Hundjakt och jaktträning

I tisdags kväll ringde en kompis i byn mig och frågade om Nässla var hemma. Hade precis släppt ut henne men dubbelkollade och jodå, hon stack upp huvudet med jordig nos. Det visade sig springa runt en svart hund i Kungsör och den som såg den och kände min kompis (som har flat) sa att det såg ut som en ung flat och då började ju mitt hjärta bulta över det stackars livet som var ute i panik och vi gav oss alla iväg för att leta. Nässla fick följa med som lockbete. När vi träffade på de som sett hunden sa de att den sprungit från runevallen (andra änden av stan) och att den skyggar undan för alla. Senast sågs den nästan vid oss. Vi hittade hunden (som inte var en flat, jag trodde det var en bc/jakthundsblandningisch) men den var ointresserad av att hoppa in i bilen eller ens säga hej. Drog helt sonika vidare ut mot stora vägen (en större väg som går genom Kungsör mellan Köping/Nyköping). Vi höll den i sikte, tog ut Nässla och försökte få igång lite lek, vilket vi gjorde, men den skulle minsann inte fångas in! Utan hon sprang vidare, och vidare och vidare. Vi tänkte att vi håller den åtminstone i synhåll så när någon ägare får för sig att höra av sig så vet vi iaf var den är. 

Den sprang ut på ytterligare en större väg, över en bro och in på ett mörkt skogsområde på andra sidan ån. Men, ganska snart kunde vi lokalisera den då den började jaga korna i hagen 😲 Sambon med bror slöt upp och kunde parkera så bilarna lyste ut i hagen och sen väntade vi helt enkelt på att någon skulle höra av sig samtidigt som vi hade koll på hunden (som inte jagade kor hela tiden) och försökte med lite lockning under tiden. Vi fick till slut tag på ägaren, som brukar ha den uppbunden på gården och tydligen tappat bort den förr och inte bryr sig så mycket. Lagom efter, när han var på väg, lyckades en person locka in sig hunden som då lät sig kopplas med hjälp av godis. Och snart var den hos sin ägare (för denna gången). Vi kom dock överens om att vi måste göra en anmälan till Länsstyrelsen, för att låta hundar springa så där på stora vägar och bland kor går inte. Hunden visade sig vara en karelsk björnhundsmix som gillade frihet. Alla andra tyckte hunden var stressad, jag tyckte den var rätt medveten om att det var kul att vara ute och springa och den hade inga andra planer just för stunden. Men ser jag den igen behåller jag den, jäkla ägare att inte bry sig. 

Efter en sen och adrenalinstark kväll passade det bra att få vakna upp till en heldag på Muskö med goda vänner som vi träffar allt för sällan. Det blev tidig morgon för avfärd, två timmar senare tog vi en liten god lunchfika och pratade om allt. En promenad med hundarna, där Nässla fortfarande får vara kopplad då jag inte litar på hennes förmåga att inse att ta det lugnt tillsammans med två yngre hundar. Men hon tog det ändå ganska bra, börjar väl kanske lugna ner sig så här 10 år senare. 

Fina ligger där borta och är inte intresserad av att åka hem. Ska jag verkligen ha valp efter henne när hussen sagt att han vill ha en normal hund som går som de ska på promenaderna? 

Efter promenaden hämtade vi upp Kerstin (som bröt benet i somras) och åkte sen och tränade med tjejerna. Vi la ut ett stort sök på ett fält och hey baberiba va kul det var sa Nässla! Hon sprang och sprang och sprang ganska länge innan nosen åkte på. Men det fick hon göra, viktigast är att hon har kul. Till slut kom det ändå in lite dummysar och när alla 20 var inne (för samtliga hundar, jag försöker inte ta livet av henne) så gjorde vi några markeringar. 

Typiskt att när kameran åkte upp blev det ciggarrgrepp

Tillbaka hem till dem för att bli bortskämda, både hundar jag och jag :) Jag fick sitta och vänta på dukat bord och hundarna var med att duka av det så att säga.

The leader of the pack

Så synd att vi båda flyttade åt varsitt håll, en gång i tiden var vi med varandra varannan vecka och systrarna fick leka och träna. Och hur gött var inte livet när man ägnade dagarna åt sånt här? Måste verkligen jobba på att bli ekonomiskt oberoende och jobba mindre!