Ur led är tiden!

Det här mörkret är inte direkt jätteupplyftande och trots att jag bara jobbar 60% hinner jag inte riktigt njuta (hur man nu njuter av ständigt regn och mulet i november) av dagsljus. Hinner bara komma hem så skymmer det på. Så för att ändå hinna gå i skogen gör vi det numera på mornarna med pannlampa vilket jag trodde skulle vara skitläskigt men som ändå går ganska bra. Jag hinner inte fokusera på vilka läskiga djur som kan tänkas bo i skogen nattetid utöver de vanliga fredliga djuren som finns där på dagarna för jag har fullt sjå med att se var jag sätter fötterna. Eller förhindra ofrivilliga spagater pga blöta rötter. Så jag och Nässla strosar fram tillsammans i tystnaden och döm om min förvåning när jag igår träffar på de här rackarna: 

Trattisar smyger i skogen

Jag kan bara inte låta svamp stå där i skogen men just där och då hade jag ingen lämplig påse eller tid att ta tag i saken så jag bestämde mig för att gå min vanliga svamprunda nu den här morgonen. Och se där, det blev en liten ranson gula kantareller! Det var inte helt lätt att gå utanför stigarna i mörkret men det blev ju lite ljusare så trots en liten liten felmarginal på vilket håll jag gick så kunde jag hitta rätt och komma i tid till jobbet. 

Gula godingar

Fast nu när jag lägger upp bilderna inser jag ju att jag inte har plockat några trattisar idag och de finns ju uppenbarligen i skogen! Hur ska jag lösa det? En tur efter jobbet också? Är det lämpligt när jag egentligen borde vara hemma och packa inför min Lübeckresa i morgon bitti? Svåra  beslut här i livet. 

Bulltjuven - eller när matte får skämmas som en hund

Som ni vet hänger Nässla med mig på jobbet. De flesta kollegor har faktiskt egna hundar (men bara en till är med dit) och tycker det är ganska mysigt med hund att kela med emellanåt, men vissa tolererar det bara. En som bara tolererar det är min VD. Av den anledningen har jag tyckt det är viktigt att hålla Nässla kort och att hon inte ska märkas, jag vill inte bli av med detta fantastiska privilegie. I torsdags misslyckades jag dock med det när jag gick ner en våning för att leta efter en låda. Kvar var Nässla som nosade sig in på chefens kontor och hittade en nygräddad kanelbulle och snodde den. Vår administratör märkte att hon hade något i munnen när hon försökte smyga sig förbi så hon hann bara käka upp det gottigaste i mitten. Det var ju faktiskt väldigt roligt med en bulle som hade ett stort hål i mitten signerat Nässla men jag skämdes lite inför chefen. Jag förklarade att kanske tyckte inte Nässla att han var i form efter sin semester i Dubai han hade förra veckan och han skrattade och sa att han inte var sugen längre, för det stämde nog. 

Bild stulen från internet, jag glömde fota bullen det handlar om

Nässla hade inga skrupler och skämdes inte som en hund, däremot köpte jag med mig två kransar till jobbet igår och när alla undrade varför chefen bjöd på fika fick ju alla åtminstone ett gott skratt när de fick höra historien om bulltjuven. De var dessutom ganska tacksamma för det 😜

Simning

I samband med sista besöket hos Anna och konstaterandet att vi måste hålla ihop Nässlas muskler så bestämde jag mig för att boka simkort på Strömsholm. Det är lite dyrare än andra simställen, men ligger å andra sidan fem minuter från mitt jobb så kan jag matcha ihop det med jobbdagar så känns det värt den extra kostnaden. I veckan hade vi ett intropass där vi gick igenom regler och testsimmade Nässla. Hon tyckte inte det var speciellt ballt att ta sig ner i poolen, men jag tänkte att hon skulle släppa det till nästa gång. Nästa pass några dagar senare tänkte jag att hon skulle slänga sig i, men njaa, det var lite läskigt att gå ner för rampen. Men jag peppade i henne och hennes vilja och min pepp vann över osäkerheten och hon kunde simma på sen. Hon som gick igenom allt med mig sa att hon inte skulle få tillfälle att klättra upp för då gör de gärna det, men det är ju skitsvårt att hinna stoppa Nässla när hon vill någonstans. Trots att jetstreamen var igång hade jag inte en chans. Men det visade sig att hon bara går upp, vänder och kommer ner igen så det känns inte som någon större fara att hon går upp emellanåt. 

Nöjd hund!

