söndag 8 mars 2020

Inte bara en guldhund

Jag har ju inte gjort annat än lovordat den lilla svarta här i bloggen, men nu kommer ett inlägg där jag ska gnälla av mig lite om hennes nackdelar, som just idag visat sig lite mer än min hjärna orkat med.

Hon är matfixerad. Inte så där "normal retriever" utan galen. De första dagarna hemma försökte hon bryta sig in i fodertunnan och skällde på matskålen när den var tom efter att hon slagit på den för att se om något fanns under den. Sen skällde hon på oss när vi åt, men efter veckan när hussen var bortrest och jag bara ignorerade skällandet (istället för att belöna de gånger hon var tyst) så verkade det haft effekt. 
Husse delar med sig av sin banan till hon som äter allt.
Hon kräks också om morgonen om det gått för lång tid från kvällsmålet, men det allra allra värsta är att hon stoppar i sig sånt hon hittar ute: bajs, tuggummin, snus och godis. I början funkade det med "Spott ut" och byte mot godis, men det gör det inte längre utan det har blivit en resurskamp mellan oss nu. Så fort jag visar intresse mot vad hon har i munnen slänger hon sig bort för att skydda det från att bytas bort. Nu tänker jag på forskning som Tobias Gustavsson presenterade för mig i samband med att jag var där på privatträning en gång, att det här med byteshandel snarare ökar intresset för föremålet (så det här med två likvärdiga funkar egentligen inte om man vill minska intresset för den ena), utan man ska be dem spotta ut och som belöning får de återta sitt byte. I vilket fall, det går ju inte när bytet består av värmeljus eller snus, så nu måste jag göra en träningseffort på det här på riktigt. Min första plan är helt enkelt att ta med mig bättre godis att byta mot, vilket är typ korv eller liknande. Och då blir det ju mindre enkelt på en gång, dels för att jag typ har fobi mot luktande och kladdigt hundgodis och ännu värre blir det om jag ska ha det i mina kläder - urk!! Men jag kör det i liten burk, så står jag ut, för nu måste vi lösa det här. 

På klubben för miljöträning
En annan sak jag noterat är att hon är lite känslig för miljöer. Eller ja, ganska mycket (relativt till vad jag är van vid), och det räcker att en kråka kraxar för att hon ska bli lite försiktig. Vi får ju bra miljöträning i vagnen, för där är hon trygg och helt okej med att det låter och rör sig mycket omkring henne, till skillnad mot när hon går. Men vagnen funkar inte så bra i skogen och där behöver vi miljöträna mer. Så igår åkte jag till klubben på morgonen och mest bara gick omkring i skogen. Tränade lite inkallning, fot och stadga. Jag tror att jag annars skulle ha lätt för att kunna åka till skogen och tro att jag skulle kunna få samma resultat som på klubben, eller hemma. Och det är ju bara taskigt mot henne, så det här måste jag tänka på. 
Dock måste jag säga att när hon blir rädd för något så är hon ändå bra på att övervinna det, så jag tror vi jobbar upp ett självförtroende successivt. Och om några veckor börjar vi en sökkurs och det kommer nog vara jättebra för både miljöträning och självförtroende :) 

Sen måste jag bara ta ett sista gnäll om vad hon gjorde idag. Vi hade lämnat en stor skål med grillchips på vardagsrumsbordet. Den stod på en hög med böcker och var ganska stor själva skålen och hon visade inget intresse mot själva skålen igår när vi åt. I morse däremot, när jag klev in i duschen passade hon visst på att tömma den. Klinisk ren, men på samma plats som vi lämnat den. Sen låg hon väldigt spak och jag tror hon blev illamående en stund, men sen var hon igång igen. Vi åkte in till stan och gick tipspromenad, där fick hon i sig ett tuggummi det sista hon gjorde innan hon hoppade in i bilen och sen när vi kom hem till mamma för fikat efteråt lyckades talibanen med konsten att trycka i sig lite salta jordnötter ur en skål på hennes bord. Suck alltså, full pott på sattyg denna söndag alltså!

Vad tror ni, får vi sova inatt eller blir det skytteltrafik ut på dass? 


2 kommentarer:

Erika sa...

Det är en sak av allt som är bra med din blogg, att du skriver om både plus och minus och inte sällan med glimten i ögat. Jag kan för övrigt berätta att Sirap har en konkurrent i Bojan, men Sirap verkar trots allt ligga lite före när det gäller glupskhet��

Linn sa...

Åh tack <3 Jag skriver rätt från hjärtat och när det gäller min egna hund finns alltid en glimt i ögat, typ :P

Dessa stackars retrievers som inte får tillräckligt med mat :(