Första utlandsresan sedan pandemin

Efter vårt agilitylopp stannade vi kvar hos Therese i Västerås då Sirap skulle få campera där medans matten åkte till England på jobbresa. Efter allt som hänt skulle det bli skönt att komma bort, men ändå lite jobbigt att lämna bort Sirap på hennes första övernattning borta utan mig. Ja, jag har blivit lite hönsig och inte blev det bättre av att hon pep den gången jag lämnade henne för en natt på hotell, då bodde hon ändå hemma och dåvarande hussen var med henne.. Så även om hon inte införskaffades som en riktig pandemihund har hon ändå uppfostrats i den tiden och blivit bortskämd med att alltid ha mig hos sig.. 

Till resan då, det var en jobbresa där jag och två kollegor skulle hälsa på ett företag som är kollega i branschen (men vi är uppdelade på regioner och konkurrerar inte) och lära oss mer om vad de hade för svårigheter med sin ackreditering (jätteupphetsande, jag vet) och dagen efter hälsade vi på en leverantör och passade på att även fråga dem lite kring deras ackreditering (vi har som mål att ackreditera oss i år, och det är jag som driver det projektet). De två jag reser med är båda äventyrliga så jag räknade med att inte bara behöva sitta på rummet mellan passen. 

Den första resan gick till Malvern, det blev en lång dag med flyg, hyrbil (i England!!) och till sist var vi framme efter hjärtat i halsgropen då kollegan kanske inte var bäst i världen på vänstertrafik. Malvern ligger vid två kullar som vi tänkte gå upp för men det blev lite sent så när den ena kollegan sa att han skulle springa upp avstod jag och gick och käkade med den andra kollegan istället. 

Företaget vi hälsade på låg mitt ute på landet, mysigt!

Efter tisdagens långa men trevliga besök hos vår branschkollega gick resan vidare till landsbygden. Ett jättefint hotell mitt på vischan där jag fick något som nog var en "billigare" bröllopssvit, medans killarna hade förvisso nyare men betydligt mindre boende. 

Mitt rum, eller ja den del av den som fick plats på bild

Efter incheckning tog vi en biltur till närmaste ort och käkade med världens sämsta service. Ena kollegan började bli lite irriterad och jag bestämde mig för att spendera kvällen själv då den andra skulle ut och springa även ikväll. Hittade en liten stig som jag följde en bit innan jag vände hem igen. När jag kom hem skulle jag lägga upp bilden ovan på min instagtram och slogs av ensamheten och hur jag nu vandrar själv på stigen. När man i 17 år har vant sig med att skicka rapporter hem och berätta om hur dagen varit är det svårt att vänja sig med tanken att det nu är lite menlöst att göra dessa mentala anteckningar om vad som skett. Med detta blev det lite svårt att somna och jag vaknade sedan med ett ryck från en mardröm (eller ja dröm om sanningen typ), så det var inte mycket sömn för mig, trots perfekta förutsättningar. Antar att det är så med sorgen, den går upp och ner och kommer när man minst anar det. 

Eftersom det blev en tidig morgon passade jag på att ta en morgonpromenad. Laddade ner kartan över public path ner till mobilen och hittade en runda på ca 6 km. 

En del av hotellet, detta är den nya delen där de har bröllop och fester

Efter promenaden var det gott med lite frukost, där vi fick testa på denna populära sak, som inte var särskilt god.. 

Trädgården på hotellet

Efter frukost var det dags att åka iväg i regnet till vår leverantör. De hade tyvärr inte så mycket tid för oss, men vi fick hänga med på fabriken vilket var intressant och inspirerande. Då de hade så ont om tid drog vi redan vid lunch och var därför snabba till vårt sista hotell, en pub och hotell i ett. Rummet var resans minsta, men ändå mycket trevligt. Med mycket tid över blev det en tur för mig till London. Ena kollegan skulle gå på lokal fotbollsmatch, den andra gillar inte storstad så honom frågade jag inte om han ville med.  Tyvärr regnade det massor när jag kom in till London, så tog några turer i lite affärer. Sedan sprack det upp men då vände mitt humör istället och jag kände mig så ensam jag nog aldrig gjort förr. Efter lite strosande tog jag tuben tillbaka och promenerade från stationen till hotellet, en låååång uppförsbacke. Med humöret lite lågt och 1,7 mil senare ville jag ha "något starkt och sött" från baren, men då bartendern frågade om jag ville ha något med gin (ursäkta men det är väl ändå inte sött?!) tog jag ett glas vin istället. Ringde ner min kollega som var kvar och vi snackade till den andra kollegan kom hem från matchen, så kvällen ordnade ändå upp sig igen. 

Utcheckad från sista hotellet, redo att resa hem

Dagen efter var det tidig morgon och efter en timmas virrande var hyrbilen tillbaka och vi kunde checka in och äta lite frukost på flygplatsen. Oväntat mysigt blev det och det var skönt att få slappna av ett tag. Tack och lov hade jag bästa hundvakten som kom och mötte upp oss på jobbet när vi väl var framme och Sirap flög in i vår bil och var klar med sitt kollo även om det hade gått bra även för henne. Även om resan var känslosam för mig var det skönt att äntligen få komma iväg lite och jag funderar nu över hur jag ska resa framöver. I år är det bara Norgeresor och lite inom landet planerat (bland annat nästa helg då jag och Sirap åker till Dalarna och går viltspårskurs i elitspår) men det skulle vara kul med utlandssemester också, och jag funderar på om det skulle vara värt att prova att tågluffa med Sirap i Europa. Vad tror ni om det? Jag får se hur hon reagerar på att åka tåg i sommar när vi ska vandra rallarvägen och ta tåget tillbaka till hotellet om det ens är värt att tänka tanken ;-)