Den bästa vinningen är att hon blir så extremt trött (jag med för den delen) av att simma. En trött hund skäller inte lika hysteriskt för att en bil svänger in på gatan nämligen så vi njuuuuuuter av att hon är trött!

Ett normalt liv

Vår nya fina stora hall!

När man haft perioder av rehab och försiktighet är såna här fredagar på klubben alldeles alldeles underbara.. 

Sy och pyssla

Ni som hänger på instagram och hittat mitt konto där vet kanske att jag inte är rädd för pyssel och speciellt då garnbaserat sådant. Då är det lätt att tro att jag kanske är specialist på allt när det kommer till sy, men just nål och tråd (förutom korsstygn) är något jag närmare avskyr (det är därför jag bara stickar tröjor på rundstickor, då behöver man inte sy ihop den, även om det sägs vara krångligare att sticka som jag gör). Men jag har inte bara aversion mot att sy, jag har ett större problem med att kasta saker eller lägga ut pengar i onödan så ibland får jag helt enkelt bita ihop. Ofta gäller det med hundgrejer där inget är så perfekt som jag skulle önska. Har ju exempelvis en hel hög med reservdelar från koppel/godisväskor som gått sönder som jag sen använder när jag ska laga nästa trasiga grej. För att inte tala om Nässlas vandringssele som jag fick sy dit haken på en miljon gånger, men där jag till slut gav upp och lämnade in den till en alltiallo som kunde sy fast den med björntråd för någon hundralapp och som sedan dess hållt ihop fint. I fredags pratade jag i telefon en stund med Tess och då pratade vi om hur svårt det var att hitta täcken som sitter bra på hundar som ser ut som våra (hon har hög/lång jaktlabradåre som inte är så bred), ska det räcka på ryggen måste hunden se ut som en rottis där fram. Inspirerad av det tog jag äntligen tag i de modifieringar jag planerat på våra två täcken och hade systuga. När jag ändå var igång passade jag på att byta knäppning på klövjeväskan (ja alltså HUR kan den gå sönder??)

Den som spar han har några extra knäppen för såna här tillfällen.. 

Jag köpte ju ett regntecke för någon månad sedan som var lite stort där framme, sydde ihop några cm på bröstet på varje sida och nu sitter den perfekt på längden! Passade även på att sätta en bit kardborre under magen på de två sidostyckena, vilket verkar göra att den sitter stabilare och jag slipper dra åt den som ska gå runt magen som verkar skava bort lite päls. Men det visar sig när vi använt den mer flitigt. Jag klippte även bort de två resårsnörena som ska sitta under benen, förstår inte alls hur de ska kunna göra någon nytta när de går att vira typ tre varv runt hunden. 

Inte så snyggt, men praktistk. Vågar inte riskera symaskinen då det är ganska tjockt. 

Avslutningsvis hade jag ett Redog täcke att göra samma sak med där fram och nu sitter det så snyggt att jag avlider lite när jag ser det på Nässla! Men i framtiden ska jag satsa på saker som sitter där de ska. Skräddare direkt kanske? 

Å vi då?

Jag vet att jag har varit extremt dålig på att uppdatera! Vet inte vart tiden tar vägen, men tydligen finns det mindre tid för bloggande ju mindre hund jag tränar?!? Men till det viktigaste, Nässlas knä. 

Vi åkte på uppföljning till Anna och jag var inställd på att försöka få till en operation, även om det kändes konstigt. Nässla har inte alls visat några tecken på smärta, hade jag inte varit med hos Anna samt sett henne halta på kvällen efter skadan hade jag aldrig trott hon hade ont. Pigg och glad och har tiggt om nöjen hela tiden. Inte ens tabletterna har hon blivit dålig av och jämfört med förra gången hon skadade sig kändes det som en helt annan hund. Då var hon ju låg allmänt, nu har hon varit lika odräglig som vanligt.. 

