som en mil, men då troligtvis bara 1,2 km traskade Nässla över ett par fallna granar och stannade äntligen viftandes på svansen, vi var i mål!! Jag hade inte markerat några sårlegor själv (såg de inte, inte heller att Nässla markerade dem) och fick lite bakläxa av domaren för det. Det gjorde detsamma, jag var så otroligt nöjd över Nässlas prestation så jag var helt lyrisk :-D Det var även nu jag fick veta att det inte var något blod alls i spåret, hade jag vetat det kanske jag hade kunnat markera legorna (som hade blod) lite bättre.. Nåja.. Efter spåret var det bara raka vägen hem, utan någon egentlig vetskap om hur det gått, mer än att domaren sa att det var kul för honom att se en så duktig hund. 

I morse var det tidig uppgång till samlingsplatsen och nu lottning för ny domare. I dag var det " bara" ett ÖKL spår och vi var först ut med vår domare. Nässla var extremt tydlig i startrutan och sedan tuffade vi på utan några missöden. Blev lite orolig på slutet när jag såg att vi var vid vägen, men precis innan den svängde Nässla av och där var vår snitsel för skottet - phu! Kände mig väldigt säker på att vi åtminstone fått ett förstapris på det här spåret så nu var det bara att åka tillbaka till gruppen och vänta på prisutdelningen. Domaren sa också att spåret var lite längre än vanligt, hon tyckte det liksom var löjligt att lägga spår som inte var 900 meter ;-) Fast det kändes bara som hälften mot gårdagen!

Poäng räknades ihop från varje sträcka i de båda spåren. 

Jag hade gått mod inför prisutdelningen då jag visste att vi gjort så bra vi kunnat, men jag trodde inte vi skulle ha så mycket att säga till om i konkurrensen. Det var många erfarna ekipage där, deras representant till SM bland annat, och jag kände att vi som rookisar bara var nöjda över att fått hem två klövar. Döm om min förvåning när de på prisutdelningen aldrig ropar upp oss innan prispallen och det visar sig att vi kom på tredjeplats!! Jag blev helt skakig - min lilla Nässla?! Jo, men det var sant, inte alls många poäng efter de andra :-) Kritiken från dagens spår (som alltså var ett officiellt) var: 

"Tar snabbt upp spåret, spårar mycket bra, inga konstigheter. Vi tar oss runt i ett bra tempo. Löser sin uppgift utmärkt."

Nässla - Trea på Vångacupen 2015

Min duktiga, duktiga hund. Jag måste verkligen omvärdera henne i spåret, HON KAN!

Del två på vägen till domare

Tror inte jag skrivit jättemycket om det, men i vintras började jag ju utbildningen till att bli rallydomare. Under två helger hade vi teori och praktik med Sofia Angleby som lärare och precis därefter gjorde vi ett teoriprov. Just nu befinner vi oss mitt i del två i utbildningen, att bakdöma totalt 60-70 ekipage på officiella tävlingar. Nästa steg blir att hålla en inofficiell tävling och döma ett visst antal ekipage med domare som kontrollerar oss och det sista steget blir ett praktiskt prov på tävling. Den inofficiella tävlingen är redan planerad till den 31 maj på Kungsör Hundarena (kom och tävla!!). 

I går var vi på Sala BK och bakdömde två klasser och som tack för det dömde jag deras KM, deras allra första där statuterna var nya och det var lite test att se om de funkade. Det skulle regna hela dagen, men som tur var (om man kan se det så) började det först vid lunch. Men sen höll det i och vi var så kalla att vi skakade och det satt väldigt fint med en varm dusch hemma. 

Vänner i vått och torrt. Men mest vått för stunden. 

Det var roligt att döma KM, då blev det en möjlighet att omsätta det vi lärt oss de sista gångerna till "skarpt läge". Svårigheten med att döma ett KM låg dock i att det var många som aldrig tävlat tidigare, och utifrån hur det lät på banvandringen så gissar jag att en del inte heller kört rally särskilt mycket. Det var en utmaning :-) Här är banan som de fick gå. 

Rookisarna fick bara få de 12 första skyltarna, de som tävlat tidigare fick gå hela. 

Om två veckor är det dags för vårt sista bakdömningspass, och då är vi ytterligare förbi ett steg på vägen! Vi ses sen på rallybanorna :)