tisdag 26 juni 2018

Live från semestern i Norge

Med familj i Norge försöker jag passa på att åka dit så ofta jag kan och dessutom kallar miljön på mig. Jag skulle gärna kunna tänka mig att bo där och älskar det aktiva liv som naturen bjuder in till! Att man dessutom kan ta med sig hunden dit gör ju inte saken sämre. I år passade vi på att ta en gemensam semester ihop med hussens bror, som aldrig varit i Norge och generellt har lite svårt att ta sig för saker. Fast den gemensamma semestern sträcker sig bara till Hovden, min mosters stuga (läs fullstora villa fast används bara på semestrar och helger), de kommer åka hem i slutet av veckan när jag fortsätter vidare till västkusten och min mormor i Haugesund. På de två dagarna vi har haft här har vi ändå hunnit med två vandringar, bli solbrända och jag sov 11 timmar i natt, däckade redan kl 20 i går kväll.. Semester alltså. 
Utsikten från stugan, sent in på natten med mina mått mätt, solen går ner en timma senare här. 
Utsikten på morgonpromenaden, det som vintertid är skidbacke syns i bakgrunden
Varmt och gött, lite solande innan vandringen upp på Hovdenut. Vem behöver playan?
Skickade bild till min vildmarks och hundintresserade kollega med denna utsikt, halvvägs upp på Hovdenut (som är ca 1100 möh)
På toppen, fikapaus så klart!
Familjebild, hussen blir samtidigt biten av en broms 😹
Nässla med hussen
Norrmännen är ju lite roliga när det kommer till att gradera svårighetsgrad på en tur och den vi gick på Hovdenut har näst svåraste markeringen, men funkar för femåringar. Vi blev ompromenerade av en kvinna med labradåre som såg ut som att hon bara tog en tur runt kvarteret medans vi pausade och stånkade. När hussen pratade med henne och sa att det var konstigt att den här turen var för femåringar sa hon att nejdå, det är inget problem, bara man har tid på sig. Och folk tror att norrmännen dopar sig i skidspåret, men här är svaret, innan de ens går till skolan tar de turer som svenskar anser vara vandringar once in a lifetime (okej, svenskar är lite dåliga att jämföra med eftersom de anser sig vara i naturen när de sitter bredvid elljusspåret två meter in och tycker det är relevant med hela tänkbara vandringsutrustningen). För att ta en lugnare tur idag när jag skulle gå själv så tänkte jag ta en lite lättare graderad tur och hittade en lämplig för familjeturer och även denna från fem år, dock lite längre på 6,7 km.  

Börjar rimligt
Härifrån ser man berget vi besteg dagen innan, det till vänster
Nässla får bada i varje pöl och hon håller verkligen humöret och flåset uppe!
På toppen av Hartevassnuten, inte riktigt 1100 möh där vi såklart signerade turboken. Trots vår tidiga tur på en vardag var vi inte först. 
Vi tog en frukost på toppen. Älska att de har markerat stigen med hjärtan!
När jag hämtat kameran hittade jag Nässla så här, på hjärtat spanande ut över vyerna. 

Svårt att få med på bild hur fantastiskt det är!
Här börjar då mina invändningar mot norrmännens "bara vandra lätt mellan  högdrag och små vatten" och "lämpligt för femåringar". Det där var inte vandra lätt!
En rejäl sträcka likadan som detta steg framför mig dök upp strax bakom hörnet igen. Jag är glad det var varmt och torrt!
Äntligen hittade vi lite snö!! Jag hade också lust att kasta mig i, så varmt var det, men jag stod emot. 
Ännu en fikapaus.. Energipåfyllning behövs. 
När vi kom ner till den vanliga vägen la sig Nässla och vilade i en pöl. Hon låg still så här ett bra tag, fullt beslutsam på att inte gå vidare.

Svårt att se att det ens är vatten i där nere. 


2 kommentarer:

Susann sa...

Hahaha, jag älskar det där med svenskar som anser sig vara i naturen två meter från elljusspåret =) Det är verkligen så! Härom morgonen gick jag förbi en typ som satt typ på elljusspåret, med all hightech utrustning och rökte. Typ "nu har jag gått 2,5'an och är väl värd en cigg ;)" Konstigt att han inte studerade karta och kompass, han var säkert 100m från bebyggelsen... Nä, jag ska inte vara taskig, han kanske hade gått flera mil.

Linn sa...

Ja alltså i höstas såg jag några svampplockare de där två metrarna från elljusspåret med lundhagsbyxor, kängor, väskor och allt till säkert ett värde av 10000 på kroppen. Där jag (faktiskt) traskar in med vanliga jeansshorts och flipflops. Men de som äger aktier i Fenix outdoor är nog lyckliga då alla dessa "friluftsmänniskor" ökat värdet på aktierna rejält de senaste åren.