Men när vi kom till Anna så kom vi överens om att vi kör på utan operation. Knät reagerar vid kraftig provokation, men hon menar att det kan lika gärna vara som en stukning vi själva får, det känns inget när man inte drar i det, men trycker man på rätt punkt ömmar man. Och man kan leva normalt och smärtfritt tills då man stukar det igen. Ortopeden har ju redan sagt sitt och det känns inte som att han skulle vara villig att operera hur som helst i förebyggande syfte. Det värsta som kan hända är att korsbandet går av, men det är ju just vad som krävs för att få göra en operation. Så vi kommer helt enkelt att köra på som vanligt men se till att hon hela tiden har bra träning till grund och är musklad. Så nu har vi börjat öka på promenaderna igen och i slutet av nästa vecka ska vi vara där vi slutade. Jag har som sagt inte märkt av något sedan den dagen det hände och hon själv bråkar, hoppar och rejsar hej vilt (fast jag inte uppmuntrar henne). Jag släpper henne lite grann där det är lämpligt och hon får flattefnatt varje gång, och hittills (peppar peppar ta i trä) har det gått bra. På torsdag har vi bokat simtid för instruktör för att få börja simma på Strömsholm, det är ju bara några minuter från jobbet. Ska försöka få till en gång i veckan nu på vintertid så hon kan få ha en bra grundmuskulatur utifrån det och sen fortsätter vi vår vanliga träning hemma med bollar, kuddar och allt annat. Så vi lever och mår under omständigheterna faktiskt väldigt bra! 

Domaruppdrag på Fagersta KK 2017-11-11

Eller den enes skadades hund, den andres icke bortlottning.. Meningen var ju att jag och Nässla skulle tävla i Fagersta, eller åtminstone hoppas på att få komma med på en start. Men, eftersom knät strulade så kontaktade jag Fagersta och bad dem stryka oss och i samband med det frågade Marketta om inte jag kunde tänka mig att döma istället, så de slapp lotta bort 50 personer. Mästarklass är ändå rätt kul så jag gjorde det. 

Upp tidig morgon i snöstorm och vi fick en dag som flöt på bra med den här roliga banan: 

Jag tänkte att sidbytet bakom precis i starten när hunden kanske sett hindret skulle vara svårt, liksom att ha med hunden i svängarna där uppe mellan de två hoppen. Först ett backande och sedan ett stå framför tänkte jag också kunde vara lite lurigt och med tanke på att bara en hund klarade av sändandet till kon felfritt sist så var den ju tvungen att vara med, den här gången "bara" på 4,6 meters avstånd. 

Det var 44 som kom till start, och 12 stycken av dessa (27%) fick kvalificerande resultat. Hela åtta ekipage diskade sig, lite vanligare i mästarklass när något blivit tokigt och föraren inser att det inte blir några cert/SM poäng. Vann gjorde en terv och briard på delad förstaplats med 98 poäng (ena fick sitt championat, så kul!) och delad trea var en vallhundsblandning och en softis på 96 poäng (varav också den ena fick championat!). Vad var svårt då? Sidbytena uppe i hörnet var helt klart svårt, men även att kalla in över hinder, många hundar springer då vid sidan. De allra flesta backade fint och klarade även av att hitta till konen idag (även om några tog någon omväg eller var tvungen att nosa på vägen). Tre steg bak på höger sida var inte lika självklart och en del snurrar blev (som vanligt) åt fel håll. Men jag tycker ändå att alla gjorde bra ifrån sig och det fanns många fina guldkorn som jag hoppas kom med på de tävlandes protokoll. Jag är taggad inför nästa mästarklass på hemmaplan om drygt en månad. 

Domaruppdrag på Bro-Håbo 22 oktober 2017

Det var någon helg sedan men det har inte funnits tillfälle att rapportera om tävlingen jag dömde i FKL i Bro Håbo, men nu kommer det. Inga större konstigheter, men en ganska lång bana och dessutom med långsamt tempo genom många skyltar. Inte min stil, men ibland får man gå utanför sin box. Det tog poäng från flera ekipage var första skylten, där många hundar nosade på nummerploppen (jag tror att det är för att förarna pekar ner på den när de visar att hunden ska gå runt), många som missar det första sittet i andra momentet, en del bristande samarbete på sitt helt om, och flera som inte klarar 123 framåt och då främst ställandet. 

Men vi fick se väldigt många himla duktiga ekipage också. Två stycken delade på förstaplatsen med hundra poäng, en bc och aussie, som båda tävlat i elitklass i lydnad. Tre stycken på delad tredjeplats med 99 poäng, två aussis och en riesen. 78% av de 48 startande fick kvalificerande resultat. Det var tio fler än grannbanan, men tydligen var det mååååånga hundar som föll för frestelsen där, och ja, så brukar det vara i FKL. 

Tanken var att jag inte skulle döma mer innan vårt lusserally, men då jag tog bort vår egen start i Fagersta frågade Marketta om jag kunde tänka mig att döma där istället, så de slapp lotta bort hälften. Så nu har jag knåpat ihop en riktig luring (eller?) som jag ska ut och prova när solen gått upp.